Auran hos doften av nyfönat hår

Vissa dagar är man mer känslig för tillvarons olika skiftningar. Denna dag är en sådan. Jag vet inte vad det beror på men just idag, lördagen den 14 oktober, min sinnen är på sin vakt för alla intryck som sänds ut från verkligheten omkring mig är och mitt intellekt i sin skarpaste form, redo att angripa intrycken. Detta stadium är det jag ständigt söker efter, det stadium när jag upplever tillvaron och känner den. Genom att uppleva tillvaron i sin fulla blom blir jag lycklig och uppfylld av hopp.

I en av Mobilias gallerior gick jag förbi en frisör. Ut från frisören strömmade den typiska frisörlukten, svag men ändå distinkt, lukten av fönat hår. Den är lite stickande, inte speciellt väldoftande och den påminner inte om något annat än just varmt hår. Bilden som skapas i mitt huvud är endast en: upphettade hårstrån lagda bredvid varandra i en nyansad och väl avvägd frisyr. Upplevelsen är varken positiv eller negativ utan bara stark. Det är just den neutrala karaktären i upplevelsen som gör den så påtaglig, som gör att den sticker ut från alla andra intryck. Genom att inte skapa varken sympati eller antipati står upplevelsen för sig själv och blir så mycket mer distinkt och uppfyllande. Den är endast vad den är, självreferenande och uteslutande vilket stärker dess varande. I den starka upplevelsen är jag i samklang med verkligheten, tillvaron är inte något som spelas upp mot en fond utan jag befinner mig i den, jag känner att jag lever i varje cell i min kropp.

Att känna den nyfönade hårets doft blir en slags underhållning, en sorts märklig eskapism där jag genom att på ett ytterst konkret plan upplever tillvarons schatteringar. Detta innebär att jag både är i mer samklang med verkligheten samtidigt som jag flyr från den. Jag känner mig uppfylld och lycklig.