Världen!!

http://maps.google.com/
Gå in på Satellites.

Mitt huvud ser ut som ett ägg

Bloggfeber. Till och med min mamma vet vad en blogg är nu. Och Corren listar bästa bloggarna. Alltså har det blivit svennigt. I jämförelse med andra tycker jag att vår är bra, men det den saknar är kommentarer. Nej, nu sitter jag och metabloggar, vad tråkigt. Bloggning är verkligen meta. Hela grejen bygger på att man pratar om varandras bloggar och bloggar om varandras bloggar, annars blir det liksom ingenting. Ska vi börja försöka få andra att läsa vår blogg? Jag har redan börjat med Helga. Åå. Hon berättade Stora nyheter för mig idag. Får man skriva sånt på bloggen, Helga? Jag väntar på ditt svar.

Den här bilden ska jag bara låta ligga här ett litet tag, det är ju läskigt om andra kan se hur man ser ut. Men än så länge är det ju ingen fara.

"And when you two laugh... oh what a laugh..."

Var är alla?
Nu när man ska flytta till Malmö, verkar alla ha flytt stan till Roskilde, Linköping, Gran Canaria, Jönköping och alla andra ställen som folk åker till på sommaren. Själv sitter man i ett folktomt Lund på ett ödsligt bibliotek. Snart är det dock min tur att åka iväg, jag har ju inte haft tillräckligt med semester det här året....

Under tiden kan man läsa det här:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=432411&previousRenderType=6
och sedan detta:
http://bomben.se/barbaro/?p=30

Kollektivkillar

De här Active Suspensionmänniskorna ska spela i Linköping imorgon. Ser ni vilka det är? Jasse och Atli! Inte visste jag att det var de som var O.Lamm och Domotic.

Och är det inte en skäggigare Jonathan i förgrunden?

Jag har koll

Så oerhört snabbt livet kan förändras. Numera, kära vänner, börjar jag dagen i ottan, sätter mig i Opeln och kör fyra, fem mil. Jag hummar stillsamt med i radions musik, hötter försiktigt med näven åt de som kör förbi mig och pratar lite med bilen, som fortfarande luktar gubbe, när den hostar eller gnäller. Sedan stiger jag in på redaktionen, hänger upp dagens löpsedel i fönstret och tittar igenom skörden av tips. Predikotur, simskola, eller varför inte favoriten: presskonferensen inför Horn marken, i färgaregården på måndag. Observera att marken betyder marknad på östgötska. Sedan dricks det kaffe med medarbetaren och en man kommer in och berättar om sin luftgitarrstävling. Allt detta har hänt båda de dagar jag har arbetat så man kan nog föreställa sig hur det blir under de kommande sju veckorna.

Allvarligt talat. Jag har haft det jättekul idag. Kört runt i bygden i bilen. (med texten xxxxx har koll, lagom ironiskt då jag t ex körde några mil fel, körde in i en stolpe samt inte kunde få i backen på bilen eftersom den redan var i vilket resulterade i att jag stod kvar i fem minuter på parkeringen och försökte. Jag var dessutom påväg till ett brandlarm.) Tagit bilder på badande barn med en gigantisk systemkamera och lärt mig hitta i bygden. Gött!!

Nu ska jag åka och handla och sen kommer Johanna hem till mig och ska berätta allt. Precis allt.

Landet

Modemuppkoppling bland myggen i sommarstugan. Min mobil har inte täckning här ute, jag tror att det blir att bo i stan i stället och åka buss i två och en halv timme om dagen. Herregud, man kan ju inte bo utom räckhåll för sms.

Midsommaren med släkten var hetsig som vanligt. Inte så mycket tävlingar i år, förutom den årliga golfbollen i sjön. Golf är dessutom det enda man pratar om med min släkt, känns det som.

"Det är en padda som bor vid tomaterna. Har du sett honom, Inger? Varenda gång jag vattnar så blir han sur."

Mina föräldrar lever det härligt meditativa livet på landet, själv tror jag inte att jag klarar av det så bra. Imorgon tar jag Opeln till Kisa, svänger höger efter Skon vid bron och stiger in på lokalredaktionen. Snälla, kom och hälsa på mig snart!

Det blir Roskilde

Å ett snabbt och alldeles oövertänkt beslut har tagits. Jag åker till Roskilde och går på festival. Man kan lätt tro att tanken funnits hos mej ett tag, och då tror man rätt. Men det hela var överspelat, jag skulle ju till Emmaboda. Hur som helst: för bara några minuter sen läste jag en artikel i sydsvenskan om arkitekten som skapar rumslighet och arkitektoniska värden på roskildefestivalen och då fattade jag att min artikel blir tusen gånger hundra om jag åker till danmark istället för småland. Nu ska jag hem och packa för jag ska dit typ imorn eller nåt!
Puss och Kram bästa bloggisar.

Jag Carrie

Det som inte känns bra när jag skriver denna text är att jag sitter i min säng med en laptop och funderar över livet. Ibland känns det som att vissa små scener i livet tas ifrån en av sopiga tv-serier. Jag kommer dock inte leverera någon plattityd som i den tv-baserade förlagan, jag hoppas att jag har något annat än floskler att delge er. Jag läste nyss Karins Hultsfredsrapport och kände att jag själv ville bidra med något. Karin glömde enligt min mening vissa saker i sin presentation.

1. Le Tigre. En fantastisk show i rosa med grymma låtar. Koreografin var enastående, man märkte aldrig att de bytte instrument och sångare, helt plötsligt bara hade det hänt.

2. Hur underligt det verkar vara i den svenska rockmusikbranschen. Herre gud hur orkar de??? Alla står och sneglar på varandra, kollar läget; snackar bara med de som "är" något. Det verkar som man inte ens får tilltala den högre kasten, inte ens om de bara så är en liten väl vald lustighet eller komplimang. Nu sticker jag tillbaka till biblioteket och stannar där!

3. Den totala frånvaron av någon sorts modern musik. Rockparty har inte fattat att det finns solk som gör musik i dator som är sjukt bra.

4. Jenny Wilson. Å hon är den bästa svenska artisten. Så cool och så bra.

5. Min egenoch festivalens insats. Jag trodde inte att jag skulle klara en festival men ack så fel (och rätt) jag hade. Hultsfred var en bra festival då den möjliggjorde för umgänge, musik, festlighet och lösdriveri.

Personligen kände jag rockorienteringen på festivalen lite extra då hela mitt "gäng" gillade den hårda musiken. Där jag var möttes påståendet om Hidden Cameras som det största bandet med ansikten som frågetecken. Här var det Mastodon som gällde. Ett band jag inte såg men jag kan tänka mig hur de lät med tanke på namnet. Man är en avart när man kommer ut i världen. Alla verkar inte vara frälsta av popevangeliet (jag är nyfrälst och därför mer rabiat än mer garvade typer).

Eftersom hela inlägget verkar vilja handla om festivaler kan jag lika gärna fortsätta en bit till:

Jag var just på Perfect from now on i ett trött och soligt Malmö. Folkets park är ett av de absurdaste ställen på denna tokiga jord. Idag varvades parkgrillens lördagskaraoke med superalternativ musik i blandade genrer. O.Lamm en laptopartist vares musik är totalt irrationell och kaosartad. En mängd trummor och elektroniska ljud i ett virrvarr av sällan skådat slag avlöser en medelålders kvinnas framförande av The power of love. Innan en tystlåten singer-sonwriter äntrar scenen hör man från bakom stängslet karaokepresentatören säga: (På bred malmöitiska) "Nu måste vi ta en timmes paus för det är något hårdrocksband som ska spela i tältet där borta. Vi visste inget om detta förrän för en timme sedan men stanna kvar så fortsätter karaoken efteråt." Mitt i konserten startar det kubanska kaféets husband och bidrar med ytterligare en musikstil till kvällens potpurri.

Jag hatar digitalkameror och hur de påverkar vår tids sätt att umgås.

Hultsfred

Två rabarberstjälkar bildade under helgen en smulpaj i Småland. Vaniljsåsen bestod av solsken, musik och många öl. Det där lät snuskigt. Anyway, det här vill jag dela med mig av från festivalen.

1. Om man bor i hus så kan man fortsätta åka på festival tills man blir minst trettio.

2. Det finns en viss charm med musik som är väldigt tajt. Jag var tvungen att gå emot mina stränga popprinciper och stanna till i minst fyra låtar på Hellacopters spelning. Det gav mig den första festivalrysningen.

3. Å andra sidan är jag nu ännu mer övertygad om att pop är så mycket bättre än rock. Det var sjukt mycket rockakter i år och därför kom Hidden Cameras gospelpop som en skänk från homohimlen.

4. Tyvärr var jag tvungen att gå ifrån festivalens allra finaste konsert för att se Hidden Cameras. Solen var på väg ner bakom Hawaii och jag tänkte att jag inte skulle tycka om Håkan längre, men har man en gång varit nitton år till Känn ingen sorg för mig Göteborg kan man inte låta bli att gråta en skvätt bakom solglasögonen när han sjunger "vart du vill så fort du kan".

5. Årets trend är spräcklig byxdress. Både M.I.A. och Snoop bar spräcklig byxdress. Obs: Snoops kan ha varit en klänning.

6. Och det sista kom jag inte på själv men jag måste skriva ner det innan jag glömmer det: Tough Alliance är Göteborgs svar på Tatu.

När man kör bil...

Vad gör man om det kommer en sån här skylt?

I morgon blir det premiär för Storasyster Chaufför. Då ska jag köra Jonas och Smulan ut till landet i morfars gamla Opel. Hade laddat upp med Diplorhytm som det bästa köra-bil-själv-första-gången-soundtracket, men Opeln har bara en skruttig radio med p4 på sin höjd. Kidsen får sjunga i baksätet i stället. "You look like a Denise, please"

Framtiden

Fan, alla bara flyttar. Ska det vara så resten av livet? Ska man behöva skaffa sig nya kompisar vart och varannat år? Jag är för min del mycket mycket nöjd med kvaliteten på mina kompisar som jag har just nu. De är de bästa man kan tänka sig att ha. Jag blir så ledsen när alla sticker, kvar sitter jag och Jonathan ensamma och måste slå oss i slang med en massa andra. Kanske vi hamnar i fel kretsar och börja gå på rejv, med allt vad det innebär!

Näe, jag hoppas att vi kommer att vara tillsammans igen i framtiden för jag har ingen lust att ha några andra vänner än er. Ni är ju bäst.

Det nya KRAV

http://www.moderatastudenter.web.surftown.se/vanstermarkt.ph

Vilket bra initiativ. Alla vill ju ha en utbildning fri från perspektiv. Det bästa vore om alla kurser bara gick ut på att gå ut i naturen och titta på saker. Där har vi en garanterat ovinklad inlärning, rätt in i hjärnan bara! Utan förvrängning av sådant som problematisering eller analys.

Utökning av familjen

Det vore tråkigt om brist på kreativitet gjorde att bloggen dog ut, tycker jag. Själv har jag nästan ingen men jag skriver ändå. Berlin var fint. Mycket kultur och lite kavajer, massa människor och nästan inga pengar. Ida visade sig från sin danskaste sida! Nu har hon blivit inbjuden till bloggen. Nu har vi snart en Tysklandskorrespondent.

Jag och Mauri har picknickat i Botan, många studenter åkte förbi och skrek: Hångla! En liten tjej som fick åka med på storasyskons vagn var tjock och helt röd i ansiktet och skrek: Anna har tagit studenten! alldeles allvarligt. Hon var rolig.

Håller på att försöka vänja mig vid tanken att vara färdigutbildad och ha körkort, det går sådär. Vuxen?

Till sist hoppas jag att Jolikan och Kringlan har det bra på stränderna vid Afrika.

Lätt ursäkt

Anledningen till att jag inte givit något bidrag den senaste tiden är att jag inte har haft något att säga. Hjärnan har inte riktigt varit med mig, och utan den ingen kreativitet. Jag lovar och svär att jag i framtiden kommer att dra mitt strå till stacken.

livet som en dokusåpa mm

Hej kära bloggare. Det finns några saker som jag vill att ni ska veta. 1) Laszlo är numera en riktig arkitekt ("välkommen i gänget", och sen var det klart). 2) På fredag är det arkitektfest på A-huset, alla är välkomna! 3) Min syster använder sig av en "lyssna på sitt barn"-uppfostran. Finns det risk att hon blir en curlingmorsa? 4) När jag skulle lyssna på några gamla rocky dennis-låtar igår så funkade inte cd-skivan. Det var en bränd variant, och nu var den lite blekt i kanterna. Är det så här det kommer att vara? Fan. 5) Ibland tror jag att jag är med i en dokusåpa. 6) Puss och Kram

Hemresa

Om tjugo minuter sätter jag mig på tåget tillbaka. Tåglivet är helt ok om man åker x2000. Om det inte är för många barn eller gamla i kupén. Gamla är så roliga när man har satt sig på deras plats, de vet inte hur man ber någon snällt att flytta på sig, i stället säger de högt rakt ut i luften: "Plats 27..." tills man fattar vinken. De tar alltid upp sina smörgåsar direkt och sen sitter de oftast tysta även om de åker med sina makar. På det sättet stör de ju inte så mycket.

Hälsade på tidningen idag och blev tillfrågad om jobb i höst. Kanske ett sexmånaders-vik på nöje. Det vore faktiskt kul. Fick också veta att jag nog får intervjua M.I.A. på Hultsfred! Hjälp, vad ska jag fråga?

Hoppas vi ses imorgon. Ps min pappa påpekade att han tyckte att jag verkade ha så fina kompisar. Typ, riktiga själskompisar. Gulligt va.

Lökigt!

Karin din lilla lök (smeknamnet myntades första gången av Kristian, angående ett stipendium som tillföll Kakan)! Jag visste att du skulle klara det, det visste jag hela tiden! Mycket duktigt, men nu ska du inte bli mallig för det. Man ska aldrig bli för mallig, en dag har man inte alla fåglar i handen, båtar i hamnen, hästar i hagen. Peppar peppar!!! Ja, kära nån, jag har då alltid haft en klockarkärlek för dig och alla dina färdigheter Karin lilla, har jag inte? Ja, gud sig förbarme.

Till alla vedebörande kan jag härmed meddela (nu har jag lämnat ämnet "klarande av körkortsprov") att jag för tillfället finns representerad på Stockholms auktionsverk i Malmö, Engelbrektsgatan, mitt emot formargruppen där vid Lilla torg. En mycket tjusig lokal, minsann! Det är ju mer än vad man kan säga om andra platser i Malmö, eller vad säger du Charlie?

Nåja, ett stort hurra för Karin och för oss andra duktiga medlemmar av denna Blog!

All the best xxx / Julia

Smörgåsbord

http://help.blogger.com/bin/answer.py?answer=654#forgotlogin

Dit kan man gå om man har glömt bort sitt användarnamn och lösenord.

Igår var jag på inflyttningsfest hos Andreas och Helena. Jag får nog inte köra bil idag. Puss puss.

Ps. Checklista inför examensfest.
Kassler
Tal till Quinnan
Fyra generationer (vem fixar bebis? Julia?)

Mäh!

Varför är det ingen som skriver? Här sitter man och ruttnar bort i Östergötland och så finns det ingen ny post på bloggen. Jag märker att jag redan skapat ett beroende. Men hur kan jag klandra er när ni förmodligen ligger på filtar med grillukt i håret och nyrakade ben?

I förrgår fick jag mail från Hultsfred, där stod att en väldigt känd kock ska laga maten på backstageområdet och att de har ett nytt presscenter. Där ska jag sitta och frottera mig med Marilyn Manson. Tänk. Det här är ett sätt att på nytt känna sig ung på festival, jag är garanterat den yngsta som åker dit med tidningen i alla fall, de andra är i trettioårsåldern och gravida.

På fredag ska min institution bjuda på avslutningslunch och sen ska vi på sittning på Kalmars. Min sista sittning... (och typ den tredje i och för sig.) Jag kan inte riktigt fatta att studentlivet håller på att ta slut. Det känns helt stört. I vilket fall som helst så ska jag ha något slags examensfest dit ni kan komma och hylla att mina sex (fem och ett halvt) år med studiemedel är slut och att jag hädanefter kommer slänga mig med termer som "a-kassa", "löneförhandling" och "after-work". Det blir nog i början av juli i Östergötland.