Nu kan ni titulera mig farbror....

"Vi spelar 70 procent diskomusik men det räcker tydligen inte"

I helgen kommer min vän Kristin på besök. Jag hittade det här på hennes blogg... så roligt.

Söder om södra

Jag är tillbaka där allt började. Inte för gott utan mer på besök. Det är med ambivalens i själen som jag har färdats till Nynäshamn. Har jag kommit hem eller bort? Tror det lutar mer åt det senare. Sorglig får jag nog konstatera att jag blivit hemlös. Tänker mig att det har med en förskjutning av identiteten att göra, från by till stad (nu är ju i och för sig även Nynäshamn en stad, men en väldigt liten en). Det läskiga är att den "nya" identiteten som en man av stad är att den är väldigt skör och kan när som helst krossas av byfolkets genomträngande blickar. För identiteten är väldigt ytlig, även om den känns solid och genomgående, och längst inne så finns det nog en liten bybo som väntar på mognad.

Lingonbål och den vänstra döden

Lingonbål:

en flaska sprit
en flaska Grape tonic
en kanna lingon/tranbärsdricka
en kartong frusna lingon
en tunt skivad apelsin

Servera med popsnören och en levande brasa.

Läskande och gott till festligheter! Men lingonen ska egentligen inte ätas utan fungerar bäst som isbitar och dekoration. Kalla lingon kan i större mängd ge spänd och hård mage. Dagen efter, när lingonen marinerats i frukt och alkohol kan man gärna fräsa dem i lite sherry och rosmarin tillsammans med en rejäl klick smör, tillsätt sedan grädde och peppar, en nypa salt och servera till söndagssteken.

Veckans studiecirkel: "Osmositismen (Osmotikismen) - jämvikt på gott och ont" eller "Skruvad och traditionell - det sämsta av två världar"

tre lik, otrohet och maktmissbruk

idag var det dags för anställningsintervju. nässjö.

i nässjö sitter man i rullstol, det var mitt första intryck. såg säkert sju stycken på bara några minuter. sen insåg jag att jag var precis vid sjukhuset och då var det inte så konstigt längre.

intervjuer handlar mycket om intryck. jag försökte att göra ett gott intryck. kändes som om att det gick bra tills jag insåg att jag bar min pappas present från pocket shop i handen. på påsen stod det: "varning! påsen innehåller tre lik, otrohet och maktmissbruk." då kändes det mindre bra, undrar vad jag gav för intryck. undrar om någon märkte det förutom jag själv.

Livet på en pinnstol.

Skogen är full av blåsippor. Jag halkar och haltar. Spillkråkans knorrande ekar i luften. Från andra sidan sjön hörs någon sorts trädavverkning. Bredvid stigen ligger en ensam sko. En bärplockare som blev för gammal? En försvunnen person? Sen kommer tåget. Jag möter en flicka med stövlar och mössa. Jag möter en VVS-bil. Utanför dörren ställer jag mormors blåa pinnstol och dricker kaffe i växlande molnighet. Det är flummigt att världen fortfarande finns!

Pappas tivoliradio i bastun. Under britsarna svett från sextio långa år. Genom fönstret såg jag tallarna i tjugofem år. Nu ser jag något annat.

Livet i Kniven. Kniven i livet. Livet, allt och ingenting.

Åh Margareta! Jag låser inte dörren när jag går.

Fredagens fest

min roliga granne

På baksidan av mitt kvarter ligger en teater som kallar sig Institutet. Igår spelade de den tredje delen i en serie engångsföreställningar om romarikets uppgång och fall. Det var en fyra timmar lång lågintensiv mingelupplevelse som lämnade mig med en ambivalent skrattkänsla.

Institutet vill:
1. Ge plats för avvikelsen
2. Undersöka friheten genom att synliggöra dess gränser
3. Vara smittbäraren inte förebilden.
4. Göra upp med kärlekstörsten och privilegierna som erbjuds för att sträcka sig mot uppriktigheten.

Jag minns att jag hade den där känslan som tonåring ibland. Att ha en massa skratt, men sakna riktning för det och inte veta om det är gott skratt eller ont skratt.

Nästa del spelas 26 april.

Sveriges äldsta motell

Jag är hemma i Östergötland och gör mycket saker som får mig att känna mig gammal. Helga och jag körde till Sjögestad motell och tog en kaffe. I går tog vi farväl av Julias föräldralägenhet, de har flyttat och nu stod sjurummaren tom. Vi drack ett glas vin i varje rum, eller försökte i alla fall, och sen konstaterade vi att vi har känt varandra i mer än tio år. Eftersom mina föräldrar kanske ska flytta härifrån om två år (på grund av ett stambyte) har de redan börjat rensa upp bland gamla lådor. Jag hittade den här dikten som jag måste ha skrivit på lågstadiet:

Jag har en ålder som aldrig kan sig likna
Jag har ett barn som ingen ålder har
Jag har en man som bär på sina kryckor
På denna tid då alla säger ja.

hihihi.

Maggies kamera

I fredags pratade jag med en av upphovsmännen till dokumentärfilmen "Maggie vaknar på balkongen". Ofta när jag ser en dokumentär blir jag irriterad för att jag tycker att filmaren gömmer sig, att jag vill ha nåt slags transparans, veta vilken relation som finns mellan den bakom och den framför kameran. Men samtidigt brukar jag störa mig på att det ska vara så fult i dokumentärer, fult och lite klumpigt, utan poesi. Som om man tänker att om det är fult så är det mer sant.

När jag såg filmen om Maggie kände jag tvärtom, för den är vacker, den är en berättelse som har mejslats fram. Samtidigt är det mest Maggie själv som håller i kameran. Då kan hon filma när en man förföljer henne på Claesgatan, när hon blir misshandlad. När någon tror att hon är prostituerad. Kameran blir ett skydd och mannen blir objekt.

Jag frågade Mark Hammarberg varför han och den andra medregissören inte har med sig själva i filmen också.
- Vi hade det i början men det kändes lite fegt. Många har med sig själva i sin film för att de tänker: när jag väl har trampat på mig själv så kan jag trampa på andra också. En idé om att man har ryggen fri när man själv är ett offer. Då är det bättre att ta sitt ansvar tycker jag. Och vi ville inte blanda in oss själva för vi ville få det till Maggies film. Det är också anledningen till att vi inte går tillbaka och berättar hennes tidigare historia. Allt i filmen sker i nuet. Då kanske det blir mer hennes film. Jag hoppas det i alla fall.

Filmen visas på Doclounge på måndag.

Friday night explosions of light

5 maj spelar Explosions in the Sky på Debaser, och temat för kvällen är FRIDAY NIGHT LIGHTS!

En visa för Smokey

Jag tinar glass och lyssnar på Mammas nya kille. Det är Katla nu. Jag sitter i en tömd lägenhet. Nu tänker jag på vad Kim skrev om att flytta och att han ofta gråter när han flyttar. Det kändes skönt att läsa det.

Flytta flyttade flyttat.

Nu bor jag ingenstans. Vad ska jag göra?

Det är vår. Jag har en krossad stårtå och ett skadat knä vilket gör att jag haltar. Jag har hosta, snor och feberhuvud. Snart ska jag gå till Klas Olsson och köpa en ringklocksförstärkare till min mormor.

Dagens önskan: att bli cowboy. Bo ute i bushen och få en son som jag skulle kalla Smokey. Vara snygg, stark och smutsig.

imorse

Tur jag har som får dela säng med världens roligaste morgonperson. I morse när min mobil ringde gav han mig den och sa på allvar: "Det är någon som heter Alarm som ringer dig".

april, april...

Det första som mötte oss när vi lämnat lägenheten idag var en väldigt gammal, svartklädd tant med huckle. "Vad är det där?" skrek hon argt och pekade på marken framför oss. "Skräp", svarade Laban. "FÖRSTA APRIL! Lurad!" skrek tanten och rullade lyckligt vidare med sin rullator.

Prismera mera

Jag har köpt ett prisma och förstår inte hur tillvaron skulle kunna bli roligare. Försökte övertala en gammal tant bredvid mig i affären att göra detsamma men hon var inte lika peppad. Kanske de hade prismor i överflöd när hon var ung, de hade ju inte internet på den tiden. Jag kommer att prismera min tillvaro här i Östergötland och föreviga den genom kameralinsen, tänk vilka märkliga minnen det kommer att skapa.

tv-favoriter

Hur har jag kunnat missa The hills? MTV:s populäraste program tar den stageade dokusåpan till en ny nivå. Allt är så uppenbart riggat, det ser ut som en vanlig såpa (minns ni dem, de fanns före dokusåporna, jag hade nästan glömt...) men med amatörskådisar och utan manusförfattare. Men det roligaste är att lyssna på musiken. Efter att huvudpersonerna sagt sina repliker så kommer det alltid en förklarande låt. typ: någon lyssnar av sin telefonsvarare. Låten efteråt går "Waiting for a message from you..." Eller någon går till jobbet. "On top of my career..." Eller några bråkar. "Breaking my heart with your words..."

Förutom The Hills är det Brideshead revisited som visas hos mig just nu. Det tog ju emot lite att börja kolla på en serie som claimats så hårt av gubbighetens största förespråkare. Men... så bra den är. Så skönt att titta på något som bygger så mycket på vackra bilder. Hur ofta känner man sig som att man har blivit lite bättre inuti efter att ha tittat på tv en halv söndag?

PS.. finns det inte något liknande i blickarna?

Ich habst grosse hände!

Innan matchen kan vilken arrogant jävel som helst känna sig oövervinnerlig...

Rom com defense

Det är svårt att recensera film. Men... Att avfärda en hel genre såhär:

"Kan man då förvänta sig något annat av en amerikansk, romantisk komedi? Nej, kanske inte."

...känns lite trött. Och varför ge en film som man uppenbarligen inte gillar alls en trea? För att man tror att tjejfilmer inte blir bättre än såhär? (Sydsvenskan recenserar 27 dresses.)

Jag tyckte också den var skitdålig men hej, det finns bra amerikanska romantiska komedier också! Juno! The holiday! Min bäste väns bröllop! Annie Hall!

Att flytta

Jag har flyttat väldigt många gånger i mitt liv och jag vänjer mig aldrig. Det är något svindlande varje gång, som en begravning eller en skilsmässa . Sorgligt, men väldigt skönt efteråt (eller så tänker jag att det är). Jag gråter ofta när jag flyttar. Nu har det hänt igen. Jag har flyttat. Nu bor jag på en konsthögskola det känns lite som det låter. Snart flyttar jag in i ett nytt hem. Då är ni väldigt välkomna hem till mig på Masthugget.

T som i trosa

Närvaron i gruppterapin som de flesta av oss kallar MargaretaRhubarb har varit präglad av en tystnad, en skuggfigur som osedd smyger runt och stoppar sina fingrar i andras kakburkar. I morgon firar jag min födelsedag för fjärde gången, vilket helt går i linje med min åsikt att allting gött kan man lika gärna göra många gånger. Tillställningarna har hittils inbringat både kontanter och matriella ting såsom SAOL, orkidé och en bok med temat smörgåstårta. Allt har gått korrekt till enlig gängse etikettregler, jag tror att Fru Ribbing hade varit stolt över släkten min, Pöbel som vi är. Nog om det.
Min kära fick som present av familj att ta med sin käresta på spa. Vilket hon förverkligade igår. Jag och Veronica åkte till Trosa stadshotell där vi efter panikattacker och pensionärsvibbar lungnade ner oss i en av hotellets bubbelbad. På kvällen intogs en förtjusande 4-rättters middag med utvalda viner. Maten var god och undertecknad var lagom berusad efteråt. Sedan sömn. Andra dagen började med en osunt tidig hotellfrukost som bland annat inkluderade smoothie, ägg, yoghurt och blaskigt kaffe. Efter det mjukade vi upp oss i bastu och pool för att avsluta vistelsen med en ryggmassage. Det mina vänner är vad jag kallar vardagslyx, eller som trosa stadshotell så exakt uttryckte sig Romantik spa 2008!

Cool-nas makes stuff

Min bror går på K3, jag hade ingen aning om att de gjorde så här avancerade grejer där! Så himla fina:

Blonde redhead + Swim fast club den 11 april!

Nya tider, igen

Jag har flyttat in på ett nytt kontor. Fitzroy studio. Det har soffa, espressomaskin och så bor det en hamster här också. Så det är läge att komma förbi på en kaffe... Fast ring först! Obs det är inte hamstern på bilden som förekommer i texten.

Tjugonioårsdagen firades med tacomiddag och fotbollsmatch på tv. Otippat om inte ytterst osannolikt att det överhuvudtaget har hänt. Men väldigt fint var det i alla fall. Som någon dysterkvist och realist sade inför en annans födelsedag någon annanstans: "Nu är livets klocka mer än tjugo över". Det var nog vid någons tjugofemårsdag om jag inte minns helt fel. (Kanske har jag bara hört det på stan).

Det gråtande korset

En kvinna gråter, det var jag

Jag hatar när dåliga filmer får mig att gråta, som efter Dancer in the dark, man känner sig så smutsig och manipulerad.



Nu var det Waitress som gjorde det, en historia om en mycket olycklig kvinna som bakar pajer och blir gravid. Calles kompis sa i helgen att hon hade avskytt Waitress, att alla bara ville se den för att regissören blev mördad efteråt och att den hade alla beståndsdelar hos en indiefilm fast ändå inte var indie. Jag förstår vad hon menade.

Läser man vad den handlar om så låter den så sjukt dålig: En olycklig kvinna bakar olika pajer som heter typ "Jag hatar min man-pajen" och "Jag är kär i min doktor-pajen". Sen blir hon gravid och inleder ett förhållande med sin doktor. Men sen är den liksom inbakad (hehe) i något slags indieskimmer och John Waters-estetik som gör att man tittar ändå.

Jag orkar inte se fler kvinnor förföra män genom bakverk, inte heller bli upplockade i bilar av aggressiva män som gör dem illa. Även om de lämnar idioterna precis på slutet... Det finns alltid några män i biosalongen som skrattar bröligt när den onde pojkvännen surfar porr i filmen och det förstör allt gott som någonsin skulle kunna kommit ur en sån karaktär.

(precis som i filmen Expired som jag också ogillade)



Men Waitress. Det var en scen där en gammal gubbe gav huvudpersonen en massa pengar och sa att hon var hans enda vän som fick mig att gråta, och sen kunde jag inte sluta för sen kom scenerna då bebisen var född och huvudpersonen var helt lycklig, stark och harmonisk. Och jag grät och grät och sa: "Jag måste få barn innan jag blir för gammal" och såna saker. Jävla film!

småstadsliv

paniken kommer alltid över mig.

vad gör alla i småstäderna?

när man åker buss i småstaden är alla på bussen småbarnsföräldrar eller pensionärer. de är snälla, ler och frågar om platsen bredvid dej är ledig. gärna på dialekt.

när man går på stan i småstaden har alla andra vindjacka och hund. de sportar och går på stan på samma gång.

när man går ut i småstaden är alla knappt över 18år. de dansar till r&b och dricker shots. kebab med rödsås är den självskrivna nattamaten.

vad gör alla i småstäderna?
vad gjorde vi när vi bodde där? varför flyttade vi och vad är det som gör att man överväger att flytta tillbaka?

paniken kommer alltid krypande under småstadsvisiterna, men om jag snart blir en sån som flyttar dit så lovar jag att komma med tajta rapporter om småstadlivet och noggrannt utforska alla dess hemligheter.

Medelklassen vs Överklassen. Vi kommer alla sluta på Österlen.

Påsken, min nya favorithögtid. Så mycket löst frossande, ett gött häng helt obegränsat av traditioner. När man trodde att det inte kunde bli bättre kom det en ny dag och sa: hej, jag är annandagen, du behöver inte göra någon nytta idag heller. fan vad skönt.

Jag kan nästan inte skriva här vad jag har gjort sen i onsdags men det innehåller såna oerhörda mängder bruncher, musik, god mat, vin, konstrunda, PIPRENSARE! ja, utan att överhuvudtaget ha planerat något har jag haft den påskigaste påsken ever.

Nu över till något annat som bara delvis har med det föregående att göra: I morse läste jag Fokus intervju med den adliga etikettexperten Magdalena Ribbing, som tycker att begreppet överklass är irrelevant idag, men...


- Om jag nödvändigtvis måste försöka mig på en definition så skulle jag säga att det överhuvudtaget inte har med pengar att göra, snarare med artighet, hövlighet och att vara trygg i sig själv.

PS: Hatare grabbar rum

Jag har tänkt ut lite pseudonymer till er

Julia = Tik uti halvljus

Charlie = Vila hjälper Carl

Jesper = Peng suger ej

Lilja = Jag låser bil

Ida = Smitarnas död

Tove = Ge Evert bok

Joel = Moder Lakej

Martin = Monsterna snidar

Johan = Honor Tant John

MVH / Börjar skina

Absolute Music 12-14

här måste min musiksmak ha grundlagts på nåt sätt? sönderspelade skivor.

heavenly swim fast

Jag hade så roligt i lördags. Vi åkte över bron för att köpa en och femtio-öl hos en grossist och hämta kanadensare på Kastrup. Solen sken och jag körde som en gud. Kanadickerna filmade hela vägen över bron, imponerade. Alla som kom till förfesten blev trugade för att dricka mer öl (tacksamt). Sen följde några läskiga timmar då jag trodde att alla hade valt schlagern framför oss. Men helt plötsligt var det fullt av folk. Alla var så eufori-glada, Pikko som uppträdde live för allra första gången, Numéro som verkligen inte väntat sig en crowd som dansade och sjöng med i låtarna, vi som insåg vilken fin klubb vi har fixat! Vi lyckades till och med få tag i tyll i sista minuten och fick igång bubbelmaskinen. Det var många som såg så ovanligt glada ut. Ett bra betyg. applåder till er!

Måndag på jobbet

Att det behövs så lite för att tillvaron ska börja rämna.

En sekund doppade i kaffet och sedan låter hörlurarna som om man lyssnade igenom en riktigt tjock raggsocka.

Otippat att det snöar och att snön lägger sig. Undrar hur det kommer att kännas när jag går hem i mina små tunna tygskor.

Mobilen kör slut sitt batteri i sökandet efter 3g-nätet den aldrig kommer att hitta + Ipoden går bärsärk eftersom jag ställt in en påminnelsetid. Det blev inget sovande på vägen upp till Linköping eftersom risken var överhängande att jag skulle vakna först i Stockholm.

Jag ber om ursäkt för detta klagande men idag har tingen varit emot mig.

Godmorgon

Dricks

I fredags när vi spelade skivor på The Prom försökte två män ge oss flera hundralappar för att vi skulle spela Dj Tiësto. Vi var visserligen på ett belgiskt rave förra sommaren (och gillade det) men vi kunde tyvärr inte erbjuda någon trance i fredags.

a mountain of men

Om man ville fira kvinnodagen med att klubba i Malmö igår kunde man bland annat välja mellan 1. Att försöka röra sig till ledsen rockdisco tillsammans med män som tycker det är skönt att gilla saker som har prefixet gubb. 2. Att försöka glömma bort att fyra dancehallåtar på rad handlade om att slå bögar och att tjejen som man egentligen ville se rappa inte kom. 3. Att gå på den nya queer/riot grrl/nu raveklubben Combustion. Jag borde ha fattat att nr 3 var den enda vägen att gå. Och trots att hela kvällen gick ut på att försöka undvika A Mountain of One så lyckades jag ju ändå avsluta den på Jeriko. Men förutom det så var det en fin kväll.

Hundhelgen

Klart!

Nästa lördag i MALMÖ (kom kom kom)

PIKKO är en fantastisk dansare från Köpenhamn med en röst som låter som en varm ishacka. Motoboy är med på ett hörn i bandet också. Men det viktigaste är att Pikko är så nära att dansa till Twin Peaks som man kan komma!

NUMERO# har gjort två låtar - Hitpop och Chewing Gum Fraise - som har kittlat Team LK:s klubbkvällar på precis rätt ställe. Därför var vi tvugna att flyga in dem från deras Frankriketurné. De är från Kanada och det här blir deras första spelning för en icke fransktalande publik!

sista chansen!

hallå!
nu kommer våren. men i fjäll och berg ligger fortfarande snön djup och jag är vintersjuk. det vill säga jag längtar till vintersportlanden. vad är härligare än en fjällsemester i påskatid? karin och jag har redan pratat om det men även ida och jonathan är involverade efter ett besök i tatrabergen i somras. är det någon som har tid och pengar? jag kan kolla efter billiga resor. eller så kan vi låna någons stuga i de svenska fjällen. det blir som en vintervariant av smedsviken fast mycket mer aktivitet. och kankse ännu mer bastu.

gud vad jag älskar fjällsemestrar!

ps. nu är jag i sverige. kommer till malmö på torsdag eller fredag. ds

Haranger

Julia! När jag åkte över vidden var det som att åka genom grädde. Jag tappade uppfattningen om vad som var upp och ner, framåt och bakåt, allt var bara vitt och jag mådde illa fast på ett spännande sätt. Det svindlade. Hoppas din upplevelse blir fin. Kom snart.

tHE soAP-MysTERy...

Imorgon kvæll ska jag sova hos Sara och Oskar. Jag har aldrig træffat dem. Dom ær gamla men jag vet inte hur gamla. Men sækert tillræckligt før att passa min omorderna læggning. (det læt kanske lite konstigt men ni førstår vad jag menar). Jag ska ge dom påskliljor i kruka.

Sedan tåg i många timmar. Framme væntar Charlie. Tror jag. Ser fram emot att resa øver Hardangervidden. Karin, var det fint? Såg du något eller sov du?

Idag var jag hos grannen, ænkan och drack kaffe. Hennes syster var dær också. Nær jag kom hem blev jag akut illamående och yr. Kunde inte stå upp. Jag funderade længe på om de hade førgiftat mig. Med vad? Hur? Det var bara jag som tog av kaffegrædden... Varfør ville dom mørda mig? Nær jag tænkte på det tyckte jag att systern hade sett næstan ond ut och att allt kændes mystiskt øverhuvudtaget. Det ær ju någon som førsøkt brænna ner hotellet hær. Systern drev hotellet førr och jag kunde se en koppling. Hon hade dessutom om somrarna førr bott i huset som jag bor i, nær hotellet var fullt av gæster.

Kankse hade de sett mig gøra något okristligt i huset? Kankse tycker de att hotellet drivs på ett okristligt sætt?

Ja, det hær ær bara ett exempel på mysterier och underligheter som jag upplever. Igår nær jag tvættade hænderna på en patient så sa hon att det luktade nynorsk. Jag vet inte vad hon menade med det.

Nær Margaretafest?

I offentlighetens ljus

Jag med! Varför gömma sig när det är så mycket finare att synas? Nu är klockan 10 minuter över min sovtid och måste därav logga ut, plugga in och ladda upp!

Offentlig? -Ja, jag är på

Sex och musik

HEJ! I går var det premiär för klubben som jag, Laban och Jonas har tagit över på Debaser. Det kom fram en tjej med ett par simglasögon med påmålade ögon och jag satte på mig dem. Malmös Gossip Girl (Gustav Svensson) var framme med kameran, resultatet ser ni här: /XOXO


Klubben heter Swim Fast Club! Det här med att ha klubb och spela skivor, mixa. Det är något väldigt ointellektuellt över det. Det tror jag är bra för mig som en motvikt till mitt extremt könlösa yrke.

Jonathan. Jag tycker mig ana en viss värdering av fenomen som trygghet i ditt val av ord, när du säger "cancerogen" och "död", menar du då något negativt? Det känns i alla fall som om jag håller på att vakna ur ett vinteride. Det är fint att skriva här, det sätter igång en massa tankar genast. Ska vi göra den offentlig? Jag tycker det.

kram!

margareta, jag är glad att du lever!

Jesper, Badeschiff! Det är mitt finaste februariställe i Berlin, särskilt när det regnar och snöar. Nära Puschinallee, U-bahn Schlesische Str. Det började som ett skruttigt (fint) konstprojekt, nu är det top notch! Som en egen värld. Containrar man kan bada i, tunga badrockar, ångrum, bar, vilstolar. Allt är vitt och flyter på Spree. Det är öppet sent på natten också, men jag tror det kan blir lite läskigt då. På kvällen är det utopiskt.

Sikorsky!

Symmetries, it's coming! Så inleds låten Hounds of love med den alltför förtjusande Kate Bush. Om jag skulle göra en tio-i-topp lista av det jag tycker mest om, skulle nog symmetri hamna högt upp. Tillfredsställelsen av att bevittna något symmetrisk kan närmast liknas vid den tillfredsställelse tonåringar får när de bevittnar tryckt erotik. På jobbet sysslar jag mycket med origami, rita geometriska figurer samt rutnät. Mest för att tiden ska gå lite snabbare och lite för den oproportionerligt varma känsla som sprider sig från det centrala nervsystemet till varenda molekyl av kroppen min. Det sura är att när man dagen efter, eller minuten efter för den delen, betraktar produkten av linjal och penna så gör man det lite mer kritiskt än när den skapades, värme sugs tillbaka till källan och en känsla av livets obetydlighet tar över. Det går igen i allt jag skapar och delvis gör, från förpackningar och blyertsteckningar till tvätt och städning. Min terapist har sagt att jag har för högt ställda krav på mig själv, att jag använder en måttstock för mig själv och en helt annan för andra. Det är surt, men livet är inte alltid en dans på balkongen.

PS!
Är margareta offentlig eller förblir den privat? Hur som helst så ändrar jag inställningarna nu så får den som inte vill ändra tillbaka. Det är härligt med liv här igen, facebook och även myspace för den delen har aldrig riktigt fyllt tomrummet. Härligt!

Berlin

Är på snabbvisit i Berlin, någon (t ex ida) som har nåt bra tips på vad som helst som inte skall missas?

Sitter och hänger på mitt kontor i väntan på att träffa Maria, min gamla kursare som är här med sitt band Billie the vision... tjoho! Jag kan inte tacka Gud nog för att de kom till stan just idag; för hade de inte gjort det hade jag varit tvungen att ta emot den där fribiljetten till Patrik Isakssonkonserten som en av mina kollektivkompisar erbjöd mig. Det var konsert med förfest i mitt hem och allt. Det hade inte gått att avböja, man måste ju värna om husfriden. Nu kunde jag med gott samvete säga: "Nej, jag är tyvärr upptagen" och med mindre gott samvete fortsätta, "det var ju synd".

Samma nyans av lila

Hade ett litet möte med en kollega i hennes arbetsrum. Hon hade tydligen en fäbless för en viss lila nyans. Det enda jag noterade i min anteckningsbok under mötet var dessa lilafärgade ting och kläder:

kavajen
skrivbordunderlägget
läppstiftet
glasögonen
stolen
mapparna
pappershållaren
gemen
blomkrukorna (och även blommorna däri)
pennskrinet
tavlorna (en monokrom samt en med lilafärgade blommor)

Olika nyanser av grått

Jag har genom mina ytterst sparsmakade kunskaper om html gjort bloggen till en fest av olika nyanser av grått. Kanske swedish grace vad vet jag. Jag testade lite i alla fall. Har ni önskemål så kan jag se om jag kan förverkliga dessa. Eftersom det blev lite väl monokromt så lägger jag här upp en färgglad bild på en liten solstråle jag hittade på nätet. En imponerande välansad kroppsbehåring mycket vackert förevigad av fotografen.

Livet i Linköping har börjat stadga sig något. Jag har hittat en väg genom skogen till jobbet och även några andra grönområden som ger min själ ro och min kropp motion. På jobbet är många snälla, nästan alla gamla, nästan alla har jobbat i typ tjugo år på biblioteket och några få helt och hållet vansinniga. Jag är yngst på många sätt, bland annat åldersmässigt. På kvällarna läser jag en oerhört tjock bok av Lars Gustafsson, fryser lite grand samt kommunicerar med omvärlden utanför Linköping via mobiltelefon, chatt, e-post, facebook och skype. Tjoho!

Jag är dock ganska nöjd med min geografiska position mitt emellan Malmö och Stockholm. Kan man inte vara i någondera av städerna ska man vara här i mitten med alla de möjligheter som det innebär.

Det blev en lägesrapport.

liv och död

Den gamla greken Lucretius sa att bara det döda är i jämvikt. Alltså är allt levande i konstant förändring. Ibland, när allt upprepas och är samma alldeles för länge, kan jag känna mej död. Deleuze har en fin beskrivning för det tillståndet: det cancerogena stratat. Känslor som säkerhet, trygghet, ordning och igenkännande verkar komma lättast närmare jämvikten. Jag brukar tänka att antingen så är det så och då är livet att väga mellan det man känner igen och det som kräver ett överskridande, eller så får man hjälpa sig själv över den illusionen, alltså lära sig att känna säkerhet och trygghet genom överskridande och förändring.

Icke-mänskligt liv, utan eget medvetande, går ofta igenom samma mekanismer. En stadsdel förändras och sedimenteras; en nationalstat föds, knoppar av; en blogg genomströmmas av en massa energi eller ingen alls; ett berg rinner som magma och stelnar till.

Om mitt medvetande är resultatet av en massa små neuroners agerande och relationer, kan man tänka sig att en stad eller internet också genererar ett medvetande? Något som blir summan av allas agerande? Eller behövs det ett slutet system för det?

Kommer Margareta vakna?

Mot allmänreligöst kors. Jesper i ledning.

Agnar och vete...

Innan offensiven så passar jag på att önska alla en riktigt fin mellandagsrea, mer lyckoönskande kommer ske på måndag alternativt söndag.

Vi står inför ett vägval! Där valet kommer att skicka svallvågor över hela detta kosmos och kanske till och med ödelägga vissa dimensioner. Ska bloggen läggas ned, evolvera eller tillåtas att fortsätta sin långsamma rörelse mot en mörk och kallt hål.
Härmed så sätter jag ned foten för ett beslut. Ni kan kalla mig nostalgisk, men jag tycker detta forum har varit det bästa för kommunikation mellan stad och land. Eller har jättarna facebook och myspace helt tagit över det virtuellarummet när det gäller sådan kontakt?

tschüss
J E E

GOD JUL

IT'S ALIVE!

YES

R.I.P.

..................................................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
...........|||||||||||||||||||||||...........
.......................|||.......................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
.......................|||.......................
..................................................

To infinity and beyond!

"in fashion it's all about who's in or out" Något i den stilen brukar Heidi Klum inleda slutfasen av bortröstningen i Project Runway. Nu använder jag hennes ord för att förfråga lite vilka som har en biljett bokad till Smedsviken nu i helgen? Jag vill ju träffa alla! Ända sen bloggen blev dödligt sårad någongång i somras (eller är det nu med två m?) kan man ju inte riktigt lita på att den digitala verkligheten motsvarar den analoga, med det menar jag att responsen på spikat-inlägget inte har varit helt angenäm.
Jag mår i alla fall bra med tanke på omständigheterna och ser mycket fram emot att bli farbror i maj, antingen till en Boris eller en Svetlana? Nu hoppas jag att alla vänner av bloggen har en bra höst med svamp och te!

Många varma och kamratliga låtsas karateslag mot axeln!
/Joel

Karolinernas kukhus

Jaha. Jag ska vara på Karolinska Sjukhuset i två år framöver. Utåt sett har jag varit kanske den mest positiva människa jag någonsin träffat och påpekat hur underbart det ska bli att äntligen få rektalpalpera utan att någon tittar snett. Men inuti är jag förbannad och besviken över att just jag skulle få mitt förbannade tredjehands val när det kom till sjukhusval.

Till saken hör att jag är närmast "ensam" om att hamna ute i Solna-bushen. De allra flesta andra som jag känner har hamnat på SöS och Danderyd och jublar över sina fantastelicious grupper och ryggdunkar förtjust varandra. Kvar står jag och drar torra skämt om prostator.

Men nu ska man ju inte vara sådan, det har man ju fått i sig med modersmjölken. Alltså: Upp med hakan, ut med bröstet, le vänligt åt alla och envar och låtsas att du aldrig gjort annat än vandrat över Solnabron (vilket i och för sig ju är sant).

evighetsmaskin

Ok. Snart tror ni nog inte på mig. Lite som Peter och den där vargen. Men ok. Nu är det ändå bestämt, att Oktoberfest / Hubertusritten i Smedsviken blir den andra helgen i oktober. Bare with me, eller hur brukar man säga? med min obeslutsamhet. Jag skyller på Sydsvenskan. Men i alla fall... NU ÄR DET SPIKAT SOM FAN!