min roliga granne

På baksidan av mitt kvarter ligger en teater som kallar sig Institutet. Igår spelade de den tredje delen i en serie engångsföreställningar om romarikets uppgång och fall. Det var en fyra timmar lång lågintensiv mingelupplevelse som lämnade mig med en ambivalent skrattkänsla.

Institutet vill:
1. Ge plats för avvikelsen
2. Undersöka friheten genom att synliggöra dess gränser
3. Vara smittbäraren inte förebilden.
4. Göra upp med kärlekstörsten och privilegierna som erbjuds för att sträcka sig mot uppriktigheten.

Jag minns att jag hade den där känslan som tonåring ibland. Att ha en massa skratt, men sakna riktning för det och inte veta om det är gott skratt eller ont skratt.

Nästa del spelas 26 april.