fredag, september 23, 2005

Ord men inte mening

I dag försov jag mig. Måste verkligen fixa en redig väckarklocka. Min förra gick sönder mitt i natten - min förra sambos/bruttas vattenpipa föll av någon konstig anledning mot golvet via min arm och tog med sig väckaruret på vägen. Jag blev skit rädd - som tur var det under semestern annars hade katastrofen varit ett faktum. Min minus flex börjar verkligen skena iväg, minus 2 timmar denna vecka. Men det gör inte så mycket eftersom att det betyder att jag varit mindre på jobbet än jag borde (Joel ler stort och utstöter ett MOOOOHAHA). Det börjar kännas att många av mina vänner har åkt bort. Jag ska nu räkna upp vilka och vart de tagit vägen samt ett betyg (5-gradig skala):

Dennis - Barcelona - 3.2
Helena - Madrid (den 25/9) - 4.3
Jens - Amerikanska kontinenten -4.5
Joar - England - 3
Dajsan - Göteborg (suck) - 3.5

Det var kanske inte så många. Måste erkänna att jag tog med en del som jag inte ungås med så ofta för att späda ut listan. Men samtliga kommer vara borta över 3 månader. Jag kommer ha mycket tråkigt utan Jens. Kommer även sakna de andra med, men inte lika mycket då jag inte umgås lika mycket med dem. Har ju kvar de flesta kompisarna, ska nog ta och höra av mig lite oftare til dem. Har även nästan slutat spela mitt dataspel (World of Warcraft för er som inte visste, ett evighetsspel som jag betalar en månadsavgift för att få tillgång till), så jag har ingen lättilgänglig verklighetsflykt kvar. Suck. Men jag kommer säkert på nått, har ju fortfarande internet och kabel-TV...

Avlutar med en liten ordvits. Några av er har nog hört den förut, men den tål att upprepas!
Det är inte lett att vara est det är balt.

Adjö!

3 kommentarer:

Joel Emanuel sa...

Hoppas ingen fån listan ser betygen. Kan bli en del att förklara.

Julan sa...

Men dom här betygen, vad beskriver de? Är det själva vänskapen eller vikten av att de reser iväg? Jag gissar att det kanske är graden av närhet i relationen på nåt sätt...? Eller?

Joel Emanuel sa...

Kanske det. Det är nog hur mycket jag kommer sakna dem tror jag