Månadens Jakob

Lyssna

...på Kulturfredag, i morgon klockan 18.15 i P1, om ni vill höra min nervösa stämma.

Fänkål

Jag var hos Jonatan (som bor i Stockholm) och åt lunch idag. Han bjöd på tomatröra med fänkål i. Fänkål är en av de konstigaste grönsaker jag känner till. Varför finns det en grönsak som smakar absint? Vilken sjuk evolutionär fördel finns det av att smaka absint? Jag menar, fänkålen kan väl i tidernas begynnelse rimligtvis inte ha vetat om att det skulle uppfinnas en rusdryck som smakade som den själv.

Min personliga åsikt är att absint smakar kräkmedel, så eventuellt tänkte fänkålen när den valde mellan smakämnena att just den smaken vore bra, eftersom djur och andra lösa kryp kanske skulle föredra någon av de andra, mer välsmakande grönsakerna. Som stöd för min tes anför jag att det ju finns fjärilar som heter kål, men jag har aldrig hört talas om en fänkålsfjäril. Alltså: Om det finns kålfjärilar måste det innebära att kål är välsmakande, medan fänkål per definition då smakar kräkmedel.



Så långt allt gott och väl. Men då kommer nästa fråga och den är nästan svårare att begripa sig på: Varför, om det nu är så att fänkålen valde sin smak för att undvika att bli uppäten, kom man på att skapa en spritsort som smakar, ja just det, kräkmedel?

hinsidan

I två veckor har jag nu, i omgångar, jobbat i köpenhamn. Språket är fortfarande helt omöjligt. Ibland försöker jag slänga mej med ett 'valaeuu?' eller nåt annat glatt, men dom förstår inte.
Språkförbistring är en dålig start.
Om man inte är en sådär skön typ som gör charader, så vill man kanske visa sina sidor lite mer subtilt. Väga orden. Inte slänga dom. Det blir så klumpigt socialt såhär. För många steg tillbaka.

Men det är roligt att jobba. Oftast iaf. För er som inte vet så skär jag i skumplast. Jag formar små hus. På beställning.

Imorgon, Torsdag, ställer Kim ut foton på Ung Konst 2006, kulturhuset på mazetti! Det blir ett snitsigt smakprov innan vi matas med konst på gallerinatten.

RADIO DAY

sitter och slösar min tid OCH pengar på ett internetcafé, slö-msn:ar med Kristin och betalar för det. Men jag gillar internetcaféer väldigt mycket. Nyligen sa en kille i telefonen: "Jag är på internet", typ nån frågade: var är du? och då svarade han så. Roligt tycker jag.

Jag fick parkeringsböter i går. Bevis nr 2 på att jag inte är mogen nog att ta ansvar för Opeln.

Om en timme ska jag in i en studio och prata. komer vara så nervös så rösten är spänd! HUr gör man? Jag är i alla fall glad över min dialekt. Hoppas teknikern är snäll, att han är som Kristian. Då kommer jag bli lugn direkt!

jag skulle säga till honom att ljudfilerna låg i replikatorn. Inte glömma det ordet nu. Replikatorn replikatorn replikatorn. inte slira på orden.

Halvt glömda uppfinningar 1

Av någon underlig anledning sitter jag här och funderar på stereofotografier. Kanske det beror på att jag flyr från något, antagligen är det så. Stereofotografi är en härlig uppfinning som man sällan stöter på.




Genom att fotografera ett objekt med någon sorts specialkamera, alternativt två stycken kameror, med en bredd mellan linserna på c:a 6 cm får man om man tittar genom en annan specialapparatur en 3D-effekt. Ganska 1987 med 3D men ack så mycket mer raffinerad denna variant är, och den är från 1800-talet. Effekten kommer av att de två bilderna simulerar ögonens båda lite förskjutna perspektiv, ur bilden växer motivet fram som som ett attackerande lejon.



Den som råkar sitta på en beskådningsapparat kan väl höra av sig, jag råkade nämnligen springa på liten samling stereografier biblioteket.

Jag önskar att jag visste hur man gör när man skriver jobbansökningar.

Jag önskar att det var mitt största intresse att skriva jobbansökningar.

Höst och skelett

September, jag har nog smakat lite för lite på månaden. Jag längtar efter mörkret, jag är trött på allt ljus, jag är trött på all värme. Om detta är den nya växthuseffektverkligheten vill jag inte vara med. Fram för snålblåst och gulnande löv, hurra för regn och ondskefulla moln. Oktober kom, kom och fräls mig låt mig få allt det där jag längtar efter. 27:e gången oktober.

---

Enligt min ordbok är skelett: "stödjande inre benkronstruktion i kropp som ej är lika förgänglig som resten av kroppen. Vacker beskrivning. Intressant är att skelettet har två grundegenskaper, det håller upp och det finns kvar. Man kan ju undra över denna dubbelhet. Om skelettet tjänar resten av kroppen och fungerar som dess stomme, varför finnas kvar när resten förmultnat. Kanske evolutionen rättar till detta missförhållande i framtiden.

Ibland funderar jag på mitt skelett. Inte att jag ska vara varsam så att jag inte skadar det utan snarare att jag har ett skelett och att jag är det. Tanken är ganska märklig och bemöts ofta med skepsis av människor jag berättar det för. Detta finner jag mycket underligt, är inte skelettet en av de mest självklara sakerna man är? Mitt skelett är mycket mer min verklighet än till exempel Thailand. Jag har aldrig varit där men trots det känns det som att säga att Thailand finns är mer sant än att säga att jag är ett skelett är det. Att tänka att någon sitter och dinglar med skelettet över stolskanten är mycket mer underhållande än att sitta och vicka på benet. Att framför sig föreställa hakan som en skelettdel som öppnas och tar emot kaffet är det likaså.

Margareta Rhadio!!

Jag kommer att skicka runt en md-spelare och en mikrofon, alla får tre minuter, man får spela in vilka ljud man vill. Man måste spela in och lämna vidare så snart man kan! Att är viktigare än vad.

Det första temat är DJUR.

Först ut är Jonathan, han kommer att skicka vidare till Charlie, som skickar vidare till Martin, som skickar vidare till lämplig person på bloggen som vill vara med (Julia är i Linköping därför måste hon komma längre ner på listan).

Jag kommer att klippa.

proportioner!

För att hitta proportionerna. Fick mejl från en vän i Beirut i dag, Moa och jag har ju pratat om att åka dit så jag ville veta om vi kunde bo hos honom etc. Han skrev att han hade varit kidnappad under kriget och trott att han skulle bli dödad. Det var "an interesting experience" skrev han.

X2000 blir 0002X baklänges

Jag glider in på Alvestas station, men jag är upptagen. Jag är uppkopplad, inkopplad och strängt upptagen.

Det finns så många index jag måste kontrollera. Så många transaktioner att ägna mig åt.

Alvesta glider förbi.

Alvesta.

Världsekonomin rullar framför mig och speglar sig i mina hornbågade glasögon. Siffror.

Och Alvesta glider.

Ingenting får störa mig. Jag har mina vita hörlurar i öronen, men konduktörens visselpipa skär igenom.

Nya resanden.

Gulp!

Då var det alltså klart. Göran Persson avgår och Fredrik Reinfeldt blir ny statsminister. Kan ju klart påstå att det inte var vad jag hoppades på. Så sent som igår övertalade jag en väljare att byta från alliansen och Centerpartiet till miljöpartiet. Argumentet då var –se inte till sakfrågorna utan hur DU vill att Sverige ska se ut i framtiden, vilket samhälle vill du bo i etc. Om det var ett lågt deltagande från socialdemokraternas väljare (det var utan tvekan deras sämsta val på länge om inte någonsin) eller om en stor del röstberättigade hade bytt sida går väl att diskutera. Jag kan förstå att många människor stör sig på Göran, men inte att man av den anledningen helt byter åsikt. känslan framöver kommer vara som när Sverige åkte ur fotbolls VM i sommar fast varje dag. Förhoppningsvis endast de kommande fyra åren. Jag går och lägger mig i natt som en något osäkrare människa. För vad som kommer och hända framöver skrämmer mig något oerhört. Jag hoppas för Sveriges skull att min rädsla till stora delar är oberättigad. Endast framtiden vet...

...Och Karin! Jag flyttar inte med dig, men jag förstår känslan –Bajs!

valhelvetet

Fan, fan, fan.

Jag måste flytta! det här kanske blir den slutgiltiga anledningen för mig att byta land. FATTAR NI ATT MAUD OLOFSSON SKULLE KUNNA BLI UTRIKESMINISTER?

jag övertalade en person att rösta i dag men det hjälpte alltså inte.

resten av min ungdom, om man räknar med trettio, kommer alltså borgarna att styra Sverige. BAJS

I elfte timman

Nu drar det ihop sig! Vår medborgerliga rätt att rösta är nu på söndag. Jag har tillbringat hela eftermiddagen med att klistra F!-affischer över min del av stan. Jag vet inte om det är mina fördomar, men jag blev inte förvånad att det var två medelålders kvinnor som gav mig uppmuntrande tillrop, medan en likaledes medelålders man gav mig en faderlig klapp på axeln och i en välvilligt nedlåtande ton önskade oss lycka till på söndag. Lycka till själv, ville jag säga, men det hade ju varit helt irrelevant, så jag lät bli.

Det är första gången i mitt vuxna liv (ja, enligt Göran Persson är jag numera inte ens ung vuxen, utan vuxen-vuxen. Gränsen går tydligen vid 26) som jag med hela mitt hjärta verkligen vill att ett parti ska komma in i riksdagen. F! för mig personifierar allt det som jag själv tycker är viktigt; jämställdhet, solidaritet, och framför allt: Att feministiska frågor kommer upp på dagordningen!

Så därför ska jag kravla mig upp i ottan på söndag och köra ut valsedlar till vallokaler i Haninge och sen hålla tummarna för att vi tar oss till riksdagen. Och om vi inte gör det, så i alla fall över 2,5 % och mottar det hägrande partistödet.

säg att du älskar mig

Det är val om några dagar så jag tänkte att vi skulle prata lite om allvarliga saker. Jag undrar var våldtäkterna finns i årets valdebatt, de som ökar i Sverige?

I höst finns de i alla fall med i Daniel Fridells film "Säg att du älskar mig", som har hyllats av kritiker som en ärlig ungdomsskildring. Den handlar om tonårstjejen Fatou som blir våldtagen av två killar. Daniel Fridell säger i pressmaterialet till filmen att han "aldrig analyserar" när han gör film: han visar helt enkelt vad som pågår och efter att ha umgåtts med högstadieungdomar är det här vad han har sett.

Ett gäng högstadietjejer pratar om sex. De sms:ar med tre killar på skolgården och sen strippar de för dem. Sen går de på fest och dricker, och när de möter upp med de tre killarna från skolgården blir Fatou blir våldtagen av två av killarna.

Det är egentligen här som filmen börjar, för det intressanta är Fatous reaktion: hur hon vägrar att erkänna vad som har hänt, trots att bästisen, som såg, försöker stötta henne.

Men för att gå tillbaka till Daniel Fridell: jag tycker att man har ett ansvar när man väljer att göra en sån här film. Han borde inte bara ha tittat på ytan utan också analyserat lite: vad ger filmen för bild av en våldtäkt? För det är precis som vanligt tjejerna som lastas moraliskt för vad som har hänt. Vad var det som ledde fram till våldtäkten? Tjejerna visade sin sexualitet på skolgården, de drack alkohol, de hade korta kjolar. Vad killarna gjorde innan de bestämde sig för att tillsammans våldta sin tjejkompis bryr sig filmen inte om att fundera över. De är bara killar som kanske har sett för många reggaetonvideor.

Våldtäktsscenen är så otroligt plågsam att se. En kollega har berättat att skådespelerskan blev så traumatiserad av att spela in den att hon inte minns någonting av den. Jag undrar om man får utsätta nån för ett sånt övergrepp för att föra fram ett sånt här budskap, eller på grund av sin konstnärliga frihet, eller what ever. Många våldtäktsskildringar på film i sig själva känns som övergrepp på oss som tittar. Det är ett så himla enkelt sätt att skapa engagemang, vi tänker att det är Starkt och Äkta, men vad fan. Vad är det som sägs egentligen? vad kommer kids som har sett den här filmen att säga? kanske: hon borde inte ha följt med han, hon borde inte ha supit sig full, eller...

Hemma hos...

Jag sitter i mitt hem och kurerar mig från en förkylning. Förra veckan ville jag bli sjuk för att få lite andrum från mitt arbete och få möjligheten att bli frisk och få känna mig så där energisk man bara kan göra efterman blivit frisk. Men Jag glömde ju hur jobbigt det är att vara sjuk, och framförallt att vara konstant hemma. Man är allt bra dum ibland. Jag har tittat på de filmer jag tänkt att se, lyssnat på de podcasts jag tänkt lyssna på (har inte lyssnat på några podcasts, men det passar så bra i denna mening så jag skriver det ändå), kollat på inför valet -06 program och lite annat pyssel. Det börja bli en aning jobbigt att hitta på sysslor som bara kan sysslas med hemma. Bland det jobbigaste är att komma på vad som ska ätas. Detta gäller särskilt när den enda källa till näring är den jag själv anordnar. Vanligtvis brukar ju mattanternas halvhjärtligt lagade mat vara ryggraden i näringsintaget. Utan den så blir det hela en aning ambivalent. Ska jag äta det eller det, men tänk om jag skulle ta och äta det dära. Man kan ju undra vad som är sjukast, min kropp eller min hjärna?

Till sist vill jag bara säga att jag under dagens promenad ner till ICA träffade på Erik vad nu han heter i efternamn vid min busshållplats. Det har i och för sig sagts att han flyttat till Årsta någonstans, men det här var allt bra konstigt. Eller? Nu vet jag i alla fall att han borde bo i närheten, ska man våga sig på en kontakt? Framtiden får utvisa...

En obekväm sanning

I fredags var jag och såg Al Gores film. Se den! Se den och få inte katastroftankar. Mina latent liggande kaosidéer bubblade omedelbart upp till ytan.

"Måste hamstra konservburkar. Måste köpa vattendunkar. Måste skaffa vapenlicens. Måste köpa ett hus vid ekvatorn."

Jag gick självklart på alla de publikfriande inslag som filmen fått kritik för, och då tänker jag särskilt på den animerade isbjörn som simmar omkring i ett stort, uppvärmt hav och försöker ta sig upp på den lilla isskärva som är det enda som återstår av Grönlands enorma ismassor.

Egentligen spelar det ingen roll att filmen hade publikfriande inslag. Alla medel förutom de dåliga är tillåtna för att få människor att vakna, gå med i Greenpeace, börja källsortera, konsumera mindre, sänka temperaturen inomhus med en grad och kramas mer. Halleluja.

Norrtullsligan.

Var på Cinemateket och såg Norrtullsligan från 1929, med livepiano till. Fan vilka snygga kläder de hade då. Men det roligaste var att kolla på pianisten, han imrpoviserade utifrån filmen, så han tittade väldigt uppmärksamt på duken hela tiden. Och i bland märktes det att han trodde att en scen skulle ta slut, så han gjorde en liten avsluts-trudelutt, men så fortsatte scenen så då fick han brodera ut melodin lite till. Påminde mig om när jag var liten och jag och Karolina brukade spela små fåniga melodier på pianot som lät t ex som en liten gubbe som var ute och gick på ett lustigt sätt. vi skrattade alltid jättemycket åt det. Pianisten fick mycket applåder i dag.

Moa är en väldigt duktig fotograf som jag brukade jobba med. I höst har vi också några projekt på gång tillsammans.

He Marvin Gayed his own nephew

Sopranos är tillbaka och jag undrar om det kan bli bättre?

Symptom och sanning

Har jag ångest eller har jag bara ätit mackan för fort? Ibland kan känslorna vara mycket svåra att tolka. Klart är i alla fall att jag misstänkte att ångest var ursprunget till min onda mage och ur denna misstanke formades ett mörkt moln i mitt hjärta. Själen anpassade sig till kroppen, frågan är bara om det blev rätt.

Fiktion i all ära men när man misstänker att inte ens den påhittade berättelsen är sann i sin egen fiktiva värld vad gör man då? Fenomenet hemsöker mig varje natt när jag läser Isabel Allendes Eva Luna. En ung flicka skriver sin historia, full av absurditetet och tvära kast. I hela sitt liv har hon studerat tillvaron, tagit den till sig för att sedan omforma den till alla de historier hon berättar för människor hon möter. I sanning ett postmodernt tillstånd där upplevelser, radioföljertonger och skrönor bildar en enda stor röra av fragment som kombineras efter behag. Hon sätter upp fotografier på väggarna som hon kommer över. Personerna på bilderna gör hon till förfäder och vänner, utifrån sin historielöshet skapar hon sin plats i historien. Hur ska man då förhålla sig till hennes berättlese om sitt liv, de memoarer som skriver över sig själv som utgör boken Eva Luna. Det märkliga är att jag som läsare misstänker att även denna historia är uppdiktad och är så gjord av huvudpersonen själv. Är det jag läser fiktion eller en påhittad fiktion? Spelar det någon roll? På något underligt sätt gör det det. Sällan har jag misstrott en fiktiv berättelse att vara en förvrängning av sig själv, att fiktionen ljuger om sitt eget varande.

I "Duellen" igår mellan de två herrarna Göran och Fredrik framkom olika tolkningar av verkligheten. Lyckligvis bubblade de ibland upp till ytan och flög fram genom etern hem till våra soffor. Mitt hjärta sitter till vänster och därför framstod Görans verklighet vara den mest sympatiska, fast egentligen talade Fredrik till mig i min roll som "den lilla människan". Tyvärr studsade argumenten på min bruna manchesterkavaj rakt ut i evigheten.

urtid_ur

idag

för fem månader sen

Gamla hjältar

I höst kan man se både Lemonheads och gamla Lemonheadsbasisten Juliana Hatfield i Öresundsregionen. Evan Dando och hans citronmuffins spelar den 30 okt på Vega. Men more importantly: Juliana kommer till KB i november. "When I've got Nirvana in my head, I'm so glad I'm not dead". i used to love juliana.

vem är citronmuffin förresten? nån som känner henne?

det är nog dags att summera den här sommaren lite. Det var sommaren då jag lärde mig att värdera sånt som bostad, jobb och stabilt förhållande. Då jag började drömma om badrumsknoppars nyanser och hemmakvällar bara för att jag var så långt ifrån det. Är ganska säker på att det var en fas. sommarens låt och drink är väl så givna så jag inte ens behöver säga det?

Medicinutta i lingonskogen

Vi har haft traditionsenlig helg i Värmland med kursarna och jag grät nästan en skvätt när vi skulle åka därifrån. Det var lingon och bastu och mat och skratt och bad i sjö. På kvällen dansade vi rhubarb-dansen (!). Jag vill egentligen bara stanna kvar. läsa på distans, bli teoretisk läkare och göra ingrepp på älg.

...

Fan, det har varit den bästa sommaren. Men nu är det så uppenbart slut. Jag vill inte mera, det är som att invänta något som bara kan vara sämre. På intervjun idag: tråkiga människor med makt. Jag ville så gärna tycka om dom, men blev bemött som luft. Kan inte med det. Kan inte med när folk saknar normalt hyfs. Hade tänkt ut bästa smöret - trots att dom gör småtråkig arkitektur, men jag fick i.n.g.a frågor. Fan för att åka till Landskrona och tillbaka för ingenting.

Besvikelse...

Har precis spelat ett parti Betapet. Inspirerad av matchen i Smedsviken loggade jag in och skapade ett spel. Det ena ledde till det andra och jag förlorade stort. Vet inte varför jag skriver ett inlägg angående detta? Jag antar att besvikelsen är så stor att jag måste på något sätt dela med mig av bördan.

(Här ska en suck av lättnad vara. Vet inte riktigt hur man skriver ut det i ord?)

Åh! Nu känns allt mycket bättre, ska nog till och med dricka lite kaffe, kanske lyfta på persiennerna och möta dagen? Vet ni? när jag vakande såg jag ett program som heter Folktoppen (ett till ramen väldig tjackig produktion. Lite söndagsöppet, lite eurovison (Shirley Clamp var ngn slags sidekick), lite humor och så klart hade de LIVE STUDIO AUDIENCE... Men hursom de listade de 10 mest konstiga program som sänt i svensk tv. Det var i den listan jag blev påmind om programmet förlåt mig! Världens kanske mest underliga program (eller nej, japan har trots allt de tusen första platserna i den listan). Snutten man fick se ur förlåt mig var som följer.

Kvinna 50+: Jag var i salongen och min syster ringde. Jag kände att jag inte hade tid att prata, så jag sa att jag skulle ringa upp.

Programledare 40+: Så vad hände? (detta sades med mycket medkänsla)

Kvinna 50+: Jag ringde aldrig upp.

Sen åkte ett helt tv-team hem till systern och var liksom. Din syster vill be om ursäkt för att hon inte ringde upp. De fick träffas i studion och kvinna 50+ fick säga förlåt till sin syster. Tårar fälldes och blommor delades ut... Nu kanske det inte var precis så här det gick till, jag hade ju precis vaknat, men det va galet...galet!

helt kort

nu är jag hemma från berlin. det var roligt där! intressant att tävla, men det är svårt att jobba för andra, särskilt när de har en förkärlek till spegelsymetri, sten och makt, men försöker vara fria och samtida.. då blir det bara ideologisk pannkaka av det hela. men berlin var fint som alltid. hur har ni det, var bor du nu karin? jonathan, har du hittat något kontor? tove har nog börjat skolan.. och julian? ah, bilderna från smedsviken är fantastiska! nästa sommar, absolut!! eller hösthelg?. imorgon åker jag till island, några i-sista-stunden-tips lilja?