inte alltid. Medan Karin och Ida finns i grönskan, finns vi andra i de brungråa snövallarnas värld. De där hårda vassa vallarna som nu kantar en blöt och smutsig asfalterad gata eller väg. I Kanten är det is och under den börjar smältvattnet nu sakta rinna. Det är ju i och för sig ett gott tecken men tiden fram till torr mark och nyutslagna björkar känns ibland oändlig.
Ja ja. Så är det.
Gud vad tråkig jag känner mig! Men det kan man väl få göra ibland. Igår var jag på en jättefin schlagerfest, utklädd och allt men jag pratade inte med nån tror jag utan satt bara på en stol och åt chips och kände mig trött. Sen drömde jag mardrömmar hela natten.
Hur mår ni? Är det någon som känner igen sig? Jag tror jag saknar er.
Nå, hur blir det med Valgorgsmässofesten i Smedsviken? Är ni med? Karin, skulle det vara möjligt att åka dit över sista april? Det skulle vara så fint. Jag kan göra en majbrasa! Och så premiärbadar vi i sjön efter bastun! Valborgsmässoafton är på en söndag i år så det blir en tredagsledighet. Kanske kan vi få tag i en bil, vi som åker från skåne?
Var hälsad sköna maaaaj!
söndag, mars 19, 2006
Livet leker...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jodå du pratade med Günther om jag inte minns fel, fast inte så länge.
Känner igen mig lite! hade det inte vart för lägenhetsflytt, födelsedag och malmöresa plus en massa annat. Hade även jag upplevt det du beskriver. Valborg låter fint, det är alltid bra med alternativ. Hoppas allt löser sig nästa söndag, då tiden ställs om...en förändring för ju alltid med sig nått.
Fina! Jag ska kolla med mina foraldrar. Det later som den perfekta planen!
julia, vi har vi hittat ett jobb till dig, pa en estansia med 70 hasta. agaren ar ogift och heter Cesar. puss
Skicka en kommentar