Habibi

Bloggen exploderar, så många inlägg och lite nya medlemmar som härmed önskas hjärtligt välkomna!
Undras vem som kommer skriva det hundrade inlägget?

I väntan på det kan man läsa denna mediablogg:
http://www.diagnos.dk
Lite trist kanske men en insyn i Karins nya värld där alla journalister är "up and coming" och känner varandra samt också bloggar om varandra....

Härmed hälsas också alla bloggare välkomna till Ariman nu på fredag då jag och Atli spelar skivor (lite smygreklam, hoppas det är OK). Det kommer bli grymt. Karin, jag lovar att spela baile funk versionen av "Who let the dogs out?" för dig.

Real World VH.

För er där ute som undrar vad jag jobbar med så får ni här en titt in i min verkstad.

Ett mikroskop!

Dessa två skönheter monterar komponenter på mina kort.

Mina robotar och jag.

Efter detta förväntar jag att frågor som: Vad jobbar du med?, Aha vad är det för nått?, robotar? Har människan verkligen vart på månen? vara besvarade för all framtid, och skulle frågan mot förmodan komma så hänvisar jag er vackert till bloggen. ..

Här har ni mig!

Hallicka mitt åk

MTV ligger alltid i fronten. De snusar upp nya trender och vårdar och utvecklar dem. Helt i enlighet med det nya modet att ha en glassig bil anlände de stora stjärnorna till Video music awards inte till fots på en röd matta utan i sina dyra hallickade bilar. Bilarna kördes upp på en ramp och fram på en platta. Medan programledaren intervjuar artisten/bilföraren roterar bilen i bakgrunden på denna platta, allt för att man skall se hela bilen. Normalt brukar intervjuer med stjärnor på denna kanal fungera som reklam för den nya skivan/filmen/klädkollektionen; här är det bilen som är i fokus! De pratar om sätesbeklädning och fälgar och visar smaskiga erotiserande närbilder på de olika delarna.

Detta känns som en naturlig utveckling. Att bilens förlovade land hyllar och lyfter upp den som ett subjekt. Bilen är inte längre ett fordon eller en accessoar utan en direkt förlängning av jaget. Jag och min bil är ett, kanske till och med är min bil mer jag än jag själv.

Elsa i New York!

Börjar min blogkarriär med att tacka för inviten och med min högra arm (eller är det vänstra? tittar så mycket i spegeln nu för tiden...) viftande i ett hälsande mönster. Det blir nog inte mer än så, redan trött i fingrarna... Den smått kryptiska rubriken får ni veta mer om senare.

Fairuz

Det finns ingen som sjunger habibi, älskling, som Fairuz. Hon har varit Libanons största stjärna och mest älskade sångfågel ända sedan 60-talet. Men hennes person verkar lika mystisk som hennes plågat vackra ansiktsuttryck på fotografierna. Det sägs att Fairuz lever i mycket enkelt i skymundan i stadsdelen Hamra i Beirut. Då och då kommer hon fram för ett uppträdande.

bröstmjölk

Hurra! Min energi har kommit tillbaka. Helt plötsligt känns allting lätt.

I natt drömde jag att det kom mjölk ur mina bröst. Jag vaknade helt övertygad om att jag var gravid. How sick is that.

För jag har varit så himla intuitiv på sistone, jag visste t ex att vi skulle äta hamburgare igår innan Helga ringde och bjöd mig.

Var i min nya lägenhet idag. Två tavlor på Morrissey är kvar på väggarna på min begäran.

En sak till: träna är det nya festa. I alla fall för mig. Hata mig inte, vi vet hur det kommer gå. Köpa dyrt kort för att lura sig själv att gå ofta leder bara till mindre pengar och mer dåligt samvete. MEN man måste fortsätta lura sig själv.

Saker man måste lura i sig själv:
- Om jag köper ett träningskort kommer jag träna jättemycket
- Om jag inte köper godis kommer jag inte bli sugen på godis
- Det är inte farligt i trafiken

Vi ses på fredag!

If only I could... If I could bring you to my hood

Vapen, pengar, biljett och döden

Jag har samma problem
Jag hyr med rätt att köpa
Rummet har stökats till
Precis
Hyggligt
Har du ett pass?
Till flygplatsen, där finns ett pass
Vad sägs?
Det här har du planerat väl
Vapen, pengar, biljett och döden
Dödar du mej?
Visst

Jag tittar på tv och surfar. Samtidigt. Men jag skriver inte så snabbt. Det känns ändå rätt, det är ju trots allt 2005.

Min artikel är i tidningen arkitekten nu!
Tack för all hjälp bästa kapten.

Min morfar ligger för döden. Det känns lite underligt. Jag stressar runt med skola hela dagarna, hinner knappt tänka på det.

Kram

Hemligheter

Har ni varit inne på den där bloggen med hemligheter? Ganska intressant. Eller, en del fina saker iallafall. Man kanske skulle bidra med ett kort.

Inatt drömde jag mardrömmar. Bland annat drömde jag att Pelle fick jättehög feber och skulle dö. Idag har jag ont i en lunga.

Nu kan du få mig så lätt

Tidigare ikväll ringde min mobil:
- Iiiihhhh! Kaaaarin!! Hallåååå! Vi är på Hååkaaan! Lyssnaa!!
- Det var så mörkt. Den kvällen jag gick hem. Jag hade hoppats på något, hoppats på någon...
- Vi ba: vi måste ringa! Det här är så himla Karin. Martin liksom, den här låten lyssnade Karin alltid på när vi lärde känna varann. Så himla fint! Nu ska vi gå på Brusfesten!

Så himla fint. Jag saknar er!!!

Seglartävlingen i Malmös fostervatten. Hur gick det med den?

Jag flyttar nästa helg, har bestämt det själv, hoppas hyresvärden går med på det. Konstig hyresvärd. Min hyresgäst ska i alla fall stanna ett tag så jag hoppas det går bra. Annars kanske hyresvärden skickar någon med åttiotalsglasögon och muskler mitt i natten för att slänga ut mig. Men då blir min hyresgäst utslängd. ´Jag är så himla trött men jag har fastnat.

En sak till: jag skäms så mycket över en del av det jag skriver, snälla läs inte där förrän jag säger till.

Nån gång när allt det här är över ska jag börja göra saker att vara stolt för igen.

Små guldkorn ur mitt liv och förhoppning om ett återseende

Ja, ja, kommer tid kommer råd. Jag väntar på att någon skall lära mig pappas digitalkamera så att jag kan fota Pelle och sedan ladda in ett album på bloggen. Albumet skall heta "Välkommen Pär Oskarsson". Det ska finnas en bild av hans namne också, Per Oskarsson, och så några på mig.

Charlie, idag på nyheterna pratade dom om den där seglartävlingen som skall hållas i Malmös farvatten. Det kommer tydligen kosta kommunen åtskilliga miljoner. Även Region Skåne skall tydligen skjuta till med pengar vilket ju verkar märkligt. Men allt hänger väl ihop, pengar...politik...sjukvård och subventioneringar. I alla fall, det var bara en kvinna med i tävlingen och hon verkade snobbig. Jaha.

Åh, det utspelades en liten rolig "scen" eller vad man säger i helgen. Det var i Stockholm, jag och Joel var på väg från Djurgården in till stan, vi skulle åka buss. (Vi hade varit på Skansen och tittat på alla djuren!!! Jag klappade en get, en häst och en orm. Vi hade kaffe i termos och solen sken hela dagen.) På bänken i busskuren satt Maria Bonnevi och vi satte oss brevid henne. Joel hade inte sett att det var hon, men han började appråpå ingenting just då, att prata om Tre solar. Han kommenterade våra inlägg om filmen på bloggen, skrattade och sa typ "Undrar vilket betyg Tre solar fick på imdb? Hehe..." och "Hur fan kunde det gå så långt utan att någon sa stopp?" osv, osv. Jag harklade mig lite och försökte peka med ögonrörelser åt Maria Bonnevis håll men det märkte ju inte Joel. Oj oj oj, det var så komiskt! Men jag tyckte ju synd om Maria för hon såg verkligen sådär vän och skör ut som hon gör på film och jag ville bara klappa hennes långa skimrande hår... och så. Ja jävlar.

Idag har jag fått två nästan antika saker av min farmor. En symaskin och en barnstol. Dom kommer sätta en sån där härlig svensk, rustik prägel på huset i Argentina när vi möblerar det. Och båda går att använda!

Det pågår just nu ett litet battle mellan mig och en pensionär på jobbet. Hon är verkligen helt dum i huvudet. Hon påstår att det var hon som uppfann TV-bilagan till Corren, när hon jobbade där, men jag tror henne inte. Nu har jag bett Karin utreda vilket år TV-bilagan började tryckas, för det måste ju ha varit rätt nyligen, långt efter det att pensionären i fråga slutade jobba där, ett bevis som nog blir till min fördel. Hehe...

Nej, nu måste jag jättesnart sova, men innan det tänkte jag höra efter med er vad ni tycker om att ha en 25-årsfest för Karin här uppe i Östergötland, kanske på mitt land, en lite höstigare version av Smedsviksfestivalen, med kräftor kanske och snaps...och bastu! Är det möjligt för er att komma upp? Skulle vi kunna hitta en helg som passar alla? Kanske i slutet av september? Mmhm! Sug på den!

As always XXX

Finska pinnar

En blev brat och en blev finsk. Allt blev så konstigt när jag lämnade er. Nu hoppas jag att ni snart återställs till det normala. Upp med skjortan, ut med brynen. Till lagom stubb i a f. Nej. Förresten menar jag helt tvärtom.

Jag yrar omkring i min medicindarrighet, försvinner liksom lite då och då, hällde kaffe på tepåsen och hittade inte ut ur redaktionen. Fast det är ok, jag har ju nåt att skylla på idag. Är det allmänt känt att urinvägsinfektion är typ en könssjukdom eller kan man säga att man har det utan att skämmas? Haha. Fast det ÄR ingen könssjukdom.

Det var värmerekord i söndags, det var därför jag och m var som naglade till marken när vi skulle hämta min cykel . Jag känner mig så konstant trött. För mig finns ingen rast och ingen vila... förrän de är mina.

jonimacaroni

Idag var första dagen i skolan. Det lilla stressmomentet vart man ska sitta - och framförallt vilka andra som ska sitta i ens närhet. Jag försöker inbilla mej att det är lugnt, att det inte är det mest avgörande. Men det funkar bara ett litet tag. Sen springer jag omkring och trixar tills alla bra sitter med mej. Och då känns allt lugnt. Jag är nog inte så stark själv.

Jag hatar när lärarna säger: Ha inga andra planer den här veckan. Jag hatar också när dom visar dom snitsigaste modellerna och säger: Det här är också ett projekt från första terminen, första läsåret, mina studenter är helt otroliga.

Så, det var min dag än så länge. Snart ska vi ha lite IRL-blogg-träff. Det är ok att du är lite krasslig kapten för jag är ett vrak.

Idag åt jag makaroner och fiskpinnar.

Puss och kram

Finkultur och nostalgi

Nu åker jag till Stockholm en sväng. Det ska bli skönt att komma bort från stan, bort från hela skiten (detta är en bit ur en låttext som är fin att citera). Ikväll ska jag se Cullbergbaletten i Vitabergsparken. Jag törstar efter kultur. Imorgon ska jag se "Påklädaren" på Stadsteatern. Sen, den 31:a augusti kommer jag ner till Lund. Då hopas jag få träffa er som bor i Skåne.

Häromdagen när jag jobbade så gick jag in till lilla Tora för att hämta henne till kaffet som vi serverar varje dag klockan tre. Då sa hon till mig: "Ja, kaffe kan man koka... men ensamheten kan man inte koka bort." Vad säger man då?

Karin och jag har blivit nostalgiska på gamla dar. Snart ska vi gå igenom alla (alla!) filmer som jag filmat i Lund, från fester och middagar och så. Det ser vi mycket fram emot.

Ses snart! PUSS!

Kass & topp

Ah! En slogan till bloggen. Mycket bra.

Hade uppsatsseminarium idag. Hade inte sovit på hela natten (jag blir inte nervös för seminarier, jag har bar en konstig dygnsrytm just nu) så jag var kanske inte på mitt bästa humör. Hur som helst, en uppsats var så jävla kass. Killen hade freestylat en bildanalys. Ingen litteratur. Jag var tvungen att fråga vilka kriterier som gällde för godkänt. Fan vad hemsk jag är! Men det säger kanske nåt om nivån på arkitektutbildningen i Lund. Jorå han fick godkänt.

Firande och fest till helgen. Exakt! Topp! Karin+Malmö=Bäst!

Blodiga Margareta

På min 25-årsfest ska alla dricka såna här

När katten är borta...

Nu är jag tillbaka, eller jag kom hem från Italien för ett tag sedan men har varit dålig med bloggandet på sistone. Fast jag märker ju att vår kära gruppblogg har exploderat under sommaren, en tid då allt vanligtvis ligger nere...

Karin, du borde ringa igen och du borde ha varit här i helgen. När ska du återvända till Skåneland?

Jonathan, du är fin även utan ögonbryn fast jag förstår fortfarande inte varför du rakade av dem. Din text i Sydsvenskan var schysst.

Charlie, vad kul vi ska ha det i höst. Skulle du vilja bli min och Toves fadder?

Är inte Crush en sån klubb som Smålands egentligen vill ha?

Ett enkelt svar

De piskar varandra med spadar! Så är mysteriet - hur laddar Håkan och hans band upp inför konserten - löst! Tack aftonbladet. Ett sånt reportage borde jag också ha gjort. Nu vet vi också att även Ola Salo gillar Platens. Och att de faktiskt kom till Bagdad sen, efter att jag och H gett upp. Tschüss!

Misstänkt att en massa engelska bloggare blivit så intresserade av margareta. Hmmm... Men som det nya moderna talesättet lyder: "Klickar du på en länk som verkar märklig så dör en sjöman".

---

Jag har hört på stan att det nya är att ha en hemsida, en så kallad homepage. Jag tänker skaffa mig en.

Eftersom det verkar vara mode att ladda upp bilder på familjemedlemar (barn, sköldpaddor och sånt) vill jag inte vara sämre än att här visa upp mormor.

Detta är inte ett skämt, det är verklighet!

Tydligen fungerar inköp av bröllopspresentsinköp i Sverige 2005 på detta vis:

1. Det blivande brudparet beger sig i rask takt till Duka så fort den ena parten svarat ja på den andra partens fråga.

2. Väl på Duka, eller liknande affär med porslin, servetter och uppläggningsbestick i rostfritt stål, tittar man på vad man är sugen på. Antagligen något av det ovanstående.

3. En lista på det man vill ha, exakt vilken vara och hur många av den, läggs in i affärens databas.

4. Den blivande bröllopsgästen beger sig på uppmaning av de blivande lyckliga till Duka, skriver ut listan som de väljer ett lämpligt objekt ifrån och inhandlar.

Här kommer det geniala!: Databasen är nationell och i och med att den ständigt uppdateras minimeras risken att både farmor och mormor kommer med karaffen Henning; den gamla lumparkompisen behöver inte grubbla över om det lyckliga paret behöver 5 eller 6 tallrikar; ingen på bröllopet behöver överhuvud oroa sig för att köpa något som skulle kunna tänkas ha något som helst personligt värde för givaren.

---

Det finaste jag har fått var en dikt som tre kompisar skrev till mig på min 25 årsdag. Den hade jag inte önskat mig men tydligen vet jag inte vad som är bäst för mig. Det vet nog inte folk i allmänhet heller. I synnerhet inte de som gifter sig.

Tarte aux poires

Jag har ett skrivbordsjobb och alldeles för lite arbetsmoral. Det är sista dagen i Kisa och jag vill prata med er men det går inte, så

Äter pärontårta, köpte den för att fira av mig själv i fredags. En extremt god tårta faktiskt med päronkräm, päronbitar och mörk, chokladig marsipan som lock. En grön ros också men den sitter kvar. Äter pärontårta till lunch, gjorde det igår.

Var på ytterligare en amatörteater idag. Det är lustigt vilken fäbless de verkar ha för 1800-talet samt för knytt, troll och älvor. Eller alfer, som en av regissörerna valde att kalla dem. Det handlar också ofta om ondska som kommer till en liten by, och gissa vad som händer i slutet? Eld är frekvent förekommande liksom slokhattar.

Har tagit en massa bilder, tänker att jag skulle vilja lära mig mer om att fotografera. Man måste hela tiden tänka i tre nivåer. Egentligen är det ju som att skriva. Nära, långt bort, ännu längre bort, nära. Något slags rytm som man ska hitta. Pärontårta, amatörteater, fotografi. Jag måste nog fortsätta leta efter rytmen. Pärontårta.

PUSS

Jag vill också att ni ska veta

att konserten igår var fruktansvärt bra. Hur gör de? Det borde jag ha frågat honom under intervjun. Hur fan laddar man upp sig kväll efter kväll så man kan gå ut på scenen och bara explodera? Varför är de så glada hela tiden, hur kan de älska varandra så mycket? Knarkar de, kittlar de varandra jättemycket i logen? Jag förstår att man kan bli sådär laddad inför en spelning på kanske en stor festival. Men i Linköping?

Allt jag skriver låter så fruktansvärt bittert. Vad är det med mig egentligen?

Tillbringade förmiddagen på en askäng. Jag var med när några av träden hamlades av pigga pensionärer. De bjöd på kaffe och smörgås vid eldstaden i sitt vindskydd och frågade om jag var pryo, men den här gången fick jag inte ont i min aggressionsknut i ryggen som jag brukar få när någon förminskar mig, utan svarade bara nej, snällt. Det måste vara kul att hugga ner alla grenar på ett träd sådär. De fällde ett körsbärsträd också. Gröna löv överallt. En av dem hette Greger.

Och du sa:
egentligen är du inte kär i mig
och egentligen är det okej med mig
för jag blir aldrig kär i nån
sånt där är slöseri med tid…
men då slösar vi bort våra liv
(och jag tänker alltid på dig i april)

Och jag var ingen
du var aprilhimlen
som jag minns den…
och som jag minns dig…

Viveka Andebratt

Bernt och Ingmari, ni har legat under samma bolster.
Det är inte alla som får möjlighet att leva... med Sven Wollter.

Jag vill bli kompis med Klara Zimmergren och Mia Skäringer. De är så himla bra. Roll-on funkar liksom på två nivåer. Mamma skrattar åt skämten i sig och jag skrattar åt att och hur de säger skämten. Det är roligt att höra mamma återberätta saker från Roll-on för pappa. Hon blir glad när hon känner igen sig.
- Och så var de en sån där supermamma som ska hinna med allt. Hahaha.

Jag, Justin Timberlake och Snoop dogg dansar under kulörta lyktor. Fränt.

Wo ideen zum leben erwachen

Det här Leon. Min systers son. Jag vet att det alltid innefattas någon form av partiskhet i sådana här uttalanden, men herregud: han är sötast.

Förresten. På väg hem från Karinland hittade jag turistinformation om Linköping. På tyska heter det såhär: Linköping - wo ideen zum leben erwachen. Lite poetiskt nästan.

Tschüssie

Jorå

Okej, såhär ser jag ut nuförtiden. Det kan faktiskt vara bra att upplysa om. Inte bara som underhållningsvärde alltså. Ingen känner igen mej. Jag är lite ambivalent inför det där, uppmärksamhet i stora doser istället för små liksom.

Jag hånglade med Tim, den vackra arkitekten från Melbourne. Då var det gjort iaf. Sen har vi mest pratat arkitektur. Nu har jag koll på trenderna.

Vad jag har gjort idag

Välkommen till Kvinnohälsan. Våra telefontider är 8.30 till 9.30 samt 12 till 13, måndag till fredag.

Välkommen till Kvinnohälsan. Var god följ instruktionerna. Har du knapptelefon, tryck stjärna.

Välkommen till Kvinnohälsan. Var god följ instruktionerna. Har du knapptelefon, tryck stjärna. Vi har tyvärr fullt i vår telefonkö just nu, var god återkom senare eller vid nästa telefontid.

Välkommen till Kvinnohälsan. Var god följ instruktionerna. Har du knapptelefon, tryck stjärna. Följ instruktionerna, så ringer vi upp dig.

Välkommen till Kvinnohälsan. Var god följ instruktionerna. Har du knapptelefon, tryck stjärna. Följ instruktionerna, så ringer vi upp dig. Tala in ditt telefonnummer efter pipet. Vi kommer att ringa upp dig ungefär klockan tretton och trettiofem.

Hej, det här är Anita, barnmorska på Kvinnohälsan. Du ville bli uppringd?

Hej, det här är Anita, barnmorska på Kvinnohälsan. Det är visst något fel på din telefon.

Hej, det här är Anita, barnmorska på Kvinnohälsan. Nej, om du inte är gravid så kan vi tyvärr inte hjälpa dig.

Don't cry for me Argentina

Om man inte gör roliga saker så får man fan skylla sig själv när man har tråkigt.

Top Modelfinalen igår var veckans höjdpunkt. Inte så konstigt att man mår dåligt då.

Jag börjar jobba på slentrian nu. Tre dagar kvar, tre dagar kvar, tre dagar kvar. Imorgon ska jag recensera Ark och Moneybrother. Sen ska jag få se Håkan! Jag ville först skriva att det var jag som grät i min artikel, men det kan man ju inte. Topp tre tårar på konsert: 1.Morrissey KB 2.Morrissey Hultsfred 3. Håkan H

Guuud vad jag är förutsägbar herreGUUUD!

Den lilla bäcken

På tal om hösten och livet och så; jag saknar skåne och funderar nu på allvar att flytta tillbaka redan i September. Min mamma tror inte att det blir så roligt för mig i Linköping i höst när alla kompisar är tillbaka i Lund (och Malmö menar hon nog också). För det är ju viktigt att man mår bra också, som hon uttryckte det hela... Karin, hon visste inte att du skulle vara i Linköping. Ja, så det blir nog Bankgatan för mig, fast med en del avstickare ut i världen. Kanske kommer även Ninni att bo med mig i lägenheten!

Det där" lilla rummet" som Karin skrev om , vad är det? Kan man liksom sova där när man har vägarna förbi klubblivet i storstaden? Jag tror att jag kommer gå mycket på klubb i höst nämligen.

Den här visan brukar jag sjunga när jag går genom skogen ner till sjön, vid Karins stuga ni vet:

ur "Den lilla bäcken" av Allan Edwall

Jag var ett barn
med klara ljuva sinnen
och på mitt väsen solen lyste ned
mitt liv var nytt
och ännu utan minnen
och genom natten månen stilla gled

Och jag var ung
med fasta steg på jorden
jag levde fritt
bland träd och vilda djur
och som i lera formade jag orden
och rent var hjärtat som de kommo ur

Och lilla bäcken mot älven rinner
och älven rinner mot stora hav
och aldrig någonsin mer du finner
var lilla bäcken blev av

Hehe, det var kanske mig Jonas tänkte på när han pratade om att Karins kompisar kunde umgås utan att vara ironiska, och på allvar läsa dikter och sånt...

Shoreline

Jonna Sima skrev i recensionen av BD:s avskedskonsert att Anna Ternheim tömt Shoreline på all mening. Jag tycker att hon gör den väldigt fin, trots att jag gillar originalet. Jag tycker det är hennes bästa låt jag hört.

Jag ska komma till Malmö nästa helg, alltså nästa. lägenheten kommer innehålla en gitarrspelande hyresgäst då så jag kanske sover i Lund, eller vi kanske kan sova i Blog partys replokal, jag och Mauri? När flyttar C och J ihop? Vem ska ha lillrummet?

Tre solar

Fyra år. Utan en man.

Med några dagars distans: Vad fan var det vi såg egentligen? Var det något vi rökte eller drack som gjorde det eller var filmen verkligen så som jag minns den? Vem kan ha trott på projektet överhuvudtaget?

VAd hette de där små dvärgarna, som skulle följa henne... HAhahahaha. VAd hette de? Scenen när hon återberättade det för Palmolive-Persbrant var ju så hilarious. I orienten har de ett ordspråk. Man åker till landet efter livet, före döden. Vi måste se om filmen en gång till.

Daa!

Jag orkar inte mer. Ge mig poesi!

Lycka=majs

Äntligen har den kommit, majsen. Så jag har längtat efter denna händelse. Problemet är bara att i Malmö verkar man inte äta majs. Den gyllengula läckerheten finns inte i någon affär och jag hinner aldrig ta mig till torget. Fan här ligger Lund verkligen i täten, majsen översvämmar staden i dessa skördetider. Jag och Kim ska åka till hans lantställe imorgon och förbereda jorden för nästa års majssådd. När vi skördar om ett år ungefär är ni alla bjudna på majsfestival. I och med att vi blir självförsörjande vad det gäller denna gröda behöver vi i framtiden inte ta hänsyn till affärsidkares underliga nycker.

Majsen kommer att flöda...

Borgeliga Malmö

Malmös solida arbetarfasad börjar spricka upp ganska rejält. Två kommande arrangemang i staden är fälttävlan och en seglingstävling. Hur mycket arbetare är detta?? Fem gram kanske. Vid en promenad längs gågatan möter man tvåtusen piffiga, ordenligt och snyggt (läs: kontorsdräkts-) klädda tjejer, kostymaktiga killar och även i stor utstäckning den hiskliga och förhatliga sportiga typen. Har Malmö varit en arbetarstad så har den förändrats ganska fort under de senaste åren. Det kanske är den nya trenden att vara prydlig, vad vet jag? Det ser inte bra ut i alla fall för en typ som jag.

Linköpings värsta förorenade den bröd- och avgasdoftande kvällsluften igår. Mikael Wiehe var hans sidekick, yes yes yes.

Håkans nya tjej

Här hittar ni en fin blogg där det påstås att Håkan inte är tillsammans med sin halvbrasilianska tjej längre! Har han en ny tjej?

Kom romantik!

Jag önskar att ni alla kom tillbaka. När jag läste Karins senaste inlägg tänkte jag; ett sådant hus kunde vi ju ha. Vi kunde bo där, tillsammans, och alla skule ha långa vita klänningar och varje afton skulle vi sitta på glasverandan och se solen sjunka i sjön, och hela källaren skule vara fylld av husets vin, och där nere fanns också en divan med en kandelaber vid sidan om, där kunde man sitta i dunklet när det åskade ute.

Varför leva det tråkiga livet när man kan leva det underbara? Snälla, svara på den frågan du som kan!

Jag ska få en sköldpadda. Han är tjugo år. Karin är första barnvakt, men alla som vill får hjälpa till. Jag kallar honom Pelle, men kanske ska vi ge honom ett lite mer seriöst, liksom officiellt namn? Vad tycker ni om Napoleon? Jag kommer bjuda till dop snart, kanske i början av september och jag hoppas att ni alla kan närvara då. Det blir en hejdundrande fest i det sköna Östergyllen.

KÄRLEK ÅT ER ALLA!

Kom igen Joni, kom igen

Jag vill se bilder från landet och på din panna NUUUUU!

Landet

Östergötlands landsbygd upphör inte att förvåna mig. Det verkar egentligen som om det allra mest bonniga finns i den medelstora staden Linköping, och som att landet inte är så landet som jag trott. Kring Kisa bor författare, ordnas konstutställningar och spelningar med 40-talsschlagers. De hisnande vackra husen man åker förbi längs de kurviga vägarna lockar till fantasier om, ja, dekadent lantliv, vin med sjöutsikt och romantiska vita klänningar. Under tävlingen Uknas starkaste man, där män med biceps släpade traktorer och lyfte motorsågar, spelades plötsligt Take no heroes med Tough Alliance. Kidsen som skötte musiken med sin laptop hade koll på läget. Sveriges ambassadör på Island gled förbi och jag hörde honom tala om middag på något hotell och fördrinkar. Tjena.

Brist på glamour

Å vad fint det var, vad fint att ni var här. Det bästa var danskan, pet/nappflaskan, fisksoppan, nattbadet och kvällssolen, utan inbördes ordning. Nej, ni var bäst. Till nästa år ska jag skaffa en privatchaufför.

När man sitter vid världens ände och försöker få tag på rätt man på gatukontoret känns livet grått och allt annat så färgstarkt i jämförelse. Ta det här med alla bloggar om Malmö. Sommarklubben, kallbadhuset, Tempo... För mig är de orden just nu där uppe med... Paris? Det där ouppnåeliga som man hela tiden går och längtar efter. Malmö är för mitt nostalgiska hjärta höjden av civilisation och glamour. I morgon ska jag i och för sig få se världens starkaste präst från Island lyfta traktordäck. Undrar om de bjuder på spritsers och snittar?