Igår!

Al basha

Hur kommer man närmast Marie Antoinette i Malmö? Man går till Al Basha konditori. de killarna vet hur man staplar bakverk och hur man ljussätter dem! Precis som de visste på Versailles. Så ikväll kommer jag att bjuda på baklava.

för övrigt tror jag att jag har feber. kanske är det min förkylning och vansinnes-språngmarschen genom Ystad i duggregn i går. får se hur länge jag klarar att stå på benen ikväll! puss puss

sågning

gå inte och se saw 3 - så jävla äcklig. jag sitter där med alla gubbarna i salongen och tänker att jag måste titta och inte får skrika och hoppa. men helst vill jag bara hålla för öronen. vilka perversa människor har gjort den här filmen? det värsta är att den poserar som en smart film med en twist. Ogillar filmer med dåliga twistar. vilka funkar egentligen? fight club. the village tyckte jag faktiskt funkade trots att den var rätt kass i övrigt. apornas planet, om man inte har sett posters. när jag tänker efter är jag rätt lättlurad med sånt där. men här, i saw 3. nej nej.

bästa läskiga överraskningen någonsin i film/tv: när kimberly rev av sig peruken i melrose place.

pax för att hångla med axel von fersen

I helgen har Marie Antoinette premiär! Jag tycker att alla ska gå och sen den och sen ta med känslan till vår inflyttningsfest.

Lördag, klockan åtta. Spångatan 35.

På soundtracket finns fina I don't like it like this med Radio Dept

och Plainsong med Cure. oj oj oj! vackert.

Earth to Joel...Hello!

Plötsligt händer DET. Känslan har infunnit sig tidigare. Det börjar med en rörelse, en hand –klappar till de fickor, vrår, på kroppen som innehåller föremål av typen behövliga. Föremål som Plånböcker, Mobiler, NYCKLAR eller varför inte en avi från postavdelningen på ICA –Det har kommit ett efterlängtat paket! Det finns tillfällen när dessa föremål SAKNAS, oftast har man bara lagt dem i en annan ficka, vrå. Efter ett ögonblicks oroligt letande återfinns de och oro byts mot glädje, framtidstro och ett aningens bättre liv (för tillfället i alla fall). De som har huvudet på skaft, och det tror jag de flesta invånare av denna blogg har, så har ni löst min högst okomplexa (varför vill mitt Word ha ett stort o i början av detta ord? Är det så det stavas?) rebus och kommit till slutsatsen att mina nycklar har saknats eller är saknade någon gång mellan detta inlägg och det förra? Korrekt! Det hela hände faktiskt idag eller rättare sagt alldeles nyss. Jag hade i en yra aldrig förr skådad inför ett skiftslut glömt kvar mina nycklar på arbetet. Som tur var hade min förtjusande bror inte hunnit allt för långt från hemmets varma barm och kunde sådeles utan allt för stora bekymmer återvända hem för att hämta och överlämna mina extranycklar till berörd part. Alltså jag. Jag kan inte beskriva den lättnad som infann sig. Förtvivlan inför att åka en timme till jobbet och en timme tillbaka byttes till en lättnad som skulle kunna göra en hel kommun flygburen. Tack, tack och åter tack mina kära, kära bror och välgörare. Det är i sådana här ögonblick man blir religiös kan jag föreställa mig. Nog om detta nu, jag tror att de flesta har varit med om sådant här förut och därför ganska lätt kan föreställa sig känslan.

Mitt i denna händelse träffade jag på Erik igen. På precis samma ställe som förra gången. I min yra fick jag bara fram ett –Hej igen. Vilket på många sätt kan verka en smula konstigt. Så Erik –Förlåt mig! Med detta skrivet ska jag krypa till sängs och vakna lagom till när folk i gemen slutar sitt dagliga arbete det vill säga runt fem-, sextiden.

Lyssna på Radioheads Life in a glasshouse från amnesiacskivan. Mycket mycket fin.

GOD NATT kära ni!

mvh

/Joel

På Barbro i morgon!

I morgon, onsdag är det Kollage #6 med japanske improvisationsgitarristen Tetuzi Akiyama och svenska friformsorkestern Gul 3.

"Akiyamas musik rör sig mellan stillsam minimalism
och lika intensiv som egensinnig boogierock. Gul 3 förenar i sina
improvisationer klassisk musik, jazz, noise och fluxus. Varmt välkomna till
en högst oförutsägbar kväll!"

PLATS: Café Barbro, Norra Skolgatan 10, 2 tr
TID: 20.00
DATUM: Onsdag 15/11
PRIS: 40 KR

Det blir ljus av Kristian Nihlén också.

måste skaffa persienner NU!

thin ice

ikväll är det doc lounge, någon som vill följa med? insåg nyss att jag missade tempo, dokufestivalen i stockholm där brasilien var temat. ibland vill man ändå bo där. stockholm alltså. och brasilien.

Hahaha Internet

Fänkål - omvärderad

Musslor i vitvin med fänkål är faktiskt gott.

Slutsats: Fänkål kan vara gott.

Svinpärlor

Bäst bäst bäst. The Knifes Silent Shout-dvd får mig att vilja köpa en hemmabioanläggning. Hur kunde jag missa när de spelade i Lund?

Jag är redan straffad för helgen: har jätteont i halsen och det haglade nyss. ett av de mer uppenbara straffen faktiskt. hagel.

I går gick min cykel sönder, jag tappade min mobil, blev förföljd av en man och det var typ ingen där när jag spelade skivor på Ladyfest. Och om det heter Ladyfest, varför var det då nästan bara killar som dansade? Min tanke att bara spela kvinnliga artister och pojkband blev ju som pärlor för svin.

Alltså, jag menar inte att de som var där och dansade var svin. De var underbara.

Men allt styrde upp sig sen på film noir-festen och på värnhemsfesten och på svartklubben.

Nu måste jag ägna resten av dagen åt Orup. "Hon var en indiedrottning ifrån Vänersborg, hon hade kort svart page och tyckte att jag var gammal och allt för folklig. Men hon hade mitt första album."

I min bil kan jag åka vart jag vill

Min bil är från 1985 och går bra. Fin i lacken är den också och när jag tittar under motorhuven ser det fint ut. Tilläggas ska att jag har fyllt på olja flera gånger. Tilläggas ska kanske inte att jag efter att vi bytt kylaren var övertygad om att verkstan lurat oss eftersom behållaren där man häller i kylarvätska var densamma som innan. Hur skulle jag kunna veta att det inte är kylaren utan bara någon sorts expansionskärl?

Men bilen går bra, det gör den.

Det femte elementet

När filmen The fifth element kom för några år sedan (några år brukar för det mesta innebära ca 10 men vi lider ju alla av ett icke-realistiskt förhållande till tiden) så lurade min morbror min mamma och sa att det var en skräckfilm som handlade om en rörmokare som kom till ett hus för att laga ett element. Min mamma gick på det och det tyckte vi var väldigt roligt. Men nuförtiden brukar jag glömma bort att det var ett skämt och jag tror istället att det verkligen är det som filmen handlar om. Jag har fortfarande inte sett den.

Idag kom Åke hem till mig. Åke är min fastighetsskötare och vi är goda vänner. Han kom för att fixa mina element (som alltid vid den här tiden av året) och som vanligt pratade vi mycket om gamla goda tider. Åke är en numera pensionerad socionom och han berättar alltid historier om underliga människor som figurerat i Lund under årens lopp. Och så beskriver han hur det var med saker och ting på 60-talet och det verkar inte ha varit som det är idag. Men det har jag ju länge misstänkt. Det är underligt, hur den sorg jag bär över att leva i detta nu ibland blir så stark! Jag älskar den gamla världen och jag kan sakna den på det sättet som man sakanr något som man verkligen har upplevt. Är det inte konstigt? Nu säger ni kanske att detta bara handlar om en föreställnig som jag själv skapat och att det är denna som "känns" men jag vet inte... jag tror nog att det är något mer. Kanske något bortom denna världen...? Men jag skulle nog inte ha gillat att dom rökte så mycket som dom gjorde förr. Fast det var kanske mest på 70-talet. Vi hade ju den där ministern som jämt rökte pipa till exempel. Moderat var han också!

Jag ser fram emot festen hos ida och hennes kollektiv. Inatt drömde jag att jag frågade Karin hur man med klädsel egentligen skulle tolka film noir, och hon hade som vanligt ett svar. Hon nämnde flera stora skådespelerskor som exempel. Men jag minns inte vilka så nu måste jag fråga henne på riktigt!

Nej, nu måste jag verkligen sätta igång med mina studier. Nästa gång jag skriver ska jag berätta lite om min karriär som nakenmodell. Till dess, simma lugnt!!

Julia

där tänkte de till.

-Vi gillar deras lekfullhet med pilar på herrkläderna och hjärtan på damkläderna, säger H&M:s designchef Margareta van den Bosch.

GUD VAD SPEXIGT! hjärtan på damkläderna!

a heart that hurts is a heart that works

här är min text om juliana.

Sovmorgon

Jag har försovit mig. Igen. Den här gången är det Junior Boys fel och jag tyckte inte ens att konserten var särskilt bra. Så nu sitter jag i V:s kök och straffar mig själv med mikrad gröt. Och i eftermiddag är det endokrin genetik... Livet kunde inte vara bättre.

jouant pour vous!

lalalala...

Konstigt nog fick helgen i hemstaden mig att börja tycka om människor mer. Kvinnan med rullator och en keps med texten "Kalles". Djurrättsaktivisterna utanför sportaffären. Bibliotekarien som gav mig ett nytt lånekort gratis. Du pratar fult, jag pratar fult. På något sätt känns Malmös gator fortfarande stumma när man jämför med att kunna gå förbi bänken vid bäcken där man kysste någon första gången. Går inte att hångla sig till det.

Mina vänner som ska gifta sig har ett så fint hem, de är vackra men samtidigt generösa. längtar efter bröllopet.

Hamnade bredvid en trubadur på tåget som hade bott i ett indiantält i Vreta Kloster i fyra år. Tältet hade brunnit upp två gånger under den här tiden. Och vintrarna hade mest gått åt till att överleva, all energi hade gått till det. Trubaduren var med i Filip och Fredriks program för ett tag sen, då fick han resa sitt tält igen. Ord kan inte beskriva hur mycket jag ogillar Filip och Fredrik. de är ett hån mot allt.

godnatt då!

riv

Har haft en fantastisk helg i skåne, ett avbrott i min nu annars ganska ordnade vardag. Mycket känslor på kort tid. Helgen var som en hel komprimerad ungdomstid, ett rus som värmde men också förgiftade och bränndes.

Hörde föresten rykten om att ett stockholmsbesök är på tal i början av december. Och det finns billiga biljetter än, boka nu!

...och på den 4de 5te 6te 7de 8de 9de dagen vilade hon

efter tre dagar på det stora arkitektkontoret känner jag mig slut som människa. kan man vara understimulerad OCH utbränd? som tur är har jag lagt in en semestervecka! åker till london imorgon och sedan vidare till venedig och biennalen. jag tror jag ser fram emot det (de enorma 3d diagrammen!) men just nu är jag för trött för att känna det. herre gud, var finns alternativen till lönearbete? det är för sent att hoppa på pokertåget, eller?

så var spektaklet

uppdatering från i går: allt blev bättre än jag hade trott! Det fanns värme och gratis öl och mat på rådhusplatsen. Pharrell gästade Snoop i en gigantisk pälsmössa. Örestad var sjukt mycket film noir/framtid. ESG o DJ Medhi var grymma. vi dansade hela natten. det var värt det!

mtv

Oj oj oj. Får fett skvaller om att Justin är ful på riktigt (didn't I know it!). i kväll ska jag stå på Rådhusplatsen och frysa arslet av mig och kolla på jävla Snoop, sen ska jag förhoppningsvis lyckas ta mig in på efterfesten. Både DJ Medhi och ESG ska ju spela. Men förmodligen fastnar jag på öresundsbron sådär vid elva i kväll i stället. hur blev det såhär?

Shugo Tokumaru var en älskling i går på Inkonst och Ramona Cordova var inte dålig heller. Men Shugo... såå bra!

De förgängliga jordetingen pockar ständigt på vår uppmärksamhet

Idag fick jag ett brev från försvarsmakten. Jag var rätt material för den nya insatsstyrkan. Fast man skulle klara sig utan kockar och tvättmaskin. Till och med utan färdigbyggda baracker. Det värmde ändå. Med den övertygande retoriken blev jag en übermensch. I mina egna ögon. Livets små bekymmer blev liksom mindre.
Jag har också fått min första lön på jag vet inte hur länge och jag har inte ens köpt en massa onödigt skit. Bara mat och medicin. Fast jag var ledig hela dan! Men Imorn är jag nog också ledig. Och jag behöver faktiskt en tröja. Eller två? Ja. Och en soffa. Jag och Charlie ska ju ha en läshörna i vårat rum. Kunskapens hörn. Jag vet inte hur många funktioner vi kan tränga in i våra få kvadratmeter, men demokratin behöver väl tesalongerna?

Blogg om blogg

Jag var inne på bloggen "Ett liv i exil" som vi länkar till och insåg att vi gjort att han var en av de fem mest länkade bloggarna i Sverige! Han själv, alltså Silverfisken, verkade rörd och lite rädd. Så många människor som läser vad han skriver om sitt liv.

På www.knuff.se kan man se vilka som är de 50 mest länkade bloggarna. Vi är inte med där. Men det är nog bara skönt.

Jag tycker överhuvudtaget att bloggandet är konstigt. För att återigen referera till Silverfisken, så hade han lagt upp ett recept på "Knullpasta". Ja förlåt, men receptet hette faktiskt så. Det var en ganska alldaglig pastarätt, men det är klart att det blev en liten extra knorr på det hela att han använt receptet vid en första dejt och (nästan) garanterade att man skulle få ligga efteråt. Någon vecka senare frågade han nyfiket på bloggen hur det hade gått. Tror ni inte att han får över 30 svar från folk som antingen provat själva eller haft en dejt som också visat sig läsa samma blogg och som lagat Knullpastan!

Är det inte konstigt att hans recept på bandspaghetti med lite räkor och chiliflarn plötsligt är lika populärt som Tinas "jättegoda" korvaladåb?

Jag tycker att det är konstigt på samma sätt som att jag tycker att det är konstigt att jag får läsa hans blogg, hans dagbok, utan att behöva skämmas. Om sanningen ska fram så skäms jag lite i alla fall, för jag förstår inte varför jag är så intresserad av hans liv och vad han gör.

Fruktiga gaseller

Här på Calles blogg kan man se fina bilder från lördagens partaj på aktivitetshuset! (obs, jag vet att jag ser ut som en viss syokonsulent) Jag och Jonas spelade skivor. Kustfunken!!! Vi spelade pingis med plastglasen mellan tänderna och ramlade av stolar. Man kunde leka på olika sätt i olika delar av lokalen. MVG till den festen!

Här vill jag också passa på att säga grattis till Atli, som fyllde år i går! och tacka för den fina brunchen.

pjäs om libanon

De gula Beirut-affischerna på elskåpen fungerade på mig! jag gick in på hemsidan och hittade Teater Foratt. En grupp som sätter upp nyskrivna svensk-arabiska pjäser. verkar bra...

Huvudvärk

Jag ska äta risotto med massvis av parmesanost hemma hos Lovisa ikväll. Och dricka rödvin så att jag får ännu mer ont i huvudet. Det är det enda smolket i bägaren, huvudvärken. Jag såg förresten Iprenmannen på Stockholms station för ett tag sedan. Han hade låst in en väldigt stor väska i ett stort skåp och stod på tå för att nå upp och baxa ut den stora stora väskan ur det stora stora skåpet när vi gick förbi. Det var nästan kusligt att han fanns på riktigt för jag tycker att han ser ut som en ond docka när han skuttar omkring i sin Iprendräkt på teve.

Only Shallow

Jag är så glad! I går intervjuade jag en gammal idol. Hon var mycket älskvärd och berättade en massa grejer som jag var rädd att hon inte ville prata om. Sen var jag på Inkonst med Ida, Charlie, Hanna och såg Hans Appelqvist framföra sina Naimasånger. Det var... märkligt, men fint.

Vaknade idag med ångest över att mina bästa skivor var borta. Jag drömde till och med att jag hittade dem under sängen, och blev helt lättad, bara för att vakna och komma på att det bara var en dröm. Men jag hittade dem sen på riktigt, i min bil! Jag började nästan gråta av gläjde. Nu lyssnar jag på My bloody valentine.

älskar helt plötsligt den här tillvaron.

Samlade i flock för att slicka salt

Ja, så gör snögetterna på berget. Jag föreslår istället att vi samlas hemma hos mig vid sjutiden i morgon afton. Wienerbröden är ajournerade men jag fixar äppelkaka och lite pilsner. Ta gärna med alternativ alkohol! Vi går till Mejeriet ganska tidigt så kanske vi får snittar!!

PUSS!

Fredag

Som sagt, på fredag spelar vi (Martlee) skivor mellan 00-01, Karin kommer också spela massa fina pophits. Ses där!

staaaackars mig

Jag måste berätta om hur misshandlad man kan bli av redigerare. Det är inte deras fel och jag älskar dem. MEN:

Efter min senaste krönika hade det "smugit sig in" ett citat på latin. (typ sån nonsenstext som ligger på mallsidorna) Krönikan slutade alltså typ:

"...en hopplöst gammeldags subkultur, och den kommer jag att tillhöra. Ed ipsit dorum lposet hobum."

eller något liknande.. FATTA VAD PRETENTIÖST att avsluta sin krönika med ett latin-citat! Hahaha. det är väldigt roligt i och för sig men alla kommer ju hata mig för det. De som inte hatade mig redan.

Helgen vecka 43

Jag har redan planerat vad vi ska göra nu i helgen!

Fredag: DiscoBelle-fest "War on Beef" på Mejeriet, Punks jump up, Discobelle Allstars ska få oss att dansa, Motorcycle boy ska göra popmusik i baren och strax före det ska jag spela mina 10 finaste indielåtar för er.

Lördag: Asylgruppen har fest på Aktivitetshuset, envisa rykten säger att Vit Päls ska spela, Jonas Arbsjö kommer att lira kustfunk och dansa breakdance jag kommer att vara den där killen som står bredvid i dj-båset med en liten töntig mustasch och kanske, kanske lyckas prångla in min cd-rskiva med tjej-new-wave och trycka på play, och då kommer det att vara för sent!

Söndag: Trippelspelning på På besök med Harris Newman, Micah Blue Smaldone och bästa Fredrik

Planerar också en gemensam utflykt till Pildammarna och Margaretapaviljongen på söndag, mer om det senare! PUSS

Vakuum

Ahh, jag river mitt hår, suckar och är så där frustrerad man bara kan bli av att försöka lägga in all sin musik i iTunes! Varför kan programmet inte vara lite smartare?

Hej.

Ibland önskar jag att jag var en kulturtant. En sån där harmonisk, lite till åldern kommen. Jag skulle besitta en massa erfarenhet och visdom och flera barnbarn. På mornarna skulle jag vakna sådär vid åttatiden, utan väckarklocka och så skulle jag ta med mig min lilla hund och gå ner till det franska bageriet runt knuten för att köpa croissanter. Och sen, när jag läst klart tidningen och gjort min morgonyoga skulle arbetsdagen börja och den skulle vara full av intressanta möten och små projekt. Men innan jag blir kulturtant vill jag bli något stort och viktigt. Hur gör man?

le weekend de la musique

Jag har längtat efter spelningar. Och i helgen fick jag så mycket fin musik. Först var jag och Kringlan på Hidden Cameras på Mejeriet. Det lyfte mot himlen som vanligt, kanske inte lika omedelbart som tidigare och utan dansare med strumpor på huvudet, men ändå! A miracle är den finaste låten.

I går var det spelning På besök med den amerikanska folksångerskan Larkin Grimm. Som Joni Mitchell från skogen. Hon spelade instrumentet dulcimer (undrar vad det heter på svenska) och berättade att Joni också spelade det på vissa låtar på Blue - min all time favoritskiva. Det var magiskt när hon sjöng framför den där fondväggen med träden.

Stil, Snits & Snärt

Åh nu var det ett tag sen mina skrivna tankar och formulering tittade in. Vad har hänt sen sist? Inget stort men mycket små grejer som i sin summa utgör något fantastiskt, något stort...

...eller (konstpaus) nej bara en massa små saker som i motsats till det jag skrev just har förblivit små saker. Jag har jobbat, blivit full, känt mig glad, känt mig ledsen, känt mig förväntansfull och framförallt bitvis ensam. Med andra ord har allt varit som vanligt. Jag har ju haft roligt med. Här kommer några saker som varit fina: Konsert med Jurassic 5, mycket röj och fin rap, galen utekväll med Jesper, åååh vilket äventyr, inlyttningsfest hos Kristoffer och Lisa, gick med Gärda, Lungt men också dans (jag var lite bakfull och säkert lite fåordig och tråkig), Neat på Grodan, gick med Tora och Josef. Andreas Tilliander spelade, konsert med M Ward och Joan as Police Woman, kanske det finaste på länge! Det bästa kan ni säkert läsa i veckans recensioner... Det var nog allt, det enda som saknas (enligt mig själv och kanske någon annan) är tjejer och kanske lite hångel. Det kändes lite bättre nu i helgen så om allt håller i sig kanske det får hånglas om en månad eller nått. Ni kan ju hålla tummarna. Har kommit på att jag står helt handfallen inför hur man ska närma sig det andra könet, hur gör man? Livet måste nog i och för sig innehålla moment som man inte riktigt behärskar, stunder när hjärtat rusar och det känns som allt hänger på en skör tråd. Que sais Je?

...Och så har jag vart på 90-tals klubb, åhh dessa skyldiga nöjen...

Att volta en nöt

Jag dricker rött te.
Jag tänker att det har varit en ganska svår dag. Det svåra började redan igår kväll. Då kändes livet så där hopplöst Gunnar. Natten kom med svett och feberdrömmar. Jag vaknade med en försvagad verklighetsförankring och kände mig inte så styv. När jag gick till Katedralskolan för att skriva högskoleprovet hade det dessutom börjat regna. Och sedan...? Ja, jag klantade till det rejält redan på den första provdelen då jag glömde föra över hälften av svaren till svarshäftet. Aj aj aj. Tårarna trängde på får jag lov att erkänna.

Men,på lunchrasten när jag hade ätit och var på väg tillbaka till Katedralskolan hände något som kittlade mitt inre. Jag vände blicken mot himlen och fick syn på en kråka. Just i den stunden stannade kråkan upp i sin färd genom luften och, flaxande på stället, slängde den upp en nöt med näbben. Nöten gjorde en liten loop och sedan fångade kråkan den med näbben igen.

Då kände jag lite av den där hisnande känslan och tänkte att jag liksom var del av något stort och det kändes bra.

Sagomusik!

Fredrik gör vacker Bo Hansson-inspirerad skogspop. Nästa söndag spelar de live för första gången! Hela skivan finns på Sagomusik eller lyssna på March of the black rabbit

Konsert

Jag rekomenderar alla att gå till Mejeriet ikväll! Jeff Hanson. Hans röst är motsatsen till Rosie Thomas (normal när han pratar, väldigt speciell när han sjunger). Kostar bara 70pix. Bra låt här.

bloggradio

Var nyss inne på den fina Gustav/Sydsvenskan-bloggen Dyngan och såg att de har börjat med bloggradio! vilket fint initiativ. Det fick mig att tänka på vårt stafettradioprojekt. Det är inte dött utan påbörjat, måste bara leta upp md-spelaren ur mina flyttkartonger.

Temaåren

Jarl Kulle-året som basunerades ut i våras (se blogginlägg) kom av sig lite. Efter en trög start med lite kapital i ryggen hände liksom inget. Det blev lite som mångkulturåret, det var något som var med oss i vårt medvetande som vi försökte infoga i vår dagliga lunk, men så här i efterhand gjorde det ingen större skillnad. Jag har tidigare utannonserat tangons år (jag tror att det var 2003) inte det heller blev det så mycket med. Nu tror jag i och för sig att tangon klarar sig ganska bra även utan min hjälp. Eftersom den nya regeringen ställde in nästa års projekt (barnkulturåret) kommer jag följa i dess fotspår och inte utropa några fler årsteman. Vi röstade för en förändring och vi fick den.

Radio imorgon

Det här verkar gött!

Radio Sidekick

mingel-galore

Rekord! samtliga som var där är med på The Rumble-bilderna. Älskar den på Jonathan och Jakob.

Emma eller Kampen om tiden

24 timmar per dygn är ett skämt, hur ska jag rimligtvis hinna stiga upp, klä på mig och hinna till skolan på en av dessa 24 timmar? Omöjligt. Och sedan allt annat, hur ska jag hinna allt annat? 24 timmar, och så är det tydligen så ordnat att jag måste sova under 8 av de där fjuttiga timmarna.

Det är ett skämt, ännu ett av naturens practical jokes, skrattretande.

Jag kräver fler timmar per dygn, individuellt anpassat. Det är väl det minsta man kan begära av den nya regeringen. Det borde alla inse, att fler timmar ger effektivare utnyttjande av tiden. Jag hinner mer på fler timmar, alltså finns jag. Jag kräver dubbelt antal timmar för påklädning, toalettbestyr och ätning. Vidare anser jag det ställt utom allt tvivel att tredubblad mängd sömntimmar skulle göra mig till en bättre människa. För umgänge med andra, samt studier bör minst det dubbla antalet timmar läggas. Summering av timantal ger åtta timmar för privata bestyr, 24 timmar för sömn, samt 12 timmar för studier. Ett dygn blir då 44 timmar långt.

SYLT-INTERVJUN!!

ååå jag trodde aldrig jag skulle få se det med egna ögon. lycka.

förklara för mig igen

I dag funderar jag på indiepoppen. Brukar inte tänka på den så ofta men nu måste jag det på grund av mitt "jobb". Ordet innehåller en motsägelse. Indie -> Oberoende -> Utanför -> Egensinnigt -> Svårt vs Pop = Fluffigt -> Tralligt - > Lättillgängligt - > Lätt. Antar att indiepop helt enkelt är det som kombinerar de två sakerna. smartast kombination av lätt och svårt = bäst indiepop.

Men indiepoppen verkar intressera sig så mycket för Paris Hilton. Alla skryter om att gilla olika slags musik och låtsas att det får dem att känna sig guilty. Indiemänniskorna har sedan länge börjat dansa till takt och inte melodi och att stå med tårna pekande mot varandra verkar vara sjukt ute jämfört med att knyta näve i luften. Plus begreppet Hipster som har suddat ut gränser. För en hipster är en mainstreammänniska som låtsas vara indie. Eller? Ordet verkar mest användas av såna som själva ser sig som nere med xxx sedan dag ett och vill distansera sig från alla med fel musikaliska rötter eller har varit i NYC. Är Hipsters indiemänniskor som har slutat vara indie? Är det en klädstil?

Finns det en ny klase indiemänniskor som är dom som INTE går på the rumble... är det en åldersgrej? är Indie en viss ålder?

Poppen har kanske tappats bort från indie, och då har indie blivit ett epitet som lika gärna kan syfta på arga rappare. Och så är Paris den nya poppen. det blir spännande att se vad som kommer ur det här plus kulturens nya radikala laddning.

En sak till: det här med att indiepoppen skulle vara så jämställd jämfört med andra genrer är inte sant. Hoppas det som kommer i stället blir det. men det ser inte så lovande ut! verkar vara svårt att skapa något nytt som inte baseras på manlig "talang".

Roger, var är du?

När jag en kväll förra veckan, i mörkret, gick förbi Jesusparken hörde jag en kvinna ropa "Roger! Roger! Roger!" Hon vankade av och an och hon lät lite galen på rösten. Det syntes mig som om hon ropade på sin hund. När jag sedan hade gått ytterligare en bit passerade jag en man som stod på trottoaren och meckade med sin cykel. Precis brevid honom stod en liten tovig hund och tittade på. Hunden hade inget koppel och verkade liksom inte riktigt höra ihop med mannen, utan stod bara där, lite väl nära för att vara en främling, ungefär som mentalt utvecklingsstörda människor gör ibland, eller barn. Jag tänkte "Det är nog Roger".

Ibland tänker jag på Pelle. Då brukar jag tänka mest på hans ben och på hur dom såg ut när han gick. Det såg roligt ut! Jag saknar honom lite och gråter nästan när jag har dessa tankar. Men ändå, det är som det är. Livets saga är outgrundligt och ibland händer det att saker och ting försvinner i mörkret.

Egentligen är det inte så långt kvar till december. Då kan vi börja dricka glögg igen. Vem är det nu igen som inte gillar glögg? Är det Tove? Jag tycker att det både smakar och luktar gott, nästan ljuvligt!

sport, sprit, musik och vad som händer när allt blandas

Joel vann en gång, jag vann en. På bilden, mitt vinstkast. Vi skakade hand och firade hela natten. Det var en fin natt.

KULTURTANT är det nya radikala. att inte gilla Entourage. försöker... redan om några år kan jag vara där!

Auran hos doften av nyfönat hår

Vissa dagar är man mer känslig för tillvarons olika skiftningar. Denna dag är en sådan. Jag vet inte vad det beror på men just idag, lördagen den 14 oktober, min sinnen är på sin vakt för alla intryck som sänds ut från verkligheten omkring mig är och mitt intellekt i sin skarpaste form, redo att angripa intrycken. Detta stadium är det jag ständigt söker efter, det stadium när jag upplever tillvaron och känner den. Genom att uppleva tillvaron i sin fulla blom blir jag lycklig och uppfylld av hopp.

I en av Mobilias gallerior gick jag förbi en frisör. Ut från frisören strömmade den typiska frisörlukten, svag men ändå distinkt, lukten av fönat hår. Den är lite stickande, inte speciellt väldoftande och den påminner inte om något annat än just varmt hår. Bilden som skapas i mitt huvud är endast en: upphettade hårstrån lagda bredvid varandra i en nyansad och väl avvägd frisyr. Upplevelsen är varken positiv eller negativ utan bara stark. Det är just den neutrala karaktären i upplevelsen som gör den så påtaglig, som gör att den sticker ut från alla andra intryck. Genom att inte skapa varken sympati eller antipati står upplevelsen för sig själv och blir så mycket mer distinkt och uppfyllande. Den är endast vad den är, självreferenande och uteslutande vilket stärker dess varande. I den starka upplevelsen är jag i samklang med verkligheten, tillvaron är inte något som spelas upp mot en fond utan jag befinner mig i den, jag känner att jag lever i varje cell i min kropp.

Att känna den nyfönade hårets doft blir en slags underhållning, en sorts märklig eskapism där jag genom att på ett ytterst konkret plan upplever tillvarons schatteringar. Detta innebär att jag både är i mer samklang med verkligheten samtidigt som jag flyr från den. Jag känner mig uppfylld och lycklig.

flytt-tankar

det är dagen före fredagen den trettonde och jag har haft sönder en spegel i mitt nya hem. men om otur betyder förändring så välkomnar jag den, kom igen så slåss vi! det finns värre saker att klara av.

jag tror nämligen att vi kommer att vara lyckliga här.

gick igenom lådor och hittade kärleksbrev. såna finns nästan inte längre? känns som om jag har levt i två olika generationer redan. på gymnasiet skrev vi brev till varandra hela tiden. jag har kvar dem, däremot har hela min gamla mejl, med allt från 2000 till 2003, försvunnit. kommer ihåg precis vad jag gjorde och tyckte innan men de senaste åren känns så otydliga, brist på utveckling kanske, har jag bara lallat runt? trodde jag var en sån som läste böcker. nu läser jag mest bloggar. ge mig nittiotalet!

plus de stegö chilo

intressant om kulturministern

men vad tycker ni?

Morrissey -- Interesting Drug

that's the spirit!

från svd om nya kulturministern svd:

Sophia Artin, teaterchef Galeasen:
– Detta är inte mindre än en krigsförklaring mot all kulturverksamhet och mot demokratin. Nu dör humanismen, nu dör konsterna, i alla fall försvårar regeringen möjligheterna för Sveriges invånare att få näring i själen. Vi måste samla ihop oss inom teatrarna och gemensamt slå tillbaka innan vi är slaktade. Jag kan inte se något försonande i detta val av minister, det är ett hån.

Och vilken helg sen!

Jag måste bara få dela med mig av min underbara helg.

Vi har varit ute på Sandhamn i Stockholms skärgård och bott på Missionshus och ätit på Sandhamns värdshus. Programledaren för 8 dagar var där och pianisten från Så ska det låta (tyvärr inte Robert Wells) och vi åt så god mat att magen stod i fyra hörn och inte ens två whiskeys efter maten hjälpte.

Idag vandrade vi längs stranden och tittade på hus byggda i sjödränkt ek och pratade och pratade. Sen lade vi oss ned på en klipphäll och tjuvkikade på ett par som badade nakna i 12 graders snålblåst.

Vi kommer att vantrivas i den

är trött men måste göra en fuling och dubbelblogga. jag har suttit hela dagen och redigerat bilder på de nya ministrarna. är det inte sorgligt att fucking TIMBROs chef blir kulturminister?

Ska vi lägga ner alla bibliotek och vänta tills ett skomärke eller en konceptbutik inser att den grupp de vill vända sig till faktiskt är intresserade av att läsa böcker, och då öppnar bibliotek som ett smart sätt att marknadsföra sig?

för oss kommer det säkert att funka, vi kommer vara köpstarka och bjudas på festerna. skåla i gratis champagne med våra goodiebags i händerna och njuta av den. kulturen.

Hon vet inte så mycket om kultur, men en sak vet hon. staten ska inte ha nåt med den att göra. har så svårt att förstå alla de här politikerna som bara vill avveckla politiken. varför engagera sig då? var kommer kraften ifrån?

Svindeln

Jag har aldrig haft så mycket svindel som de senaste månaderna. Jag kan lägga mig ner och blunda och så snurrar allting bakom ögonen. Alla beslut jag måste ta, på alla plan. Jag har alltid haft något att hålla mig i förut men nu har alla fördämningar gått sönder, samtidigt. Det är då man försöker att surfa på det. Det har gått sådär.

Men jag bestämde igår att den här perioden är slut nu. Det får räcka med avgörande beslut och stora tankar för ett tag. Jag ska försöka att bara göra i stället. Och på onsdag får vi vår lägenhet. Har aldrig älskat mina lådor med saker och mina gamla skivor så mycket som nu, jag har ju inte fått ha dem hos mig på över ett år! Kommer på saker jag brukade göra förut. ska försöka göra dem igen.

You've got a new message from Shugo Tokumaru on MySpace!

Ett fint mejl att få en dag som denna.

Busschauffören: Det kostar 78 kr.
Jag: Jag har bara 77,50.
Busschauffören: Gå av bussen.
Jag: tror att han skämtar
Men: Han skämtade inte.

(räddades av medpassagerare.)

människor!

En miljon nefron

För att komma i fredagsstämning har jag läst tre kapitel om njurar. Det svindlar.

Njuren, vars form bäst beskrivs som njurformad.

I en njure finns det en miljon nefron. Njurarna filtrerar varje dag 180 liter blod genom dessa nefron. Och det är nefronen som är mest fascinerande.



I varje nefron samlas det som ett nyste av kapillärer och sen filtreras blodet genom tre olika lager. Det yttersta lagret består av celler med små fotutskott som liksom klänger sig fast längsmed kapillärerna. Jag tycker om att de cellerna heter podocyter. Det skulle kunna vara en rymdvarelse i Stjärnornas krig men istället är det en liten liten cell.

Och medan jag skriver droppar det filtrat, dripp dropp. Och sen rinner det vidare och koncentreras och dripp droppar sig ut i urinledarna och är plötsligt vanligt kiss.

Tack podocyter!

Oktoberhimmel

Förkylningen har ett grepp om min kropp och då speciellt mitt huvud. Det känns återigen som om någon har lindat in skallen med sockervadd. Hjärnan hänger inte med och detta var speciellt uppenbart igår när vi skulle jobba med ämnesportalen i skolan. Nu sitter jag framför datorn och idag har jag hittills inte gjort något vettigt, så mycket som borde göras men en dags vila förtjänar jag. Det är stora saker i görningen, kom ihåg var ni hörde det först, och jag behöver vara on top of my game den närmsta tiden.

Det här blogginlägget fick mig att gråta, eftersom det kändes likadant för mig vid tiden för pappas död och det känns likadant för mig nu när jag ser en tv-serie, film eller när jag läser en bok (senast var det Joan Didions "A year of magical thinking"). Jag undrar om det är såhär det kommer att kännas i fortsättningen, hur länge kommer dessa hugg av saknad som gör mig tårögd dyka upp. Bara känslan av att saker och ting har förändrats för alltid gör mig vettskrämd, där det enda jag har kvar är minnen av en man som på gott och ont har format mig till den jag är, den jag kommer att bli och saknaden/minnesbilderna känns som det är minnen av en avlägsen och bättre tid men jag är orolig att de ska blekna bort för att sedan försvinna i tomma intet.

Är det här soundtracket till hösten:

TTA - Don't close your eyes

Kniven - Som en penna (remixes)

Barnbetraktelser

Vissa barn är tidlösa. Ett sådant hade jag äran att passa igår. Han har sidobena och utstående öron och när han ler blottar han tre risgrynständer och två smilgropar. Jag kallar honom för 50-talsbebisen och smälte när han somnade ovanpå mig i soffan.

Andra barn är mer i tiden. Om man går till barnanpassade fik här i stan ser man dem iklädda små Converseskor och Lollopard-sparkdräkt medan den stolta modern sippar kaffe latte bakom moderiktiga brillor.

Jag har bestämt att mitt barn ska bli ett plyschbarn. Jag struntar i att barnet riskerar att bli mobbat när det tar med sin kottko till dagis medan de andra två-åringarna dregglar över sina handdatorer. Jag har bestämt att mitt barn inte ska få titta på teve och att det ska gå på utomhusdagis. Om jag hade kunnat, hade jag också bestämt att det hade blivit som 50-talsbebisen vad gäller tidlöshet. Och om jag hade kunnat bestämma ännu lite till hade jag bestämt att det skulle passa oförskämt bra i äppelpallarbyxor och prata söderkis-slang innan det ens kunde stå.

Man kan tycka att mina krav är högt ställda, men barn är ingen lek. Att barn leker är sant, men det är ingen lek med barn.

hur det är:

Jag har hamnat i storstan igen. Det går lite bättre den här gången.
Jag har rum på söder, träningskort, nya skor, ny tandborste och en arbetsplats som inte flyttar på sig. Jag har även en nyckel till en cykel, problemet är bara att jag inte vet hur själva cykeln ser ut och jag vet bara på ett ungefär var den står. Jag fick den av en amerikafarare. Jag har en gång gått runt på norrmalm och provat den i olika lås, men det enda jag fick ut av det var att få känna hur det kändes att bli betraktad som kriminell. Det var inte kul.

Jobbet.
Allt rullar på och rullar inte på, så som det gör när man är nybörjare. Jag har satt igång larmet en gång, köpt fel tågbiljetter två gånger, nästan svarat luder, det är jesper i telefonen osv... men jag tror att allt kommer falla på plats snart.

Malmö stad saknar jag inte så mycket, men där finns en hel del invånare som jag gärna skulle tagit med mig. Jag har redan fått några besök, men jag hoppas på fler. Jag äger till och med en extra madrass. Så kom kom!

Nu väntar Tv, Onicosnus och frukt.

veckans tips

Jag såg en fantastisk dokumentärfilm i dag, La dignidad de los nadies (the dignity of the nobodies) av Fernando Pino Solanas. Se den om ni kan! Den handlar om människor i Argentina efter den ekonomiska krisen. Det var också Pino Solanas som gjorde La Hora de los Hornos på sjuttiotalet, har inte sett den men måste försöka få tag på den.

och så blev jag ju sjukt sugen på att göra dokumentärfilm.

Kram och hej

Månadens Jakob

Lyssna

...på Kulturfredag, i morgon klockan 18.15 i P1, om ni vill höra min nervösa stämma.

Fänkål

Jag var hos Jonatan (som bor i Stockholm) och åt lunch idag. Han bjöd på tomatröra med fänkål i. Fänkål är en av de konstigaste grönsaker jag känner till. Varför finns det en grönsak som smakar absint? Vilken sjuk evolutionär fördel finns det av att smaka absint? Jag menar, fänkålen kan väl i tidernas begynnelse rimligtvis inte ha vetat om att det skulle uppfinnas en rusdryck som smakade som den själv.

Min personliga åsikt är att absint smakar kräkmedel, så eventuellt tänkte fänkålen när den valde mellan smakämnena att just den smaken vore bra, eftersom djur och andra lösa kryp kanske skulle föredra någon av de andra, mer välsmakande grönsakerna. Som stöd för min tes anför jag att det ju finns fjärilar som heter kål, men jag har aldrig hört talas om en fänkålsfjäril. Alltså: Om det finns kålfjärilar måste det innebära att kål är välsmakande, medan fänkål per definition då smakar kräkmedel.



Så långt allt gott och väl. Men då kommer nästa fråga och den är nästan svårare att begripa sig på: Varför, om det nu är så att fänkålen valde sin smak för att undvika att bli uppäten, kom man på att skapa en spritsort som smakar, ja just det, kräkmedel?

hinsidan

I två veckor har jag nu, i omgångar, jobbat i köpenhamn. Språket är fortfarande helt omöjligt. Ibland försöker jag slänga mej med ett 'valaeuu?' eller nåt annat glatt, men dom förstår inte.
Språkförbistring är en dålig start.
Om man inte är en sådär skön typ som gör charader, så vill man kanske visa sina sidor lite mer subtilt. Väga orden. Inte slänga dom. Det blir så klumpigt socialt såhär. För många steg tillbaka.

Men det är roligt att jobba. Oftast iaf. För er som inte vet så skär jag i skumplast. Jag formar små hus. På beställning.

Imorgon, Torsdag, ställer Kim ut foton på Ung Konst 2006, kulturhuset på mazetti! Det blir ett snitsigt smakprov innan vi matas med konst på gallerinatten.

RADIO DAY

sitter och slösar min tid OCH pengar på ett internetcafé, slö-msn:ar med Kristin och betalar för det. Men jag gillar internetcaféer väldigt mycket. Nyligen sa en kille i telefonen: "Jag är på internet", typ nån frågade: var är du? och då svarade han så. Roligt tycker jag.

Jag fick parkeringsböter i går. Bevis nr 2 på att jag inte är mogen nog att ta ansvar för Opeln.

Om en timme ska jag in i en studio och prata. komer vara så nervös så rösten är spänd! HUr gör man? Jag är i alla fall glad över min dialekt. Hoppas teknikern är snäll, att han är som Kristian. Då kommer jag bli lugn direkt!

jag skulle säga till honom att ljudfilerna låg i replikatorn. Inte glömma det ordet nu. Replikatorn replikatorn replikatorn. inte slira på orden.

Halvt glömda uppfinningar 1

Av någon underlig anledning sitter jag här och funderar på stereofotografier. Kanske det beror på att jag flyr från något, antagligen är det så. Stereofotografi är en härlig uppfinning som man sällan stöter på.




Genom att fotografera ett objekt med någon sorts specialkamera, alternativt två stycken kameror, med en bredd mellan linserna på c:a 6 cm får man om man tittar genom en annan specialapparatur en 3D-effekt. Ganska 1987 med 3D men ack så mycket mer raffinerad denna variant är, och den är från 1800-talet. Effekten kommer av att de två bilderna simulerar ögonens båda lite förskjutna perspektiv, ur bilden växer motivet fram som som ett attackerande lejon.



Den som råkar sitta på en beskådningsapparat kan väl höra av sig, jag råkade nämnligen springa på liten samling stereografier biblioteket.

Jag önskar att jag visste hur man gör när man skriver jobbansökningar.

Jag önskar att det var mitt största intresse att skriva jobbansökningar.

Höst och skelett

September, jag har nog smakat lite för lite på månaden. Jag längtar efter mörkret, jag är trött på allt ljus, jag är trött på all värme. Om detta är den nya växthuseffektverkligheten vill jag inte vara med. Fram för snålblåst och gulnande löv, hurra för regn och ondskefulla moln. Oktober kom, kom och fräls mig låt mig få allt det där jag längtar efter. 27:e gången oktober.

---

Enligt min ordbok är skelett: "stödjande inre benkronstruktion i kropp som ej är lika förgänglig som resten av kroppen. Vacker beskrivning. Intressant är att skelettet har två grundegenskaper, det håller upp och det finns kvar. Man kan ju undra över denna dubbelhet. Om skelettet tjänar resten av kroppen och fungerar som dess stomme, varför finnas kvar när resten förmultnat. Kanske evolutionen rättar till detta missförhållande i framtiden.

Ibland funderar jag på mitt skelett. Inte att jag ska vara varsam så att jag inte skadar det utan snarare att jag har ett skelett och att jag är det. Tanken är ganska märklig och bemöts ofta med skepsis av människor jag berättar det för. Detta finner jag mycket underligt, är inte skelettet en av de mest självklara sakerna man är? Mitt skelett är mycket mer min verklighet än till exempel Thailand. Jag har aldrig varit där men trots det känns det som att säga att Thailand finns är mer sant än att säga att jag är ett skelett är det. Att tänka att någon sitter och dinglar med skelettet över stolskanten är mycket mer underhållande än att sitta och vicka på benet. Att framför sig föreställa hakan som en skelettdel som öppnas och tar emot kaffet är det likaså.

Margareta Rhadio!!

Jag kommer att skicka runt en md-spelare och en mikrofon, alla får tre minuter, man får spela in vilka ljud man vill. Man måste spela in och lämna vidare så snart man kan! Att är viktigare än vad.

Det första temat är DJUR.

Först ut är Jonathan, han kommer att skicka vidare till Charlie, som skickar vidare till Martin, som skickar vidare till lämplig person på bloggen som vill vara med (Julia är i Linköping därför måste hon komma längre ner på listan).

Jag kommer att klippa.

proportioner!

För att hitta proportionerna. Fick mejl från en vän i Beirut i dag, Moa och jag har ju pratat om att åka dit så jag ville veta om vi kunde bo hos honom etc. Han skrev att han hade varit kidnappad under kriget och trott att han skulle bli dödad. Det var "an interesting experience" skrev han.

X2000 blir 0002X baklänges

Jag glider in på Alvestas station, men jag är upptagen. Jag är uppkopplad, inkopplad och strängt upptagen.

Det finns så många index jag måste kontrollera. Så många transaktioner att ägna mig åt.

Alvesta glider förbi.

Alvesta.

Världsekonomin rullar framför mig och speglar sig i mina hornbågade glasögon. Siffror.

Och Alvesta glider.

Ingenting får störa mig. Jag har mina vita hörlurar i öronen, men konduktörens visselpipa skär igenom.

Nya resanden.

Gulp!

Då var det alltså klart. Göran Persson avgår och Fredrik Reinfeldt blir ny statsminister. Kan ju klart påstå att det inte var vad jag hoppades på. Så sent som igår övertalade jag en väljare att byta från alliansen och Centerpartiet till miljöpartiet. Argumentet då var –se inte till sakfrågorna utan hur DU vill att Sverige ska se ut i framtiden, vilket samhälle vill du bo i etc. Om det var ett lågt deltagande från socialdemokraternas väljare (det var utan tvekan deras sämsta val på länge om inte någonsin) eller om en stor del röstberättigade hade bytt sida går väl att diskutera. Jag kan förstå att många människor stör sig på Göran, men inte att man av den anledningen helt byter åsikt. känslan framöver kommer vara som när Sverige åkte ur fotbolls VM i sommar fast varje dag. Förhoppningsvis endast de kommande fyra åren. Jag går och lägger mig i natt som en något osäkrare människa. För vad som kommer och hända framöver skrämmer mig något oerhört. Jag hoppas för Sveriges skull att min rädsla till stora delar är oberättigad. Endast framtiden vet...

...Och Karin! Jag flyttar inte med dig, men jag förstår känslan –Bajs!

valhelvetet

Fan, fan, fan.

Jag måste flytta! det här kanske blir den slutgiltiga anledningen för mig att byta land. FATTAR NI ATT MAUD OLOFSSON SKULLE KUNNA BLI UTRIKESMINISTER?

jag övertalade en person att rösta i dag men det hjälpte alltså inte.

resten av min ungdom, om man räknar med trettio, kommer alltså borgarna att styra Sverige. BAJS

I elfte timman

Nu drar det ihop sig! Vår medborgerliga rätt att rösta är nu på söndag. Jag har tillbringat hela eftermiddagen med att klistra F!-affischer över min del av stan. Jag vet inte om det är mina fördomar, men jag blev inte förvånad att det var två medelålders kvinnor som gav mig uppmuntrande tillrop, medan en likaledes medelålders man gav mig en faderlig klapp på axeln och i en välvilligt nedlåtande ton önskade oss lycka till på söndag. Lycka till själv, ville jag säga, men det hade ju varit helt irrelevant, så jag lät bli.

Det är första gången i mitt vuxna liv (ja, enligt Göran Persson är jag numera inte ens ung vuxen, utan vuxen-vuxen. Gränsen går tydligen vid 26) som jag med hela mitt hjärta verkligen vill att ett parti ska komma in i riksdagen. F! för mig personifierar allt det som jag själv tycker är viktigt; jämställdhet, solidaritet, och framför allt: Att feministiska frågor kommer upp på dagordningen!

Så därför ska jag kravla mig upp i ottan på söndag och köra ut valsedlar till vallokaler i Haninge och sen hålla tummarna för att vi tar oss till riksdagen. Och om vi inte gör det, så i alla fall över 2,5 % och mottar det hägrande partistödet.

säg att du älskar mig

Det är val om några dagar så jag tänkte att vi skulle prata lite om allvarliga saker. Jag undrar var våldtäkterna finns i årets valdebatt, de som ökar i Sverige?

I höst finns de i alla fall med i Daniel Fridells film "Säg att du älskar mig", som har hyllats av kritiker som en ärlig ungdomsskildring. Den handlar om tonårstjejen Fatou som blir våldtagen av två killar. Daniel Fridell säger i pressmaterialet till filmen att han "aldrig analyserar" när han gör film: han visar helt enkelt vad som pågår och efter att ha umgåtts med högstadieungdomar är det här vad han har sett.

Ett gäng högstadietjejer pratar om sex. De sms:ar med tre killar på skolgården och sen strippar de för dem. Sen går de på fest och dricker, och när de möter upp med de tre killarna från skolgården blir Fatou blir våldtagen av två av killarna.

Det är egentligen här som filmen börjar, för det intressanta är Fatous reaktion: hur hon vägrar att erkänna vad som har hänt, trots att bästisen, som såg, försöker stötta henne.

Men för att gå tillbaka till Daniel Fridell: jag tycker att man har ett ansvar när man väljer att göra en sån här film. Han borde inte bara ha tittat på ytan utan också analyserat lite: vad ger filmen för bild av en våldtäkt? För det är precis som vanligt tjejerna som lastas moraliskt för vad som har hänt. Vad var det som ledde fram till våldtäkten? Tjejerna visade sin sexualitet på skolgården, de drack alkohol, de hade korta kjolar. Vad killarna gjorde innan de bestämde sig för att tillsammans våldta sin tjejkompis bryr sig filmen inte om att fundera över. De är bara killar som kanske har sett för många reggaetonvideor.

Våldtäktsscenen är så otroligt plågsam att se. En kollega har berättat att skådespelerskan blev så traumatiserad av att spela in den att hon inte minns någonting av den. Jag undrar om man får utsätta nån för ett sånt övergrepp för att föra fram ett sånt här budskap, eller på grund av sin konstnärliga frihet, eller what ever. Många våldtäktsskildringar på film i sig själva känns som övergrepp på oss som tittar. Det är ett så himla enkelt sätt att skapa engagemang, vi tänker att det är Starkt och Äkta, men vad fan. Vad är det som sägs egentligen? vad kommer kids som har sett den här filmen att säga? kanske: hon borde inte ha följt med han, hon borde inte ha supit sig full, eller...

Hemma hos...

Jag sitter i mitt hem och kurerar mig från en förkylning. Förra veckan ville jag bli sjuk för att få lite andrum från mitt arbete och få möjligheten att bli frisk och få känna mig så där energisk man bara kan göra efterman blivit frisk. Men Jag glömde ju hur jobbigt det är att vara sjuk, och framförallt att vara konstant hemma. Man är allt bra dum ibland. Jag har tittat på de filmer jag tänkt att se, lyssnat på de podcasts jag tänkt lyssna på (har inte lyssnat på några podcasts, men det passar så bra i denna mening så jag skriver det ändå), kollat på inför valet -06 program och lite annat pyssel. Det börja bli en aning jobbigt att hitta på sysslor som bara kan sysslas med hemma. Bland det jobbigaste är att komma på vad som ska ätas. Detta gäller särskilt när den enda källa till näring är den jag själv anordnar. Vanligtvis brukar ju mattanternas halvhjärtligt lagade mat vara ryggraden i näringsintaget. Utan den så blir det hela en aning ambivalent. Ska jag äta det eller det, men tänk om jag skulle ta och äta det dära. Man kan ju undra vad som är sjukast, min kropp eller min hjärna?

Till sist vill jag bara säga att jag under dagens promenad ner till ICA träffade på Erik vad nu han heter i efternamn vid min busshållplats. Det har i och för sig sagts att han flyttat till Årsta någonstans, men det här var allt bra konstigt. Eller? Nu vet jag i alla fall att han borde bo i närheten, ska man våga sig på en kontakt? Framtiden får utvisa...

En obekväm sanning

I fredags var jag och såg Al Gores film. Se den! Se den och få inte katastroftankar. Mina latent liggande kaosidéer bubblade omedelbart upp till ytan.

"Måste hamstra konservburkar. Måste köpa vattendunkar. Måste skaffa vapenlicens. Måste köpa ett hus vid ekvatorn."

Jag gick självklart på alla de publikfriande inslag som filmen fått kritik för, och då tänker jag särskilt på den animerade isbjörn som simmar omkring i ett stort, uppvärmt hav och försöker ta sig upp på den lilla isskärva som är det enda som återstår av Grönlands enorma ismassor.

Egentligen spelar det ingen roll att filmen hade publikfriande inslag. Alla medel förutom de dåliga är tillåtna för att få människor att vakna, gå med i Greenpeace, börja källsortera, konsumera mindre, sänka temperaturen inomhus med en grad och kramas mer. Halleluja.

Norrtullsligan.

Var på Cinemateket och såg Norrtullsligan från 1929, med livepiano till. Fan vilka snygga kläder de hade då. Men det roligaste var att kolla på pianisten, han imrpoviserade utifrån filmen, så han tittade väldigt uppmärksamt på duken hela tiden. Och i bland märktes det att han trodde att en scen skulle ta slut, så han gjorde en liten avsluts-trudelutt, men så fortsatte scenen så då fick han brodera ut melodin lite till. Påminde mig om när jag var liten och jag och Karolina brukade spela små fåniga melodier på pianot som lät t ex som en liten gubbe som var ute och gick på ett lustigt sätt. vi skrattade alltid jättemycket åt det. Pianisten fick mycket applåder i dag.

Moa är en väldigt duktig fotograf som jag brukade jobba med. I höst har vi också några projekt på gång tillsammans.

He Marvin Gayed his own nephew

Sopranos är tillbaka och jag undrar om det kan bli bättre?

Symptom och sanning

Har jag ångest eller har jag bara ätit mackan för fort? Ibland kan känslorna vara mycket svåra att tolka. Klart är i alla fall att jag misstänkte att ångest var ursprunget till min onda mage och ur denna misstanke formades ett mörkt moln i mitt hjärta. Själen anpassade sig till kroppen, frågan är bara om det blev rätt.

Fiktion i all ära men när man misstänker att inte ens den påhittade berättelsen är sann i sin egen fiktiva värld vad gör man då? Fenomenet hemsöker mig varje natt när jag läser Isabel Allendes Eva Luna. En ung flicka skriver sin historia, full av absurditetet och tvära kast. I hela sitt liv har hon studerat tillvaron, tagit den till sig för att sedan omforma den till alla de historier hon berättar för människor hon möter. I sanning ett postmodernt tillstånd där upplevelser, radioföljertonger och skrönor bildar en enda stor röra av fragment som kombineras efter behag. Hon sätter upp fotografier på väggarna som hon kommer över. Personerna på bilderna gör hon till förfäder och vänner, utifrån sin historielöshet skapar hon sin plats i historien. Hur ska man då förhålla sig till hennes berättlese om sitt liv, de memoarer som skriver över sig själv som utgör boken Eva Luna. Det märkliga är att jag som läsare misstänker att även denna historia är uppdiktad och är så gjord av huvudpersonen själv. Är det jag läser fiktion eller en påhittad fiktion? Spelar det någon roll? På något underligt sätt gör det det. Sällan har jag misstrott en fiktiv berättelse att vara en förvrängning av sig själv, att fiktionen ljuger om sitt eget varande.

I "Duellen" igår mellan de två herrarna Göran och Fredrik framkom olika tolkningar av verkligheten. Lyckligvis bubblade de ibland upp till ytan och flög fram genom etern hem till våra soffor. Mitt hjärta sitter till vänster och därför framstod Görans verklighet vara den mest sympatiska, fast egentligen talade Fredrik till mig i min roll som "den lilla människan". Tyvärr studsade argumenten på min bruna manchesterkavaj rakt ut i evigheten.

urtid_ur

idag

för fem månader sen

Gamla hjältar

I höst kan man se både Lemonheads och gamla Lemonheadsbasisten Juliana Hatfield i Öresundsregionen. Evan Dando och hans citronmuffins spelar den 30 okt på Vega. Men more importantly: Juliana kommer till KB i november. "When I've got Nirvana in my head, I'm so glad I'm not dead". i used to love juliana.

vem är citronmuffin förresten? nån som känner henne?

det är nog dags att summera den här sommaren lite. Det var sommaren då jag lärde mig att värdera sånt som bostad, jobb och stabilt förhållande. Då jag började drömma om badrumsknoppars nyanser och hemmakvällar bara för att jag var så långt ifrån det. Är ganska säker på att det var en fas. sommarens låt och drink är väl så givna så jag inte ens behöver säga det?

Medicinutta i lingonskogen

Vi har haft traditionsenlig helg i Värmland med kursarna och jag grät nästan en skvätt när vi skulle åka därifrån. Det var lingon och bastu och mat och skratt och bad i sjö. På kvällen dansade vi rhubarb-dansen (!). Jag vill egentligen bara stanna kvar. läsa på distans, bli teoretisk läkare och göra ingrepp på älg.

...

Fan, det har varit den bästa sommaren. Men nu är det så uppenbart slut. Jag vill inte mera, det är som att invänta något som bara kan vara sämre. På intervjun idag: tråkiga människor med makt. Jag ville så gärna tycka om dom, men blev bemött som luft. Kan inte med det. Kan inte med när folk saknar normalt hyfs. Hade tänkt ut bästa smöret - trots att dom gör småtråkig arkitektur, men jag fick i.n.g.a frågor. Fan för att åka till Landskrona och tillbaka för ingenting.

Besvikelse...

Har precis spelat ett parti Betapet. Inspirerad av matchen i Smedsviken loggade jag in och skapade ett spel. Det ena ledde till det andra och jag förlorade stort. Vet inte varför jag skriver ett inlägg angående detta? Jag antar att besvikelsen är så stor att jag måste på något sätt dela med mig av bördan.

(Här ska en suck av lättnad vara. Vet inte riktigt hur man skriver ut det i ord?)

Åh! Nu känns allt mycket bättre, ska nog till och med dricka lite kaffe, kanske lyfta på persiennerna och möta dagen? Vet ni? när jag vakande såg jag ett program som heter Folktoppen (ett till ramen väldig tjackig produktion. Lite söndagsöppet, lite eurovison (Shirley Clamp var ngn slags sidekick), lite humor och så klart hade de LIVE STUDIO AUDIENCE... Men hursom de listade de 10 mest konstiga program som sänt i svensk tv. Det var i den listan jag blev påmind om programmet förlåt mig! Världens kanske mest underliga program (eller nej, japan har trots allt de tusen första platserna i den listan). Snutten man fick se ur förlåt mig var som följer.

Kvinna 50+: Jag var i salongen och min syster ringde. Jag kände att jag inte hade tid att prata, så jag sa att jag skulle ringa upp.

Programledare 40+: Så vad hände? (detta sades med mycket medkänsla)

Kvinna 50+: Jag ringde aldrig upp.

Sen åkte ett helt tv-team hem till systern och var liksom. Din syster vill be om ursäkt för att hon inte ringde upp. De fick träffas i studion och kvinna 50+ fick säga förlåt till sin syster. Tårar fälldes och blommor delades ut... Nu kanske det inte var precis så här det gick till, jag hade ju precis vaknat, men det va galet...galet!

helt kort

nu är jag hemma från berlin. det var roligt där! intressant att tävla, men det är svårt att jobba för andra, särskilt när de har en förkärlek till spegelsymetri, sten och makt, men försöker vara fria och samtida.. då blir det bara ideologisk pannkaka av det hela. men berlin var fint som alltid. hur har ni det, var bor du nu karin? jonathan, har du hittat något kontor? tove har nog börjat skolan.. och julian? ah, bilderna från smedsviken är fantastiska! nästa sommar, absolut!! eller hösthelg?. imorgon åker jag till island, några i-sista-stunden-tips lilja?