Vissa barn är tidlösa. Ett sådant hade jag äran att passa igår. Han har sidobena och utstående öron och när han ler blottar han tre risgrynständer och två smilgropar. Jag kallar honom för 50-talsbebisen och smälte när han somnade ovanpå mig i soffan.
Andra barn är mer i tiden. Om man går till barnanpassade fik här i stan ser man dem iklädda små Converseskor och Lollopard-sparkdräkt medan den stolta modern sippar kaffe latte bakom moderiktiga brillor.
Jag har bestämt att mitt barn ska bli ett plyschbarn. Jag struntar i att barnet riskerar att bli mobbat när det tar med sin kottko till dagis medan de andra två-åringarna dregglar över sina handdatorer. Jag har bestämt att mitt barn inte ska få titta på teve och att det ska gå på utomhusdagis. Om jag hade kunnat, hade jag också bestämt att det hade blivit som 50-talsbebisen vad gäller tidlöshet. Och om jag hade kunnat bestämma ännu lite till hade jag bestämt att det skulle passa oförskämt bra i äppelpallarbyxor och prata söderkis-slang innan det ens kunde stå.
Man kan tycka att mina krav är högt ställda, men barn är ingen lek. Att barn leker är sant, men det är ingen lek med barn.
söndag, oktober 01, 2006
Barnbetraktelser
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad menar du med tidlösa? Hmm fattar inte riktigt. Ge mig mer!
Alltså, jag menar att vissa barn alltid kommer att anses oemotståndliga medan andra fungerar i sin epok men kommer att vara ack så passé nästa höst
I've certainly got some way to go before the site about Travel Protection meets the standards of your blog.
Skicka en kommentar