GOTT NYTT 2011!

Jag satt och tänkte idag. Hur kan jag få ut en nyårshälsning till alla de som jag tycker så mycket om?

Facebook? Förvisso ett effektivt verktyg, men ack så kletigt!

SMS/MMS? Personligt, men dyrt och tidsfördrivande!

Mail? Ett bättre alternativ än ovan, men fortfarande tidsfördrivande!

Margareta Rhubarb? Ett tveksamt forum, med tanke på hur aktiv den varit under de senaste åren.

Jag vägde dessa alternativ mot varandra under flera minuter...

...så:

Gott Nytt år alla härliga, fantastiska individer och kamrater!

Vi ses och hörs!

Puss och kram

/J

Spanien är ett land..

..där jag vill bo.

Jag känner nästan ingen här - jag har bara varit här en månad drygt, men det gör ingenting. Jag trivs ändå.

På sjukhuset där jag är pratar jag existentiella frågor med narkosläkaren som är min handledare. Vi har avhandlat allt från den bästa rombaren i Madrid till Guds vara eller icke vara. Samtalen blir ganska rapsodiska, för plötsligt börjar maskinerna larma och läkaren springer för att fylla på med mer narkosmedel, eller så vill kirurgerna att patienten ska åka högre upp eller längre ned, eller så ringer telefonen, eller så är det någon annan narkosläkare som vill skvallra i korridoren utanför. Det gäller att skapa cliffhangers.

Till exempel: Jag berättar en historia om när jag vandrade i Pyrenéerna. Så snabbt jag bara kan måste jag nå till den punkt i historien där jag skadade knäet. Om jag lyckas med det vet jag att Javi kommer att vara nyfiken på att få reda på vad som hände härnäst, även om han försvinner iväg och är borta ganska länge emellan. Så när han kommer tillbaka och frågar hur det egentligen gick med knäet får jag äntligen berätta att jag sms:ade min far och berättade och att han tyckte att jag skulle hyra en bärare eller en mulåsna för att skona mina stackars ledband. I Spanien. På 2000-talet. Gulligt på ett sätt, oroväckande gammaldags på ett annat.

Och narkosläkaren skrattar så att det kluckar.