I offentlighetens ljus

Jag med! Varför gömma sig när det är så mycket finare att synas? Nu är klockan 10 minuter över min sovtid och måste därav logga ut, plugga in och ladda upp!

Offentlig? -Ja, jag är på

Sex och musik

HEJ! I går var det premiär för klubben som jag, Laban och Jonas har tagit över på Debaser. Det kom fram en tjej med ett par simglasögon med påmålade ögon och jag satte på mig dem. Malmös Gossip Girl (Gustav Svensson) var framme med kameran, resultatet ser ni här: /XOXO


Klubben heter Swim Fast Club! Det här med att ha klubb och spela skivor, mixa. Det är något väldigt ointellektuellt över det. Det tror jag är bra för mig som en motvikt till mitt extremt könlösa yrke.

Jonathan. Jag tycker mig ana en viss värdering av fenomen som trygghet i ditt val av ord, när du säger "cancerogen" och "död", menar du då något negativt? Det känns i alla fall som om jag håller på att vakna ur ett vinteride. Det är fint att skriva här, det sätter igång en massa tankar genast. Ska vi göra den offentlig? Jag tycker det.

kram!

margareta, jag är glad att du lever!

Jesper, Badeschiff! Det är mitt finaste februariställe i Berlin, särskilt när det regnar och snöar. Nära Puschinallee, U-bahn Schlesische Str. Det började som ett skruttigt (fint) konstprojekt, nu är det top notch! Som en egen värld. Containrar man kan bada i, tunga badrockar, ångrum, bar, vilstolar. Allt är vitt och flyter på Spree. Det är öppet sent på natten också, men jag tror det kan blir lite läskigt då. På kvällen är det utopiskt.

Sikorsky!

Symmetries, it's coming! Så inleds låten Hounds of love med den alltför förtjusande Kate Bush. Om jag skulle göra en tio-i-topp lista av det jag tycker mest om, skulle nog symmetri hamna högt upp. Tillfredsställelsen av att bevittna något symmetrisk kan närmast liknas vid den tillfredsställelse tonåringar får när de bevittnar tryckt erotik. På jobbet sysslar jag mycket med origami, rita geometriska figurer samt rutnät. Mest för att tiden ska gå lite snabbare och lite för den oproportionerligt varma känsla som sprider sig från det centrala nervsystemet till varenda molekyl av kroppen min. Det sura är att när man dagen efter, eller minuten efter för den delen, betraktar produkten av linjal och penna så gör man det lite mer kritiskt än när den skapades, värme sugs tillbaka till källan och en känsla av livets obetydlighet tar över. Det går igen i allt jag skapar och delvis gör, från förpackningar och blyertsteckningar till tvätt och städning. Min terapist har sagt att jag har för högt ställda krav på mig själv, att jag använder en måttstock för mig själv och en helt annan för andra. Det är surt, men livet är inte alltid en dans på balkongen.

PS!
Är margareta offentlig eller förblir den privat? Hur som helst så ändrar jag inställningarna nu så får den som inte vill ändra tillbaka. Det är härligt med liv här igen, facebook och även myspace för den delen har aldrig riktigt fyllt tomrummet. Härligt!

Berlin

Är på snabbvisit i Berlin, någon (t ex ida) som har nåt bra tips på vad som helst som inte skall missas?

Sitter och hänger på mitt kontor i väntan på att träffa Maria, min gamla kursare som är här med sitt band Billie the vision... tjoho! Jag kan inte tacka Gud nog för att de kom till stan just idag; för hade de inte gjort det hade jag varit tvungen att ta emot den där fribiljetten till Patrik Isakssonkonserten som en av mina kollektivkompisar erbjöd mig. Det var konsert med förfest i mitt hem och allt. Det hade inte gått att avböja, man måste ju värna om husfriden. Nu kunde jag med gott samvete säga: "Nej, jag är tyvärr upptagen" och med mindre gott samvete fortsätta, "det var ju synd".

Samma nyans av lila

Hade ett litet möte med en kollega i hennes arbetsrum. Hon hade tydligen en fäbless för en viss lila nyans. Det enda jag noterade i min anteckningsbok under mötet var dessa lilafärgade ting och kläder:

kavajen
skrivbordunderlägget
läppstiftet
glasögonen
stolen
mapparna
pappershållaren
gemen
blomkrukorna (och även blommorna däri)
pennskrinet
tavlorna (en monokrom samt en med lilafärgade blommor)

Olika nyanser av grått

Jag har genom mina ytterst sparsmakade kunskaper om html gjort bloggen till en fest av olika nyanser av grått. Kanske swedish grace vad vet jag. Jag testade lite i alla fall. Har ni önskemål så kan jag se om jag kan förverkliga dessa. Eftersom det blev lite väl monokromt så lägger jag här upp en färgglad bild på en liten solstråle jag hittade på nätet. En imponerande välansad kroppsbehåring mycket vackert förevigad av fotografen.

Livet i Linköping har börjat stadga sig något. Jag har hittat en väg genom skogen till jobbet och även några andra grönområden som ger min själ ro och min kropp motion. På jobbet är många snälla, nästan alla gamla, nästan alla har jobbat i typ tjugo år på biblioteket och några få helt och hållet vansinniga. Jag är yngst på många sätt, bland annat åldersmässigt. På kvällarna läser jag en oerhört tjock bok av Lars Gustafsson, fryser lite grand samt kommunicerar med omvärlden utanför Linköping via mobiltelefon, chatt, e-post, facebook och skype. Tjoho!

Jag är dock ganska nöjd med min geografiska position mitt emellan Malmö och Stockholm. Kan man inte vara i någondera av städerna ska man vara här i mitten med alla de möjligheter som det innebär.

Det blev en lägesrapport.

liv och död

Den gamla greken Lucretius sa att bara det döda är i jämvikt. Alltså är allt levande i konstant förändring. Ibland, när allt upprepas och är samma alldeles för länge, kan jag känna mej död. Deleuze har en fin beskrivning för det tillståndet: det cancerogena stratat. Känslor som säkerhet, trygghet, ordning och igenkännande verkar komma lättast närmare jämvikten. Jag brukar tänka att antingen så är det så och då är livet att väga mellan det man känner igen och det som kräver ett överskridande, eller så får man hjälpa sig själv över den illusionen, alltså lära sig att känna säkerhet och trygghet genom överskridande och förändring.

Icke-mänskligt liv, utan eget medvetande, går ofta igenom samma mekanismer. En stadsdel förändras och sedimenteras; en nationalstat föds, knoppar av; en blogg genomströmmas av en massa energi eller ingen alls; ett berg rinner som magma och stelnar till.

Om mitt medvetande är resultatet av en massa små neuroners agerande och relationer, kan man tänka sig att en stad eller internet också genererar ett medvetande? Något som blir summan av allas agerande? Eller behövs det ett slutet system för det?

Kommer Margareta vakna?