torsdag, januari 19, 2006

Amores perros





Här är mina vänner i Bahia Feliz. Jag saknar dem så väldigt mycket.... Den svarta hunden är mamma till valparna. Hon blev mig mycket tillgiven. Den bruna och vita hunden var vakthunden, hon som skällde på alla. Hon och jag blev också väldigt fästa vid varandra. Hon älskade att sitta i mitt knä. De blev så glada när jag kom, det var rörande att se! Jag kallar dem för Doris och Ellen. Ellen efter min syster för att hon var sa bjäbbig. Det var faktiskt intressant att betrakta detta lilla matriarkat, deras beteende och inbördes relationer. Kattledaren var även hon en hona. Hon hade två vuxna ungar och en ny kull på väg. Några pappor såg jag dock aldrig till, varken hund eller katt.

2 kommentarer:

ida sa...

ok julia, jag kapitulerar, dom ser ju ovanligt näpna ut! så små och mjuka mitt i skräpet. fint att du tog dig an dem, du är en flicka med ett hjärta av guld.

Julan sa...

Ja, ibland känner jag mig ganska god. Och så har jag så goda vänner med! Du är fin Ida!
puss, kram