Mestadels dessa dagar är det meningen att jag ska fundera över rummet. Tyvärr går det inte så bra så därför kändes det som en frisk fläkt när Jonathan bjöd in till en diskussion om tiden. Eftersom jag är en ganska fantasilös typ gick jag inte in i mig själv och frågade mig vad jag tyckte utan jag vände mig till litteraturen för att se vad man där kunde finna. Jag fann Alf Henriksson och hans utläggning om kalenderåret i Antikens historier. Intressant läsning om man har den läggningen.
Jag ska inte gå närmare in på Henrikssons förhållande till historieskrivning, till det är jag inte kapabel, utan bara presentera några av de saker han skriver. Skiljelinjen mellan myt och verklighet i Antikens historier är dock väldigt vag, varför saker och ting kan te sig lite udda.
Enligt Henriksson fastställdes den romerska kalendern av Kung Numa. Denna införde 12 månaderssystemet istället för den tidigare indelningen med tio (de två första vintermånaderna togs förr inte med då de varså dystra och kalla). Numa namngav alla månderna och lade till januari och februari i kalendern. Mars fick sitt namn efter krigsguden, april är mer oklart och så även februari, maj efter guden Maia, juni efter Juno och januari efter Janus. Resten av månaderna fick namn efter sin numeriska följd, juli och augusti kallades på den tiden "Quintilis" och "Sextilis". Resten av årets månader bär fortfarande vittnesbörd om denna uppdelning (OKTober, NOVember, DECember).
Det intressanta i sammanhanget som jag ville förmedla med hela inlägget är just detta. Som vi alla vet är det benämningnarna för 8, 9 och 10 som förstavelsen står för, inte 10, 11 och 12, som är de nummer de har i vår kalender. Romarnas år började i Mars, med helgandet åt krigsguden, och det är i denna tradition vi fortfarande kallar våra tre sista månader efter den nu något felaktigta numeriska följden.
Hur uppfattar ni året bloggare?
torsdag, februari 23, 2006
Alf Henriksson ger sig in i leken i fråga om tiden
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hmmm. Min gammla naturvetenskapligasjäl vill verkligen se året som en summa. Integralen av den kurvan som året har färdats. Detta kan ju dock bara appliceras på förgången tid. Då kurvan för t.ex detta år ännu inte är färdig ritad. Så denna tanke bränner jag för att som en fenix åter återuppstå ur askan. Året är nog lite som att låna pengar till en lägenhet. Det är lite för abstarkt för att man direkt ska kunna greppa det hela. Därför måste man bryta ner det i mindre delar. Det är först på månadsnivån allt börjar kännas greppbart (eller på månadskostnadsnivån, när det gäller bolån!). Äh! Året kan man bara uppleva i sitt sanna jag retrospektivt... Jag orrka..r inte längre! Året är som en ost, man tar en skiva i taget eller äter den hel...
Ja. Joel, ska du köpa lägenhet? Spännande. Som sagt, vintern ligger där uppe och sommaren där nere. Vi har nu börjat färden neråt, mot vår och sommar. Kl är ca två om året vore en klocka.
Skicka en kommentar