Jag vet inte hur Meatloaf ser ut

Jag kände mig för en stund förvirrad. Är jag med nu eller vadå? I spalten till höger läste jag Karin, Charlie, Jonatan men mitt eget namn kunde jag inte finna. Det är tragiskt att vara så okapabel vad gäller at anamma ny teknologi. Men nu, när jag skriver, får jag en känsla av att kanske, kanske läggs mitt namn till listan, till höger i den fina platsen som heter Margareta Rhubarb och som jag inte förstår hur den skapats, eller hur den egentligen finns, och jag känner en glädje och en stolthet av att delta i något som jag fascineras av.

Jag vet inte riktigt hur Meatloaf ser ut men jag överraskades lite av Anthonys uppenbarelse. Han hade ett sympatiskt utseende. Han hade samma lite mongolioida drag över munnen som den nakna kocken har. För mig är det lite knepigt med konserter. Jag plågas alltid lite av att inte ryckas med. Jag kände mig i tisdags lite frånvarande. Kanske var det vinet. Men det var vackert, särskilt stråkarna som ju Charlie också nämnde. Jag tycker att musikerna verkade mycket professionella och det gillade jag. Fortfarande funderar jag över det här med Anthonys eventuella sjukdom. Han såg väl inte så sjuk ut? Eller, vad tror ni?

Nu har jag srivit mer än nog. Tove och jag tänkte äta kvällsmat tillsammans ikväll, kanske hemma hos mig. Är det någon mer som vill komma? Charlie, jag är ledsen att jag inte kom igår. Det var snällt att du ringde. Jag gick hem till Tove. Tove, finns du också med här nu?

Till er alla: en kram.