Den stundande kvällen

Jag är på jobbet. Jag är så himla himla trött. Men snart får jag vila en liten stund. Suck. Bara jag orkar rejva ikväll!! Det har jag ju längtat efter så länge! Vem fixar musik? Vem fixar kröka? Och snuset, suset och duset? Karin, vi får ta och styra upp det här lite, va!

Varför är det bara jag, Karin och Jonathan som skriver på den här gemensamma bloggen, hallå jag bara undrar?

PUSS då! / Julia Gusti

gamlingar, hampa och vin

När man är hemma så här kort tid blir allt så koncentrerat. Mycket skvaller och uppdateringar. Jag vet ju att jag bara har nån dag på mej.

Mest är det kids som får barn. De där som jag minns som små glin, nu har de blivit föräldrar. Herregud. Alla gör det.

Fast roligast är såklart gamlingarna. Min mycket religiösa och helnyktra mormor har fått ett ljus av min moster. Ljuset innehåller ett hampablad. Mormor vet att det är ett hampablad. Mormor tycker det är mycket jobbigt men har en god uppfostran, så ljuset ska stå framme och användas.

Min Mammas kompis mamma (okej, det blir lite som en skröna) spelar lite i samma liga: hon är frireligiös och var länge nykterist. Men för några år sedan, under nån sorts pilgrimsresa till Israel, så smakade hon vin för första gången. Det blev lite av en hit. Varje gång hon bjuds på ett glas nuförtiden så tar hon några rediga klunkar för att sedan utbrista i ett "oh! Det var gott! Är det från Israel?"

Jag inser nu att jag kanske är lite svältfödd på riktig underhållning.

Je t'aime moi non plus

Dante uppfattade kärleken som en känsla och de flesta är nog benägna instämma. Men är det så? Är inte kärleken snarare ett förhållande, ett sätt att relatera till en annan? Vår tids ständiga upptagenhet av känslor kan ibland skymma blicken. Vi har blivit mästare på att mäta styrkan i den egna upplevelsen. När denna inte når upp till en viss nivå är vi benägna att ge upp hela projektet. [...] Förhållanden är sällan rena, de förutsätter kompromisser, givanden, taganden och det slags förnuft som hör ihop med livet. Ronny Ambjörnsson, ur DN 23/7

Det är ju så fantastiskt dumt att definiera kärleken som längtan. Längtar gör man efter något man inte har. Hur går den ekvationen ihop?

De här kommer i helgen: Samtliga bloggare förutom Martin. Mauri, lillebror, Lilja, Helga, Joel, Henrik, Anna E, Julans bror och syster, deras respektive.

Familjen

Nu är jag i Järna. Fick åka bil med brorsan från Värnamo. Det var trevligt, förutom när vi pratade politik. Vi gör det misstaget ibland. Sen åt vi på Mc Donalds och skrattade åt den fula dialekten och jag fick lyssna på hans favorit-Motörheadlåt.

Min systerson är världens sötaste. Jag har kommit på att jag gillar barn när de är lite äldre, typ ett år. Kolli eller Kollo?, liksom.

Mina päron har målat om alla trädetaljer på tegelvillan. Färgen var grå men den drog åt det kalla röda. Mycket olyckligt. Min vistelse här innebär alltså ett visst stickande i mina känsliga arkitektögon. Eller grålila och tegelrött kanske är nästa grej. Ah! Att tvivlet skulle komma i denna stund och i denna skepnad? Ja, nej Gud.

Puss och kram

PS. Vad betyder det när någon avslutar ett SMS med: k (...)

SAFT!

Faaaaaaaaaaaan det går inte att skriva, går inte går inte går inte går inte, jävla håkan, skit också. Imorgon måste jag göra färdigt artikeln. Jag måste lära mig att skriva lätt, inte tungt och torrt. Jag vill skriva saftigt. Saft, vilket jävla ord. SAAAAFFFTTT!!! JAG VILL INTE!!!!! Snälla ge mig mitt liv tillbaka. Jag kan ju inte bo här!!!?? Det tar död på mig att behöva prestera varje dag. Även om det bara handlar om mässingssextettfestivaler. Kreativiteten finns inte i mig. Ni måste hjälpa mig i helgen.

Loneliness

Förstår ni hur ensamt det är att sitta här? Ingen att dela lunchpizza med eller visa roliga bilder på hundar som man hittar på nätet med. Suck.

High heels

Jag undrar om det är någon som känner till teorin om sambandet mellan högklackat och schitsofreni? Den lär ha publicerats någon gång, i en tidning, eller tidsskrift och är liksom lite känd...inom mediabranschen i alla fall. Teorin alltså. Den påstår alltså att användandet av högklackade skor på något sätt kan ha en avgörande verkan på risken att insjukna. I schitsofreni. (Stavas det så?)

Det var snack om det där i radion idag, p1, och det lät så flummigt. Men det skall ej ha varit något skämt.

I övrigt; dom skjuter fyverkerier i Linköping som om dom vore galna! En vanlig onsdag gudbevars!

Världens vackraste man

På tal om balett: Rudolf Nurejev

Nu var det meningen att jag här skulle infoga ett fotografi av Nurre, som han faktiskt kallades ibland, åtminstone här i Sverige, men jag vet inte hur man gör. Hur gör man? Gosse, vilken människa! Om jag just nu i detta ögonblick skulle få önska ett annat liv så skulle jag nog önska ett liv i hans närhet. Kanske hans motdanserska. Eller bästa vän. En rysk bästis. En rysk balettdansös och Nurres bästa vän. Julia, den världsberömda ryska ballerinan...

Läs "Dansare" av Colum McCann, om ni inte redan gjort det.

Ja, balett, det har jag en alldeles särskild klockarkärlek för. En svaghet som ni ju kan utnyttja om ni på något sätt skulle behöva pressa mig på pengar någon gång, eller få mig att berätta en hemlighet. Till den som kan erbjuda mig ett inträde i dansens värld säljer jag min själ.

Ingen kärlek

Idag har jag intervjuat Håkan. Det var jobbigt. Jag frågade inte med kärlek, han svarade inte med kärlek. (Jag menar, som i inlevelse) Hur gör man när man ska intervjua någon som man redan tycker är fin?

skapande människor / personligt varumärke

Michael Azar pratar om att ta ansvar för sin egen skillnad. "Friheten är ingenting annat än det lyckosprång vi förmår göra med vår egen börda". Så säger han att skapande människor är mer upptagna med det bejakande än det dåliga i livet. Och att de föraktar dem som spiller tid på att leta efter andras svagheter för att spegla sig i dem. Är det inte det man gör som journalist - letar upp andras svagheter.

Kupé är den äckligaste tidning jag vet. I senaste numret finns artikeln "Skapa ditt eget personliga varumärke". Det går ut på att man ska lära sig promota sig själv genom saker som frisyr, mobilsignal och små historier om sig själv som man repeterar in för att ta fram vid tillfälle. "fråga dig: vad kan jag sälja till andra, och varför?" står det i artikeln. Men man ska börja hela processen med att fråga sig: vilka värden är viktigast i mitt liv? Det kan till exempel vara "Barnen kommer alltid först", stod det. Men vilken mobilsignal ska man ha då?

Livets små viktiga ting/Brölloppsbekymmer

Vett- och etikettexperten har gjort det igen!

Fråga: Min pojkvän och jag är bjudna på han brors bröllop nästa år. Min pojkvän kommer att vara best man. Vi kommer att vara förlovade men inte gifta vid tidpunkten för bröllopet. Min fråga lyder: får man sära på ett förlovat par då mannen är best man? Svar:Om din fråga gäller placeringen till middagen är svaret att man inte kan dela på ett relativt nyförlovat par, du ska sitta intill din fästman. Meddela i god tid att ni tänker förlova er - eftersom bröllopet är nästa år så har ni ju mycket lång framförhållning.

Om du menar att du skulle vara tärna därför att din fästman är best man så är det inte alls givet. En best man står framme vid altaret med brudgummen och väntar på att bruden förs till altaret av sin far eller annan släkting. I brudföljet kan ha en tärna eller flera gå in med varsin marskalk - men en tärna går alltså inte med en best man, han står ju redan vid altaret och best man har man därför endast när brudparet inte går in tillsammans.

Det är bara när en tärna går i brudföljet tillsammans med en marskalk som den ena av dem inte bör vara gift eller förlovad med någon annan än sin ledsagare uppför altargången.
Magdalena Ribbing

(Hur mycket liv har jag när jag sitter och läser vett- och etikettregler på DNs hemsida. Jag måste skaffa ett jobb nu!!

Malmös nya slogan

Idag på väg hem från snigeltåget som enträget skulle stanna i alla hålor på vägen såg jag en lysande skylt med malmös nya slogan?

"Gröna Malmö blir brunare"

Denna slogan syftar på den oerhört stora mängd hundavföring som inte plockas upp. Förmodligen är det de där med muskelhundar som startat denna trend som nu verkar väletablerad i alla folklager. Vilket fall som helst höll skrattattacken få mig att falla av min cykel när jag läste texten. Malmö är ett besynnerligt och mycker roande ställe på jorden.

Den gamla tiden och den nya

Jag saknar ungdomar. Förut har jag ibland påstått att jag inte trivs så bra med människor i min egen ålder. Nu tänker jag annorlunda. Jag tänker att jag har förändrats. Varje dag har jag gamlingar omkring mig. När jag inte arbetar hjälper jag antingen min farmor eller min mormor. Jag har ett stort tålamod. Men redan nu börjar jag tröttna. Igår var jag serveringspersonal, eller "husa" åt min mormor (för andra gången samma vecka!) som hade en liten bjudning i goda vänners lag. Det gick bra, som vanligt, för jag är ju så duktig. Mycket får man höra när man sitter där i köket och väntar på att besticken ska upphöra med sitt klirrande och skrapande så att jag kan förstå att det blivit dags att bära ut förrättstallrikarna och servera huvudrätten. Min mormor utbrister plötsligt "Är det något ord jag hatar så är det JÄMLIKHET! Ja, hag hatar det ordet, alltså i sin rätta bemärkelse!"

Man kan fråga sig om det är charmigt. Jag undrar också vad hon menar med rätta bemärkelse. Det frågade jag inte.

I min förändring ligger en dröm om ett mera vilt och utsvävande liv. Jag har pratat en del med Karin om detta, så Karin nu tycker du att jag är tjatig. Men du drömmer ju också om detta, eller hur? Jag längtar efter att bo i Paris igen. Dricka vin varje dag och umgås med konstnärer. Inte ringa hem på flera veckor. Lifta till rivieran. Kanske prova droger. Ja, jag vet inte riktigt. Jag längtar inte alls efter trygghet och familjeliv, som jag kanske gjort tidigare ibland. Det känns som om jag blivit vuxen. Det är nog en fas. Och en reaktion på att åter vara i Linköping. Eller vad tror ni? Är det någon som känner igen sig?

Jag saknar er alla. Jag längtar efter er och efter festen i Smedsviken. Smedsviken blir vårt Paris, och ni är mina konstnärer.

Jag dööör

Pinsammaste grejen hände nyss. Eller, vänta. Hela jag är pinsam. Fan. Igår gick min bil sönder. Pinsamt 1. Jag trodde det var en Opel. Det är en Golf. Hur ska jag kunna hålla reda på alla olika bilmärken i världen? Opel, Golf, lyssna på orden. Ganska lika eller hur? Anyway. Det gick sönder, jag kunde med nöd och näppe rulla in på Stora torget och parkera där. Idag är det torghandel på Stora torget. Hur ska man kunna ha allt i huvudet? Nyss kom en man in och frågade om det var min bil som stod på torget. Ja, sa jag, och trodde att det äntligen var mekanikern som hade kommit.
Ska vi försöka flytta på den då, vi går ut, bilen står omringad av klädhängare och försäljningsstånd, helt inbäddad. Alla skrattar åt mig. Kan du köra ut bilen. Nej, den är sönder. Jag måste sitta i bilen och styra medan två män rullar den till kanten av torget. Hela Kisa skrattar åt mig. Den dumma journalisten. Jag dööör.

hej,
godkväll?

GRATTIS

Margareta har namnsdag idag!

Veckans nyhetsbrev

om festen i Smedsviken.

Farmor

Gick hem sen, jag tog liksom slut. Det räckte med tjugo på Platens, tre låtar, lite dans. Julias syster är så söt när hon far fram över dansgolvet, hoppar över räcken och dansar upp brudiga brudar.

Jag och Jonas har varit hos Farmor, kollat på en massa bilder, t ex stilig farmor röker cigarett på fasters bröllop - 74 (Men jag har aldrig rökt, var hennes försvar), eller ännu bättre, farmor tillsammans med en svarthårig man på fest - vem är det där farmor? - vi kallade honom manolito. men det vet ni inget om. Till sist, en bild från Mallorca eller dylik ort som farmor snabbt bläddrar förbi med kommentaren: Där blev det lite tokigt.

Varje gång man pratar med farmor och berättar vad man gör så sitter hon storögt alldeles förundrad, skrattar liksom för att det är så tokigt, och säger: ja, vad ni styr. Det är så fantastiskt för henne att vi kan göra så mycket, att man kan dra till Frankrike som lillebror ska göra, bara sådär, och kanske åka förbi paris på väg ner till Antibes. Tänk, vad mycket ni har framför er, säger hon.

Kalla den änglamarken eller

Karin Rhubarb och Julian Rhubarb befinner sig just nu mellan Platens. Stämplarna är på men nu hoppas vi kunna få en smörgås också i det Hultkvistska residenset.

Jag frågade Kakan: vaddå mellan Platens? Jag förstod inte. Men nu förstår jag. Vi var här...eller nej, nu glömde jag hur det var

TÄNK MACKA JULAN!!!

Men hallå, vi var här, gick till Platens och kom sen tillbaka, då är det ju Platens som är memellan!!!

tänk big mac

ok, du har en poäng där. det är nutidens humor, det här med ord och dess innebörd. förr klippte man slipsar, det var liksom mer konkret.

de bara hängde överallt. Hängde hängde hänge. Nu skämtade jag lite igen,men utan poäng. Hän-ge, som ge sig hän.

detta börjar likna blandaren. som alltid. jag säger alltid till karin: vi borde skriva för blandaren blandaren blandaren och hon svarar alltid: det borde vi borde vi borde vi

blanda och blanda. jaa... det beror på vad du menar med blanda. Ja men ångrar du dig? Bland annat. fattar du?

lick my pussy! shit vad grovt! det är nog det grövsta jag någonsin skrivit...! shit!

kolla läppglanset så får du se på grovt. Nu vill jag ha en macka.

ja det var ju just det, läppglanset! jag hade ju aldrig börjat tänka på sånt själv! jag tycker inte ens om den sortens beröring.

kanske med citrus? Lite surt sådär. Men vad säger du ska vi ge oss.

ja. nu ska du få din jävla macka.

Inbjudan

Så här är det: Ni är inbjudna till mig sista helgen i juli och framåt, det är obligatoriskt för alla som inte har en mycket bra ursäkt att stanna minst till tisdagen. Men jag och Julia ser gärna att ni stannar hela veckan.



Det är inte examensfest i bemärkelsen kassler, farmor och tal. Däremot ska vi ha fest, såklart, på lördagskvällen.

Jag har en bil och jag hämtar helst folk på fredagskvällen. Men även andra tider.

Alla får ta med vem de vill.

Tecken på att jag lever

Jag ville bara nämna att jag fortfarande är vid liv och god hälsa. Mitt engagemang den senaste tiden har varit ganska uselt, minst sagt. Det råder fortfarande förvirring för mig när det egentligen är menat att man ska komma till bloggträffen! Det ska bli kul att ses i verkligheten, jag är spänd på vem som är mest solbränd osv. Jag gjorde i vekcan en liten övning i att vara på landet och det gick strålande. Jag läste lite av dina artiklar Karin, är det du som sätter sätter rubrikerna eller? Det var en jätterolig rubrik som löd typ: Elevassistenter minskar på skolorna. Mycket tvetydigt. Det är ett stressigt yrke det där.

Margareta Paslaru

Göran och Tyra

Å såg ni Top Model, när Tyra skällde ut Tiffany. Vilken känsla. Ja jädrar.

Nu ska jag lyssna på Michael Azars sommarprat.

bloggizzle

http://www.gizoogle.com/index.php?translate=false . Och hoppas att ni också tycker att "now karin has ta go bizzy ta W-to-tha-izzork" är lite kul.

Söndagsabstinens...

Inget "The Wire" idag (kanske den bästa polisserien sen "Homicide"). Men det har ändå varit en riktigt skön söndag med grillning ute på landet.
Kan bara hålla med Karin om att bloggning verkligen är meta, de bloggar jag läser skriver i princip om exakt samma saker och det tävlas om vem som ska vara först.

Jag vill veta Helgas nyhet! Karin, kan inte du upplysa oss?

Jag fortsätter med länkarna:
Ny festival - ny arkitektur från DN. Förhoppningsvis får vi läsa Jonathans artikel om arkitekturen på Roskildefestivalen snart.

På onsdag åker jag till Italien och kommer bli den här bloggens korrespondent placerad på Sardinien.

Slutligen, en honungslen röst har tystnat.