Det sades idag

Denna vecka vikarierar jag hos en förskoleklass på Klostergårdsskolan. Det är väldigt roligt! På lunchrasten stod jag och pratade med några barn som gungade. Då sa en flicka att mitt ansikte såg ut som hennes mormors pannkakor. Jag frågade om hon menade till form eller färg. Hon svarade både och, sedan förklarade hon att hennes mormor använde ett särskilt mjöl som gjorde att pannkakorna såg konstiga ut. Jag tänkte "dinkelmjöl kanske".

fågelinfluensan är här

Verkar inte va så farligt om man får tro DNs expert. Efter några seriöst besvarade frågor pallar hon inte mer. Jag förstår henne, efter frågor som om det är farligt att bada bland döda fåglar osv.


Fråga:
Är det olämpligt att mata vildfåglar nu?
Gunnel K

Svar:
Nej. Risken att bli smittad är oerhört liten. Genom att bara mata fåglar utsätter man sig inte själv för någon risk. Däremot är det en risk att gräva bland fågelbajs med bara händerna och sedan stoppa händerna i munnen.

La belle disco

Två nya mixar ligger uppe på Discobelle:
#1 (Caps & Jones lyssnar), #2 (Nossa Baile Funk mix)

Shooter

Massor med skämt om vicepresident Dick Cheneys vådaskjutning för ett par veckor sedan av sin vän när de var ute på jakt i Texas, här.

Brokeback mountain

Jag är mållös. Hur ska jag säga? Kanske lite som Regina Lund skrev, när hjärtat inte får plats i kroppen. Så är känslan, den är för stor och den tränger ut, men genom ögonen, som tårar.
Återigen dessa amerikanska män till häst. Torr vind och eld i natten. Månsken och en ensam varg, orolig, svulten. Två kroppar i ett tält. Fåren sover på berget.

Varför denna smärtans attraktion? Jag vill vara cowboy. Ibland önskar jag att jag vore man och homosexuell. Jag tror på något sätt att det hade passat mig. Jag vill resa till de där bergen, till tristessen, till ensligheten. Man kan nog inte leva där. Men ändå.

Jag har diskat all min disk och filat mina fötter. När jag drack mitt kaffe och lyssnade till Roll-on i förmiddags fick jag en nästan religös föreställning. En känsla av att vi alla, samtidigt, satt där i morgonrock vid radion, tillsammans men på olika håll, förenade i humorns välsignade värld, drickandes vårt morgonkaffe. Margareta-vänner.

Igår natt hörde jag en koltrast sjunga.

Livet i rosa.

Allt snack om tid har fått mig att inse att jag inte har så mycket av sånt kvar. Tills jag måste flytta här ifrån alltså. Här får ni en något vriden bild av min nuvarande bostadssituation. Ska nu äta och sen gå på fest. Imorgon är det lägenhetstittar och kanske lite illamående? Hoppas alla har det fint! Jo förresten. Ska jag resa ner till Malmö eller ner till Barcelona? Bestäm ni, båda är ungefär lika roligt. (?) sayonara!

Fina människor

Jag har nyss haft hejdåmiddag med redaktionen på Magnolia. De fina människorna gav mig: En bild på mig och Håkan Hellström, en dikt, en guidebok om Argentina och en liten råtta.

Ååå nu kommer jag inte se er (förutom en!) förrän typ efter påsk, det känns jobbigt! Men jag har i alla fall tackat nej till det där jobbet så jag kommer flytta ner så snabbt det går och inleda nåt slags darrig frilanskarriär, i alla fall fram till sommaren. Det kändes så skönt att tacka nej till jobbet, typ som att jag tar mitt liv på allvar.

Alf Henriksson ger sig in i leken i fråga om tiden

Mestadels dessa dagar är det meningen att jag ska fundera över rummet. Tyvärr går det inte så bra så därför kändes det som en frisk fläkt när Jonathan bjöd in till en diskussion om tiden. Eftersom jag är en ganska fantasilös typ gick jag inte in i mig själv och frågade mig vad jag tyckte utan jag vände mig till litteraturen för att se vad man där kunde finna. Jag fann Alf Henriksson och hans utläggning om kalenderåret i Antikens historier. Intressant läsning om man har den läggningen.

Jag ska inte gå närmare in på Henrikssons förhållande till historieskrivning, till det är jag inte kapabel, utan bara presentera några av de saker han skriver. Skiljelinjen mellan myt och verklighet i Antikens historier är dock väldigt vag, varför saker och ting kan te sig lite udda.

Enligt Henriksson fastställdes den romerska kalendern av Kung Numa. Denna införde 12 månaderssystemet istället för den tidigare indelningen med tio (de två första vintermånaderna togs förr inte med då de varså dystra och kalla). Numa namngav alla månderna och lade till januari och februari i kalendern. Mars fick sitt namn efter krigsguden, april är mer oklart och så även februari, maj efter guden Maia, juni efter Juno och januari efter Janus. Resten av månaderna fick namn efter sin numeriska följd, juli och augusti kallades på den tiden "Quintilis" och "Sextilis". Resten av årets månader bär fortfarande vittnesbörd om denna uppdelning (OKTober, NOVember, DECember).

Det intressanta i sammanhanget som jag ville förmedla med hela inlägget är just detta. Som vi alla vet är det benämningnarna för 8, 9 och 10 som förstavelsen står för, inte 10, 11 och 12, som är de nummer de har i vår kalender. Romarnas år började i Mars, med helgandet åt krigsguden, och det är i denna tradition vi fortfarande kallar våra tre sista månader efter den nu något felaktigta numeriska följden.

Hur uppfattar ni året bloggare?

Ernesto Neto

TID

Tiden är konstig. Så här ser min ut. //1//Veckan. //2//Året. //3//500 f.Kr-2006.

På fredag åker jag till Paris!

"Jag trodde hon sa lönnlöv..."

Jens Lekman bjuder på några låtar, här.

Veckans Jakob

Vad är en träff med sina kompisar utan en rolig hatt?

Veckans snackis

Alexander Bard och Elitlistan, läs artikeln, motangreppen, blogginläggen och läsarnas reaktioner här.
Läs även Bards motinlägg här.
Vet inte riktigt om det är något att bli så upprörd över. Alla skvallrar, jag skvallrar ganska mycket och snackar såklart skit om andra även ifall jag ofta gillar personerna ifråga. Skulle journalister, reklamare, mediamänniskor vara bättre än vi? Nej, såklart inte. Det som man isåfall kan vända sig mot i artikeln, är de formuleringar som Alexander Bard säger angående Elitlistans medlemmar vs. andra. Är de sanna och inte helt tagna ur luften, tyder de på en ganska vidrig människosyn och en hybris som inte är av denna världen.

tv

Vad är grejen med Desperate Housewifes? Jag fattar verkligen inte.

I går såg jag de fem första avsnitten av Undeclared, collegeserien av Paul Feig och Judd Apatow som gjorde Freaks and geeks. Den var inte lika bra som mästerverket Freaks and geeks (såklart) och ganska sunkigt gjord men rätt kul och lite mysig. Jason Segel som spelar Nick i F&G var med som en helt galen pojkvän som tryckte upp örngott med sin egen bild på till sin tjej. Hihi.

Martha Wainwrights pappa Ludon spelar förresten en klantig pappa i serien...

GODNATT!

Det stora näsblodet

Jag börjar sakta men säkert hämta mig efter den senaste tidens blodförlust. För er som inte redan vet (det är inte många) så började näsblodet vid ett tillfälle att rinna ut genom mitt ena öga. Det var skrämmande. Idag gick jag till vårdcentralen för att träffa en läkare. Enligt honom beror det hela på en ovanlig biverkan av den medicin som jag nu har ätit i sex år. Jaha. Jag visade honom även två röda knölar som jag kvällen innan upptäckt i mina armhålor. Inflammerade lymfkörtlar tänkte jag? Nej, en "ytlig hudblödning" även den orsakad av min medicin. Som blåmärken. Doktorn föreslog "sugmärken" följt av ett fniss (från honom). Jag sa "Nej, jag har inte gjort något" och han bad om ursäkt. Det hela kändes udda.

Nu sitter jag i mitt kök och lyssnar på skivan som Jonathan och Charlie gav till mig när jag fyllde år. Ute är det vintermörkt. Inne i mig brinner en längtan. Efter att hitta ett sätt att uttrycka det som är att längta. En smäktande längtan efter att skapa. Det är inte meningen att låta högtravande. Jag längtar också efter ljusa sommarnätter och den gröna dalen i Argentina, där äppelträden växer högt.

SYO

I dag har jag intervjuat Jonas Hassen Khemiri. Det inspirerade mig och får mig att aldrig mer vilja skriva dåligt. Alltså, jag måste verkligen hitta tillbaka till lusten att skriva, annars kommer jag bli sämre och sämre --> inte få nåt mer jobb --> bli tvungen att skola om mig.

Det där som musikkillen sa på festen om att hora, (typ att man horar om man har ett jobb man inte brinner för/kan stå för) det tog så hårt på mig eftersom jag känner att det på sätt och vis är sant. (därmed inte sagt att det inte var arrogant att säga det när man själv har sitt drömjobb och sitter och pratar med en stackars tillintetgjord journalistmedelmåtta)

1 år....

Veckans Jakob

Naturvännen Jakob som i förra veckans "Veckans Jakob" endast använde sig av vår omgivning för rekreation slår idag ett slag och försöker rädda träd i kategorin "mindre småträd/buskage".

Lördagskul

Campino

Persbrant

Hahahahahahahahahahaha / Karin Julia Tove Mauri Jonas Smulan Alfred Maria

Bildt och Friggebo i Rinkeby

Succé i svts öppna arkiv igen! Hade glömt det här inslaget, men blev påmind av min kompis Nina. Lyssna på hur Bildt försöker fixa biffen. Rinkebyborna fruktar för sina liv, de vill ha konkreta svar och drastiska förändringar. Bildt har inte den uppfattningen, han maler på med det värsta politikersvammel jag hört. Som tur är så har han ju friggebo som "räddar" situationen. En liten bonus är att man i slutet hör Bildt i bakgrunden säga nåt i stil med att man kommer faktiskt ingen vart med att skrika.